Senaste nytt: Ingenting har hänt

Jag har varit borta från världen ett par veckor på grund av flytt och författande av omdömen om mina elever. När jag nu återvänder tycks inte särskilt mycket ha hänt. Ännu frodas rasismen på regeringskansliet, återigen vann fel låt Melodifestivalen (Loreen var det lysande undantaget) och alltjämt är idéen om den eviga tillväxten statsreligion. Det är det sistnämnda jag tänker bråka om den här gången.

Svensk ekonomi står stadigt i stormen. Till skillnad från länderna i sydeuropa har vi ordning och reda på pengarna. Det är vad vi fått lära oss. Anders Borg och hans spinndoktorer har lyckats väl med att trumma in budskapet. Lika fullt är det falskt.

Svensk ekonomi bygger på tillväxt. Om ekonomin inte fortsätter att växa rasar korthuset. Och denna tillväxt upprätthålls med lån. Faktum är att skulderna i Sverige är på samma nivå som i Grekland. Skillnaden är att i Grekland är det staten som är skyldig en massa pengar. I Sverige är det företag och privatpersoner. 2011 var de privata skulderna i Sverige 266 procent av BNP.

Hur många artiklar kan man egentligen skriva om slarviga sydeuropéer innan man börjar ställa de obehagliga frågorna? Om vad som händer om de som belånat sina hus och lägenheter upp till taket kastas ut i arbetslöshet. Om vad som då händer med våra banker. Om vad som då i sin tur händer med företag som behöver lån för att kunna investera.

Jag har inga färdiga svar på hur vägen ur tillväxtberoendet ser ut. Jag förväntar mig inte att någon annan ska ha det heller. Men jag vill se modiga politiker som vågar ställa frågan. För ett är säkert: vi måste hitta den vägen. Annars har jag svårt att se hur vårt samhälle ska överleva.

Fler som bloggar: Pyttiminpanna och Lisa Magnusson