fredag 8 mars 2013

En soff-feminists bekännelser

8 mars, internationella kvinnodagen. Stannar upp och ser på en utveckling som stangerat. Inga tecken på att mäns våld mot kvinnor minskar. Inga stora steg åt rätt håll när det gäller rättvisa löner. Myrsteg framåt mot ett jämställställt uttag av föräldraförsäkringen.

Och vad har jag själv gjort för att bidra till ett ökat engegemang i jämställdhetsfrågor? Inte mycket om jag ska vara snäll mot mig själv. Inte ett skit, är nog mer ärligt. Mitt senaste blogginlägg med ettiketten jämställdhet skrevs 8 mars för ett år sedan och var samma trötta konstaterande om att jämställdhetsfrågorna kommit i skymundan i samhällsdebatten i stort, i mitt parti och i mitt eget politiska liv. Ingen motion jag skrivit under året har haft ett tydligt jämställdhetsfokus, ingen interpellation.

Som miljöpartist är det lockande att försvara sig med att miljöfrågorna är så akuta att det måste sättas före allt annat, inklusive jämställdheten. Men det håller inte. Miljö- och jämställdhetsfrågor går hand i hand. Inte minst blir detta tydligt när det kommer till samhällsplanering. Vems önskemål ska tillgodoses? Bilåkande mäns eller kollektivåkande kvinnors?

Skärpning, Olof. Skärpning, Sverige. En ojämställd värld är en ohållbar värld.

Tipsa mig gärna i kommentarsfältet om bra ämnen för motioner med jämställdhetsfokus! 

Planeringen av Södertörnsleden är ett bra exempel på hur illa det kan gå när män i bilar är utgångspunkten. När Trafikverket nu dragit i bromsen finns chansen att tänka om och planera hållbart med kollektivtrafik i fokus. Marica Lindblad (MP) m.fl. skriver på SvD Brännpunkt.

5 kommentarer:

anita sa...

Sedan några år filar jag på en tanke som kanske inte anses PK, men jag vill ändå med ålderns rätt framföra den. (Att jag är FÖR ett jämställt samhälle är så självklart att jag nästan glömmer bort att nämna det.)

MEN - idag har feminismen, åtminstone som den presenteras i media, alltmer kommit att handla om att kvinnor ska tävla med män på mäns villkor. Alltså: spelet pågår bara på männens planhalva. De kvinnor som vill gå segrande ur den matchen måste vara MER MÄN än männen själva.

Jag tror inte på den vägen, man behöver bara se på tillståndet i (den patriarkala) världen för att inse att det behövs något nytt, inte mera av samma vara.

Jag tror att kvinnor måste (åter)erövra de värden vi traditionellt kallar för kvinnliga. Ofta de mjuka värdena: omsorg, empati, solidaritet med de svaga, värnandet om barnen (förskola för BARBENS skull, inte för samhällsmaskineriets skull).

Feminismen måste visa att vi kvinnor inte längre ställer upp på männens hegemoni, i stället för att som nu strida för att också kvinnor ska ha rätt att leva som män!

Jag kanske uttrycker mig luddigt, jag menar förstås ingen återgång till ett samhälle med hemmafruar och kvinnor vid spisen. Jag menar snarare att vi ska våga ha en vision om ett mjukare, mänskligare samhälle. I det samhället blir lika lön och kortare arbetstid en naturlig effekt i stället för ett mål.

C G Jung pratar om den kvinnliga aspekten (anima) som inte är kopplad till kön. MER ANIMA i världen, den feminismen skulle jag vilja se.

anita sa...

BARNEN - oc inget annat! :-)

Olof Olsson sa...

Tack för reflektioner, Anita! Jag ser din poäng, men det är väl inte bara kvinnor som ska bära upp de värden vi traditionellt kallar kvinnliga, som omsorg och empati? För mig handlar feminism lika mycket om att befria män från mansrollen som kvinnor från kvinnorollen.

anita sa...

Precis det jag menar, Olof!Din sista mening är nyckeln till en bättre tillvaro.

Det är just på den punkten jag menar att den militanta feminismen missar målet. Mannen är inte "fienden" - mannen är kanske mer drabbad av låsta könsroller än kvinnan.

anita sa...

Ett konkret exempel på vad jag menar:Det finns en grupp på FB som heter Stöd barnmorskornas kamp. Kommentarerna görs nästan uteslutande av kvinnor. Lite tillspetsat: Frågan om barnmorskornas villkor (som är en kvinnofråga i dubbel bemärkelse - kvinnor som blir förlösta av kvinnor) är, tycker jag, en större och viktigare fråga än att kämpa för att fler kvinnor ska ta plats i sammanträdesrummen. Den militanta kampen tappar ofta bort barnens perspektiv. Nattis är ett sånt exempel - det finns inte ett barn som har behov av att gå hemifrån för att sova!).