Vill S ha pangpang eller utveckling?

I veckan önskade sig ÖB 30 nya, "uppgraderade" Jas-plan. Hur mycket det skulle kosta ville han inte prata om, men tidigare beräkningar säger att prislappen skulle bli minst 30 miljarder. Folkpartiets försvarspolitiske talesperson Allan Widman, som inte brukar ha något emot pangpang, tror att 50 miljarder är en mer trolig summa. Idag skriver språkröret Gustav Fridolin tillsammans med ledamoten i försvarsutskottet Peter Rådberg (MP) i Aftonbladet om hur vansinnigt det skulle vara att göra mångmiljardsatsningar på stridsflygplan i en tid när behovet av investeringar i grön omställning och utbildning är skriande. Att Socialdemokraterna tycker att det verkar vara en bra idé att vräka miljarder på Jas väcker frågor inför ett eventuellt rödgrönt regeringssamarbete.

Att Sveriges överbefälhavare vill ha nya stridsflygplan att leka med är ingenting att förvånas över. Men att Socialdemokraternas försvarspolitiske talesperson Peter Hultqvist kommenterar ÖB:s utspel med orden ”intressanta synpunkter” får mig att baxna. Har socialdemokratin inte förstått någonting om vilken tid vi lever i? Att vi behöver hundratals mil ny räls om Sverige inte ska stanna. Att de förnybara bränslena måste växa fram i raketfart om vi ska kunna fortsätta åka bil. Att vi må se till att rusta upp våra bostadsområden om vi inte vill frysa framöver. Att jobb och utveckling imorgon förutsätter investeringar i utbildning idag, från förskola till forskning i frontlinjen. Kom inte och säg att ”det ena inte utesluter det andra”. Det gör det visst! Lika omöjligt som det är att möta Stockholmsregionens gigantiska behov av ny kollektivtrafik efter att ha plöjt ner 30 miljarder i Förbifart Stockholm, lika omöjligt är det genomföra en grön omställning i Sverige om vi tror oss ha råd att lägga miljarder på stridsflygplan. Vi kan inte fortsätta föra en politisk debatt som om det inte finns några begränsningar. Allt är inte möjligt. Vi måste välja. Ska vi bygga framtidens samhälle eller hoppas på det bästa? Väljer vi det förra måste vi konsekvent prioritera en grön omställning. Vi har inte råd med fler idiotprojekt.

Det är oroväckande att socialdemokratin tycks så fjärran från den insikten. Jag har förstås inga illusioner om att sossarna till 2014 ska förstå vad ett hållbart samhälle innebär. Men ett parti som leds av en man som ”förstår industrins villkor”, som det sagt oss, borde väl åtminstone förstå behovet av historiska satsningar på järnväg, förnybar energi och utbildning. Och vara tillräckligt kapabla att räkna för att inse att det kräver tuffa prioriteringar.

Jag ska naturligtvis inte döma ut möjligheten för ett lyckosamt rödgrönt regeringssamarbete efter ett uttalande av en grå socialdemokratisk försvarspolitiker. Ett sådant samarbete är vad jag hoppas på. Men då vill det till ett stort, starkt och ståndaktigt grönt parti som orkar hålla blicken riktad mot framtiden.