Löften och krav - gillar de borgerliga inte effekterna av sin egen politik?

Först folkpartiet i form av Björklunds sommartal, vilket jag skrivit om här, nu en samling kristdemokratiska kommunpolitiker på DN debatt. Jag finner det en smula tragikomiskt att de borgerliga först går till val på skattesänkningar och sedan, när pengarna inte räcker, kräver mer pengar eller alternativt som i kd:s debattartikel en lagstödd uppluckring av välfärden. Är det valupptakten som Peter anar, när partierna lovar mer rundhänt och vill profilera sig själva? Ska man misstänka att det inte är mer pengar kd vill åt, utan faktiskt en möjlighet att rucka på vad staten kräver av kommunerna? Efter Hägglunds famösa tal i Almedalen (utdrag här) där han sopar till förskolorna "där barnen får veta att lekarna måste vara könsrollsneutrala" (som ledamot i förskolenämnd skulle jag önska att man såg mer av denna utveckling i förskolorna, stödd av politisk majoritet och förvaltning) kan jag tänka mig var uppluckringen önskas först. Eller är det så att man verkligen inte ser sambandet mindre skatteintäkter pga skattesänkningar (det är ju inte bara den ekonomiska krisen som leder till mindre skatteintäkter) - mindre pengar att röra sig med?! Något som alltså blir extra kännbart i sämre ekonomiska tider. Att man dessutom för en nationell politik som vältrar kostnader för arbetslösa till kommunerna genom att fler tvingas till socialbidrag verkar heller inte ha slagit kd:s kommunpolitiker. Eller att minskade statliga intäkter pga skattesänkningar gör Borg mer ovillig att ge kommunerna mer pengar. För min del skulle jag gärna vilja veta vad skattesänkningar i Huddinge har kostat i minskade ekonomiska resurser.