Grönare vänster manar till eftertanke

Den nya vänsterledaren satte klimatfrågan i fokus i sitt linjetal idag, precis som han gjort under sin kandidatur och genom sitt första politiska utspel som partiledare. I dagens tal upprepades ambitionen om att göra Vänsterpartiet till det ledande klimatpartiet.

Ur ett grönt perspektiv inger Sjöstedts tillträde både hopp och manar till eftertanke. Hopp för att oppositionen som helhet förhoppningsvis får en vitamininjektion. Med en mer seriös, framåtblickande och konstruktiv vänster ökar förhoppningsvis trycket på regeringen.

Men för Miljöpartiets del innebär Jonas Sjöstedt också en del att fundera över. Utmaningen om de gröna väljarna är tydlig. Det kan innebära en gyllene chans att få hjälp med att sätta de gröna frågorna på agendan, vilket i sin tur kan ha stor betydelse för innehållet i den politik som en ny regering förhoppningsvis ska utforma efter valet 2014. Men det förutsätter att Miljöpartiet antar utmaningen och visar vad som gör partiet unikt. Annars lär det inte resultera i så mycket mer än att V möjligen växer på MP:s bekostnad.

Vänstern har redan idag många bra förslag på miljö- och klimatområdet. Problemet har varit dels att miljöfrågor aldrig varit prioriterade på allvar och dels att man saknar insikt om omöjligheten med evig tillväxt. Det återstår att se vad som händer med miljöambitionerna när de ska vägas mot andra ”politikområden”, för tyvärr betraktas nog miljöfrågor just som ett område bland flera av de flesta vänsterpartister. En jämförelse mellan de rödas och de grönas skuggbudgetar från i höstas visar också att de förra har en hel del att lära om ekonomiska styrmedel som medel i en grön omställning. Men i och med att vänstern håller fast vid – och väcker liv i – frågan om arbetstidsförkortning visar man i praktisk politik att man ser andra värden än ekonomisk tillväxt. I det läget vore det mycket olyckligt om Miljöpartiet tonade ner sina visioner om kortare arbetstid, särskilt som MP och V med stor sannolikhet tillsammans kommer utgöra en majoritet av regeringsunderlaget och långt ifrån bara ett litet påhäng till Socialdemokraterna om det blir en rödgrön regering 2014.

Jonas Sjöstedt gör det som få andra gör i svensk politik just nu. Han talar om de stora, svåra frågorna. Inte minst har han presenterat det jag otåligt väntar på att språkrören ska komma ut med: en analys av finanskrisen. Bland annat ger han uttryck för intressanta tankar om att genom lagstiftning dela upp bankerna så att spekulationen skiljs från den samhällsviktiga in- och utlåningen som ett sätt att skydda småspararna. Analysen är knappast heltäckande eller kanske ens särskilt grundlig, i synnerhet saknas ett grönt perspektiv. Men han tar sig i alla fall an den kris som nu resulterar i att barn svimmar av undernäring i grekiska klassrum. Vilket borde vara en plikt för alla politiker med ambitioner om att möta nutidens problem.

Jag hoppas att ett grönare och friskare vänsterparti kan ge mitt eget parti inspiration, men också ett tillfälle till reflektion över vad som ska vara vår uppgift i svensk politik. För det finns bara ett grönt parti och det förpliktigar. Vi måste vara partiet som idogt värnar miljön även när medierna tappar intresset och som orkar tänka långsiktigt när andra vänder kapporna mot opinionsvindarna. Vi måste vara dem som vågar tala klarspråk om att den västerländska livsstilen och klamrandet vid den kapsejsande tillväxtfixerade ekonomin leder oss rakt in i väggen och att konsumtionshets, bilberoende och köttfrosseri måste brytas. Vi måste vara dem som visar vägen mot en annan tillvaro med plats för både jagens frihet och vi:ets kraft. För om inte vi, ingen annan heller.

Fler som bloggar: Birger Schlaug, Peter Högberg (S) och huvudpersonen själ(v)