Miljöpartiets omåttligt populära språkrör avgår redan nästa vår, eftersom partiets regler om att uppdraget inte får innehas mer än nio år i följd. Detta beskrivs ofta som ett problem av politiska förstå-sig-på:are.
Hur mycket jag än dyrkar Maria Wetterstrand (jodå, jag gillar dig också Peter) och även om jag inser att hon knappast låter sig efterträdas av vilken Nisse från Manpower som helst, ser jag språkrörens avgång mer som en möjlighet än som ett hot.
Jag ser nya språkrör som garanten för att inte regerandet äter upp partiet. Nya språkrör kan ge det syre partiet behöver efter ett första halvår av tuffa beslut i regeringskansliet.
Men som sagt. Att efterträda Maria Wetterstrand blir sannerligen ingen enkel uppgift för dem som får den äran. Den enda jag i dagsläget kan se har potential att på sikt nå fram till människor på Wetterstrand-vis är Gustav Fridolin. I likhet med Wetterstrand är han en person med stor trovärdighet. Inte minst tror jag att han växte i många människors ögon när han lämnade politiken efter en riksdagsperiod för att arbeta med andra saker. Demokratin mår inte bra av att människor växer samman med sina uppdrag och dessutom gör sig beroende av politiken för sin försörjning. Det behövs mer rotation och mer syre i politiken. Därför hopppas jag att Fridolin kommer att lämna politiken fler gånger i sitt liv och att fler följer hans exempel.
Innan dess hoppas jag att många kommer för att lyssna till och samtala med Gustav Fridolin i Flemingsberg på onsdag. Välkommen tillbaka Gustav - och välkommen till Flemingsberg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar