Public service under attack

Nu kommer jag dragandes igen med de stora orden, om en demokrati som behöver kämpas för. Jag vet inget annat, när det finns så många tecken på att det är illa ställt med vårt folkstyre. Igår skrev jag om hur de med stora resurser (läs McDonald's med flera) får de politiska besluten dit de vill. Idag vill jag, liksom SVT:s VD Eva Hamilton, uppmärksamma den attack som alliansen smygande genomför på något som jag uppfattar som en av grundpelarna i den svenska demokratin – public service-medierna.

Utan att störas av någon högljudd debatt har kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth tillsatt en utredning med direktiv om förslag på åtgärder som ska skydda de stora kommersiella mediebolagen – som gör allt större vinster – från skadlig konkurrens av public service. Det handlar exempelvis om att det finns ett missnöje bland reklam-TV-kanalerna om att Sveriges Television gör populära underhållningsprogram som "stjäl" tittare på fredags- och lördagskvällarna. Man vill slippa konkurrera med Melodifestivalen helt enkelt. Med alliansens nyspråk kan detta uttryckas som att bekämpa en "kommersialisering" av public service, vars uppdrag ska "renodlas" mot att sända de typer av program som de kommersiella kanalerna inte sänder.

Jaha, och? Är det inte hög tid att ifrågasätta att licenspengar går till påkostade produktioner av bred underhållning? Det kan man tycka. Men om man vill hindra public service att sända underhållning, sport och annat som de kommersiella kanalerna erbjuder får man också acceptera en allt tydligare uppdelning av publiken. Grovt uttryckt att public service blir något för en kulturell elit, medan pöbeln får hålla till godo med reklamfinansierad underhållning. Unga människor som tittar på bred underhållning på SVT hittar ofta förr eller senare fram även till exempelvis kultur- eller samhällsprogram. Med ett avsmalnat public service kommer många tittare hålla sig till kanaler där den typen av program inte ens existerar.

Adelsohn-Liljeroth (ni vet hon som välkomnades med en stor suck av lättnad från kultur-Sverie när hon efterträdde Timbroagitatorn Stegö-Chilo) har redan genomfört åtgärder som ska värna de kommersiella bolagens intressen jäntemot public service. Inte minst införandet av "prövnings-tillstånd". Detta innebär att om ett public servicebolag vill starta en ny tjänst, t.ex. en ny kanal, måste regeringen ge grönt ljus – efter att ha lyssnat till de kommersiella bolagens synpunkter. Enligt Eva Hamiliton är det inte troligt att t.ex. SVT Play kommit till stånd med dagens regler.

Om public service med olika medel skjuts i sank får vi ett än mer kommersialiserat medielandskap. Det vore förödande i en tid när vi kanske mer än någonsin behöver hjälp av kvalificerad journalistik och en samhällsdebatt med många perspektiv för att försöka förstå de dramatiska och komplexa skeenden som utspelar sig. Jag påstår inte att public service är en garant för detta, jag tycker tvärtom att man till stora delar misslyckas i dessa avseenden. Men jag kan inte se att några andra aktörer än public service skulle ha möjlighet bidra med detta.

Om vi ska ha en chans klara de gigantiska utmaningar vårt samhälle står inför behöver vi ett offentligt samtal som gör oss klokare, inte motsatsen. När Europa håller på att braka samman kan inte den enda analysen vara att sydeuropéer inte kan handskas med pengar. När den eviga tillväxt som vi byggt upp våra ekonomier kring inte synes vara så evig borde det finnas mer seriösa svar än förslag om införandet av 364-dagars år med fasta helgdagar för att minska antalet lediga dagar. Och när de svenska CO2-utsläppen skenar samtidigt som stormarna river allt hårdare i husknutarna måste det finns någon som sätter ljuset på att de politiker som säger sig vara bekymrade fortsätter med exakt samma politik som lett till de ökade utsläppen.

Vi behöver kort sagt en diskussion om de stora frågorna som vi saknar idag. Jag har exempelvis inte funnit ett enda seriöst försök att i grunden förstå finanskrisen i en svensk dagstidning, radio- eller TV-program. Det är naturligtvis ett stort underbetyg för främst public service. Men min slutsats är inte att public service ska slaktas. Tvärtom. Public service ska stärkas, för behovet har aldrig varit så uppenbart som nu.

Ett offentligt samtal som hjälper oss förstå problemen och formulera lösningarna kräver också några som samtalar. Alla vi som befolkar organisationer, partier och sociala medier – vågar vi ta oss an de svåra frågorna eller väljer vi något enklare som genererar väl så många nomineringar, röster och facebooktummar?