torsdag 28 mars 2013

Staten behövs för att lyfta kommunens skolor

Nu rapporteras att läraryrket blivit så impopulärt att den som kryssar i frågorna på högskoleprovet helt slumpmässigt kan ta sig in på lärarutbildningen. Hur är det möjligt att ett yrke där man varje dag får vara med när unga människor lär sig nya saker och utvecklar nya förmågor inte lockar fler? Kanske för att vi som är lärare alltför ofta vittnar om stress, otillräcklighet och brist på uppskattning. För att vända utvecklingen räcker inte att prata om skolan. Det krävs tydliga politiska prioriteringar från statligt håll.

I Miljöpartiet i Huddinge har vi stenhårt prioriterat satsningar på förskola och skola i våra budgetförslag de senaste åren. Vi har valt bort såväl skattesänkningar som stora satsningar på andra viktiga områden som kulturlivet för att lyfta skolan. Vi har lagt förslag som skulle göra skillnad och som skulle innebära en tydlig signal till Huddinges lärare om att vi tar deras situation på allvar. Fortbildningen skulle kunna stärkas och löneutrymmet växa. Men ärligt talat skulle de extra pengar vi fått fram (i storleksordningen 15-30 miljoner) inte göra några underverk. Det handlar i bästa fall om pengar som motsvarar någon enstaka lärartjänst per skola. Om våra lärare ska få verklig avlastning med mer tid för att se varje elev och för att utveckla pedagogiken måste det också till rejäla statliga satsningar.

Miljöpartiets nya förslag om satsningar på karriärtjänster i förskola och skola är bra. Det ska finnas plats för lärare som vill och kan det lilla extra. Att MP till skillnad från regeringen sätter skolan före skattesänkningar är viktigt. Likaså att MP till skillnad från regeringen ser vikten av att lyfta den skolform där allt börjar: förskolan. Jag utgår ifrån att det gröna budgetförslag vi går till val på också kommer att innehålla satsningar som kommer göra vardagen lättare för den stora massan lärare som gnetar på i klassrummet varje dag för att eleverna ska växa.

Det är underbart att undervisa. Skapar vi rätt förutsättningar för dem som väljer läraryrket kan det inte vara svårt att locka fler till lärarutbildningarna.
 
Karin Reuterswärd på tvillingbloggen Södertäljeperspektiv har tamejfan fått nog.

5 kommentarer:

anita sa...

Jag är skeptisk till karriärstjänster. Vem ska avgöra vem som förtjänar dem? Bäddar det inte för fjäsk och glädjebetyg? Skulle det inte så split rent kollegialt? Skulle det rentav slå sönder kollektivet, något som gör lärarkåren svag och splittrad?

Kanske det finns andra vägar att gå?

Farmor sa...

Problemet med karriärtjänster är väl att dom gäller så få. Det finns väldigt många flerblärare som uträttar storverk varje dag och som också är värda både uppmärksamhet, stort tack och en anständig lön. Varje lärare bör få känna att detta är värdens viktigaste och roligaste jobb att gå till varje dag.

Olof Olsson sa...

Anita: Jag förstår hur du tänker, men jag tror ändå det finns något bra med att de som är särskilt engagerade och som förmår att tänka nytt får utrymmme att göra det och en plattform för att sprida sitt arbetssätt. Däremot tänker jag lite som du "Farmor" är inne på att det i så fall verkligen vill till att man också satsar på att göra livet lite enklare för alla oss lite grå och vardagsgnetande lärare också. För min egen personliga del behöver jag inte högre lön, men däremot mer tid för att planera min undervisning och samtala med mina elever. Och för att andas, pinka och vara människa.

Anonym sa...

Vadå, fjäsk?? Varför är det alltid vi lärare som ska ge avkall på allt? Bra lön, karriärmöjligheter... Man kan klättra på karriärstegen i många andra yrken, fjäskar de som klättrar på banken, advokatfirman, aktiemäklarkontoret? Vad är det för trams? Vi lärare är precis lika professionella som alla andra, och då klarar vi att arbeta hårt för högre lön och inte gnälla om "fjäsk, högre betyg ger högre lön"... Vissa påstår att läraryrket är "ett kall" det är lika mycket ett kall som läkaryrket - och deras löner är det tredubbla... Och mer....

Saidy

anita sa...

Saidy, jag menar inte att lärarkåren skulle vara mindre professionell än andra yrkesgrupper, tvärtom, min dotter är rektor och jag själv är lärare i botten, så jag har ganska mycket inblick i yrket. Mina frågetecken kring karriärstjänster gäller individuell lönesättning överhuvudtaget, inom alla yrkesgrupper. Jag tror det är fel väg att gå, jag vill se ett systemskifte, i smått som i stort. Jag tror på kortare arbetstid (för ALLA), jag tror på mer resurser till lärarnas förfogande, mindre klasser och så vidare. Jag tycker karriärstjänster ger fel signaler, det platsar inom det nyliberala tänket. Något som sår splittring mellan individer och det skickar signalen att status = pengar. Tänk om LIVSKVALITET, både för barn och vuxna, kunde få bli ledstjärna i stället för pengar.