Gör inte om misstagen från 2010!

Alliansens försprång i opinionen har minskat kraftigt den senaste månaden. Snart kan det vara helt utraderat. Det är förstås trevligare att läsa om för oss som vill ha en ny regering i Sverige än att "socialdemokratin gett upp tanken om maktskifte 2014" som somliga förstå-sig-påare påstod för bara ett ögonblick sedan. Men jag vill hissa varningsflagg. Om oppositionen i allmänhet och socialdemkratin i synnerhet tror att krisen är över är risken stor att misstagen från den förra mandatperioden upprepas. Vi kan inte nöja oss med att vara den lite mer humana variant på Alliansen vi framstod som i valet 2010. Vi måste – varje parti på sitt håll – formulera rejäla alternativ. Den läxan tycks Vänsterpartiet ha gjort, medan jag sätter frågetecken för mitt eget gröna parti i det avseendet. Vad socialdemokratin anbelangar är väl det mesta ett frågetecken än så länge.

Om målet blott är att inta Rosenbad kan det tyckas logiskt att försöka lägga sig så nära den borgliga regeringen som möjligt. Blidkar man den där mytiska Mittenväljaren ska det nog gå vägen. Då kan det verka osmart att lägga fram förslag som pekar ut en riktning som ligger allt för långt ifrån den politiska kurs som vunnit väljarnas förtroende de senaste åren. Jag tror att det är fel tänkt. Alldeles bortsett från att jag skiter fullständigt i vilka som möblerar i Rosenbad, om samhällsutvecklingen förblir den samma, tänker jag att det är en självmordstaktik. Den provades inför valet 2010. Vi vet hur det gick.

Det är möjligt att de rödgröna partierna – precis som under förra mandatperioden – kan rycka åt sig en ledning i opinionen genom lite allmän snällhet. Men förr eller senare vaknar det Schlingmanska PR-monstret igen. Då är vi kort sagt rökta om vi inte med pedagogisk övertydlighet kan visa att valet inte handlar om "kompetens" eller "ansvarstagande" utan om att vi vill ha ett annat samhälle.

För tillfället har oppositionen till och med Expressen på sin sida (nåväl, nästan), men när den borgliga pressen återgår till det normala duger det inte att vara som Alliansen fast lite snällare – och snålare med skattesänkningar. Vi måste visa att vi bygger något nytt. Att vi bygger ett samhälle som håller ihop, med en stark välfärd som finns där för oss när vi behöver den. Ett samhälle som bygger på solidariet snarare än girighet. Ett samhälle som fungerar när oljan sinar.

Därför blir jag bekymrad när det första uttlande Socialdemokraternas nya ekonomisk-politiska talesperson gör går ut på att folk inte behöver oroa sig för skattehöjningar med en S-ledd regering. Därför spritter jag av otålighet i väntan på att de gröna språkrören ska börja tala klarspråk om att vi inte vill fortsätta med den arbetslinje som inte tagit kol på arbetslösheten, men väl på människor och att vårt alternativ handlar om att dela på jobben och bryta tillväxthetsen. Därför blir jag glad när jag hör Jonas Sjöstedt (V) med klar och tydlig stämma säga nej såväl till att göda riskkapitalbolag i välfärden som att pumpa in skattepengar i banker.

En opposition som inte vill något annat än regeringen är meningslös. En opposition som formulerar ordentliga alternativ till en regering som sparkar på människor och rycker på axlarna åt framtiden har alla förutsättningar att vinna människors förtroende.