Alliansmajoriteten i Huddinge slår återigen hårt mot utsatta
barn. Först drogs taxitransporter till specialförskolorna in. Nu
läggs Huddinge tal- och språkförskola ned och barnen med diagnosen
språkstörning ska fösas ihop i stora grupper tillsammans med så
kallade ”dragarbarn”, det vill säga barn utan diagnos. Argumentet är att ”inkludering” gynnar alla barn. Jag kan bara
hoppas att ansvariga politiker nu hör de förtvivlade ropen från
föräldrarna och ändrar beslutet.
Begreppet ”inkludering” har blivit religion. Till varje pris
ska man undvika att särskilja barn med behov av särskilt stöd från
andra barn. Tanken är god, men konsekvenserna kan bli förödande om
man inte mycket noggrant ser till varje barns behov. Att som Jelena
Drenjanin, moderat ordförande i förskolenämnden, genomdriva en
”inkludering” helt utan analys av vilka behov de berörda barnen
har och hur de kan tillgodoses är djupt ansvarslöst.
Barn med språkstörning har svårt med samspel och kommunikation.
Det är fullt möjligt att överbrygga de hinder detta innebär och
hjälpa barnen att komma vidare i sin sociala och språkliga
utveckling. Men det kräver ofta ett mycket medvetet arbetssätt.
Barnen behöver en extremt tydlig struktur, kontinuitet och språklig
stimulans på rätt nivå. I regel behöver de också mycket stöd av
ständigt närvarande vuxna som kan hjälpa till att tolka
situationer och uttrycka viljor och behov. Kort sagt: Barnen
behöver små grupper och personal med spetskompetens.
Majoriteten är alltså - utan att föra dialog med pedagogerna - beredda att slå
sönder de arbetslag som under lång tid arbetat fram en fungerande
verksamhet. Risken är uppenbar att personalen – som är extremt
svår att rekrytera – flyr kommunen.
Än lever hoppet. Än är inte sista ordet sagt. Den borgerliga
majorieten har fortfrande chansen att tänka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar