Skrota arbetslinjen - bekämpa arbetslösheten

Så är ordningen återställd. Socialdemokratin leds av en man som accepteras av den ekonomiska och mediala eliten. Den som agiterat för kärnkraft och lobbat för vapenindustrin kan beskrivas med ord som ”samarbetsinriktad”, ”trygg” och ”respekterad”. Därmed kan blickarna vändas mot den regering vi snudd på hade glömt. Svenskt Näringsliv går idag ut och tycker att det får bli lite fart på attackerna mot de arbetslösa igen. Arbetslinjen ska fullbordas, heter det. Jag tycker det är utmärkt att regeringen sätts under lupp och att arbetslinjen kommer upp till diskussion. Den arbetslinje som varit så fundamentalt misslyckad när det gäller att hålla arbetslösheten tillbaka bör inte fullbordas utan överges, lyder dock min slutsats.

Svenskt Näringslivs Stefan Fölster och Björn Lindgren beklagar att regeringen ligger lågt med ytterligare skattesänkningar och att man skjutit till pengar till arbetsförmedlingen som värsta sossar. Istället bör arbetslösheten bekämpas genom att få de arbetslösa att leta mer intensivt efter jobben. Personer som varit arbetslösa mer än tre månader påstås lägga 1 timme och 15 minuter per dag på att söka jobb, vilket tydligen anses för lite. Så lite att det får näringslivsgubbarna att se de arbetslösas uppgivenhet som det stora problemet på svensk arbetsmarknad. Lösningen på detta stavas i Svenskt Näringslivs värld privata arbetsförmedlingar, som antas entusiasmera de arbetslösa att söka fler jobb.

Jag vet inte hur Svenskt Näringsliv kommer fram till att det är attityden hos den arbetssökande som lagt över hundra timmar på att förgäves söka jobb som är problemet. Men visst är det lätt att bli uppgiven om man gång på gång får nej tack när man erbjuder sina tjänster. Särskilt när man ser att köerna på arbetsförmedlingen blir allt längre och konkurrensen om de jobb som finns blir allt skarpare. Hur dåliga erfarenheter jag – och typ alla jag känner som har varit där – än har av arbetsförmedlingen har jag svårt att se att man skulle bli så mycket mer peppad att söka jobb man inte får via en privat arbetsförmedling.

Nu får det vara nog med såväl med misstänkligörande och äckel-luthersk moralism som klämkäcka tillrop om att ”tro på dig själv”. Arbetslösheten är ett samhällsproblem. Punkt slut. Vi behöver en politik som sprider framtidstro, inte med hjälp av floskler utan genom handling. Vi behöver satsa på det som i decennier varit en framgångssaga för vårt land: Kunskap. Från förskola till forskning i frontlinjen. På allvar satsa. Inte gapa om kepsar och mobiltelefoner och sedan passivt se på när arbetsvillkoren för Sveriges pedagoger blir allt orimligare.

Vi måste sluta vänta på framtiden och börja bygga den. Att sätta full fart på den gröna omställningen innebär både jobb här och nu och ger oss möjlighet att klara jobb, ekonomi och välfärd långsiktigt. Ny järnväg, nya bränslen, ny energisnål teknik och förnybar energi. Allt det är nödvändigt om vår ekonomi ska stå pall när de fossila bränslena obönhörligen sinar.

Slutligen är det dags för kortare arbetsdagar. Produktivitetsökningar måste leda till arbetstidsförkortningar. Som Annika Lillemets (MP) med flera konstaterat med stöd av ledande tyska nationalekonomer har mängden lönearbete per capita stadigt minskat i västvärlden sedan 70-talet när man slutade med generella arbetstidsförkortningar. Den här insikten är naturligtvis förbjuden i ett politiskt landskap där ”arbetslinjen” blivit överideologi. Men Jonas Sjöstedt har visat att det faktiskt kan sägas. Och menar vi allvar med att vilja bekämpa arbetslösheten och inte de arbetslösa då måste det sägas: Dela på jobben!

Visst ska vi bryta uppgivenheten. Inte med pekpinnar från Svenskt Näringsliv utan genom att forma ett samhälle där både människor och miljö håller i längden. En ny regering med ett starkt grönt inslag är ett första steg.

Fler som bloggar: Röda Malmö och Peter Andersson (S) - som av rubriken att döma inte insett att det politiska landskapet är på väg att förändras