Jubla inte – tala klarspråk

Fler och fler rapporter kommer nu om att konjunkturen tycks vara på väg att vända. Tidigare i veckan har bl.a. DN jublat över att en strykande åtgång på sprit, cigaretter och sjukvård bromsat BNP-raset. Idag basunerar man ut att "Det har vänt" med syftning på nya arbetsmarknadssiffror från USA.

Kan någon tycka annat än att detta är goda nyheter? Kan någon, i en tid när nästan var tionde svensk är arbetslös, ha mage att säga något annat än jippie? Varför gräver jag inte fram steppskorna ur garderoben istället för att häva mig över tangentbordet för att skriva blogginlägg?

Jag skriver därför att jag är djupt bekymrad över de suckar av lättnad som jag nu hör dras omkring mig. Självklart önskar jag mig inte ekonomisk kris och arbetslöshet. Vreden jag känner över att vårt lands regering låter lärare, vårdbiträden och sjuksköterskor kastas ut i arbetslöshet samtidigt som välbeställda kan gotta sig åt sänkta skatter har jag svårt att tygla. Men om vi nu tror att allt är frid och fröjd och att allt snart kan fortgå som förrut blir jag rädd. För då lär vi snart stå inför en kris av helt andra mått.

Den kris vi befinner oss i är naturligtvis en tragedi för miljontals drabbade människor världen över. Men den är också mänsklighetens möjlighet att stanna upp och tänka efter. Brutalt uttryckt: Att välja mellan sin egen utplåning och en hållbar utveckling.

Det valet vill de flesta ännu väja för. Dagens Nyheter lär stoppa huvudet i sanden ett tag till. Men den gröna rörelsen får inte väja. När 5 miljarder ton av Grönland är på väg ut i havet och västra Kanada håller på att brinna upp kan den inte nöja sig med att bygga vindkraftverk. Den måste tala klarspråk om att krisen inte är över så länge vi i den rika delen av världen fortsätter med en livsstil som tär på jordens resurser, våra medmänniskor och inte minst oss själva.