Nöjer mig efter en underbar helg "på landet" med att konstatera att stora sammanhängande grönområden är viktiga för rekreation och friluftsliv - men närnatur behövs för vardagsäventyren, upptäckarlusten och folkhälsan! Vad är en vår utan vattenlek i bäck? Eller för all del utan lite trädklättring...
Även om ambitionen är att bygga "den täta staden" gäller det att också skapa fickor av grönt. Och det behöver inte alls vara i ordnad parkform. Vuxna ser ofta ner på slyiga och risiga områden, som "skräpmark". För ett barn kan det vara en plats för nya upptäkter. Travade en vår fram och tillbaka i ett litet område i serpentinen av en gångväg med yngsta dottern. Det handlade inte om många tiotals meter, men det växer några tallar, enar, granar och lite asp och björk, är lite kuperat, och här och var går berget i dagen - nog för att göra området svåröverblickbart och spännande från ett perspektiv på cirka 90 cm över markytan. Dottern fick inte nog och det var härligt att se, även om jag själv tyckte det blev lite tjatigt i längden.
Foto: Karin Reuterswärd (överst); Jukka Reuterswärd (nederst)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar