Huddinge under luppen - granskas av Konkurrensverket

Igår möttes vi i media av en i mitt tycke stor och allvarlig nyhet: Konkurrensverket granskar Huddinge kommun. Orsaken till att Konkurrensverket nu beslutat att lägga Huddinge kommun under luppen är flera anmälningar, som på olika sätt kan tyda på att kommunen riskerar att ha brustit i sina upphandlingar.

 

Konkurrensverket kräver nu in kopior på ett mycket stort fakturaunderlag, och i den mängden finns också ett stort antal fakturor för jobb som utförts på den nya ridanläggning som kommunen låtit bygga i Glömsta. Det finns alltså en direkt koppling mellan det fakturaunderlag som nu granskas, och de i mitt tycke många underliga turer som jag sedan i somras har följt när Huddinge kommun har byggt det nya stallet Lövsta och utsett arrendator.

 

Bakgrunden till att kommunen låtit bygga ett stall, är att man sedan flera år planerat för att bygga en ny skola i Glömsta. Men dessvärre hittade kommunen inte någon ledig och tillräckligt bra plats för en skola. Därför beslutade man istället att ta mark i anspråk i det hästtäta Glömsta. Men det var ett krux – på den marken står idag ett välfungerande stall med över hundra medlemmar. Men kommunen beslutade sig ändå för att bygga skolan där, och för att komma vidare i processen beslutade kommunen att bygga ett nytt stall - som ersättning för det stall som ska rivas och för det andra närliggande stallet. Det var i alla fall så man sade, och så som vi har tolkat besluten. Men någon ”ersättning” blev det aldrig tal om!

 

Jag har själv sedan i somras ställt frågor till politiker och tjänstemän kring de i mitt tycke underliga turerna gällande det nya stallet, och djupt beklagat att kommunen har behandlat de befintliga stallen så nonchalant. Jag har dessvärre inte upplevt att man tagit mina frågor på allvar, och definitivt har man inte tagit alla de barn och unga på allvar (varav en absolut majoritet är flickor)! 

 

Bland alla de fakturor som nu granskas av Konkurrensverket återfinns också de som avser kommunens byggnation av den nya stora ridanläggningen Lövsta, som dessvärre hittills inte är så lättillgänglig som många av oss önskar.

 

Jag efterlyser mer av öppenhet och delaktighet, ett återkommande önskemål från min sida! Och framför allt så hoppas jag innerligt att det finns en långtgående känsla för aktsamhet och ansvar när kommunen hanterar medborgarnas skattemedel.

 

Staten behövs för att lyfta kommunens skolor

Nu rapporteras att läraryrket blivit så impopulärt att den som kryssar i frågorna på högskoleprovet helt slumpmässigt kan ta sig in på lärarutbildningen. Hur är det möjligt att ett yrke där man varje dag får vara med när unga människor lär sig nya saker och utvecklar nya förmågor inte lockar fler? Kanske för att vi som är lärare alltför ofta vittnar om stress, otillräcklighet och brist på uppskattning. För att vända utvecklingen räcker inte att prata om skolan. Det krävs tydliga politiska prioriteringar från statligt håll.

I Miljöpartiet i Huddinge har vi stenhårt prioriterat satsningar på förskola och skola i våra budgetförslag de senaste åren. Vi har valt bort såväl skattesänkningar som stora satsningar på andra viktiga områden som kulturlivet för att lyfta skolan. Vi har lagt förslag som skulle göra skillnad och som skulle innebära en tydlig signal till Huddinges lärare om att vi tar deras situation på allvar. Fortbildningen skulle kunna stärkas och löneutrymmet växa. Men ärligt talat skulle de extra pengar vi fått fram (i storleksordningen 15-30 miljoner) inte göra några underverk. Det handlar i bästa fall om pengar som motsvarar någon enstaka lärartjänst per skola. Om våra lärare ska få verklig avlastning med mer tid för att se varje elev och för att utveckla pedagogiken måste det också till rejäla statliga satsningar.

Miljöpartiets nya förslag om satsningar på karriärtjänster i förskola och skola är bra. Det ska finnas plats för lärare som vill och kan det lilla extra. Att MP till skillnad från regeringen sätter skolan före skattesänkningar är viktigt. Likaså att MP till skillnad från regeringen ser vikten av att lyfta den skolform där allt börjar: förskolan. Jag utgår ifrån att det gröna budgetförslag vi går till val på också kommer att innehålla satsningar som kommer göra vardagen lättare för den stora massan lärare som gnetar på i klassrummet varje dag för att eleverna ska växa.

Det är underbart att undervisa. Skapar vi rätt förutsättningar för dem som väljer läraryrket kan det inte vara svårt att locka fler till lärarutbildningarna.

 

Karin Reuterswärd på tvillingbloggen Södertäljeperspektiv har tamejfan fått nog.

Senaste nytt: Ingenting har hänt

Jag har varit borta från världen ett par veckor på grund av flytt och författande av omdömen om mina elever. När jag nu återvänder tycks inte särskilt mycket ha hänt. Ännu frodas rasismen på regeringskansliet, återigen vann fel låt Melodifestivalen (Loreen var det lysande undantaget) och alltjämt är idéen om den eviga tillväxten statsreligion. Det är det sistnämnda jag tänker bråka om den här gången.

Svensk ekonomi står stadigt i stormen. Till skillnad från länderna i sydeuropa har vi ordning och reda på pengarna. Det är vad vi fått lära oss. Anders Borg och hans spinndoktorer har lyckats väl med att trumma in budskapet. Lika fullt är det falskt.

Svensk ekonomi bygger på tillväxt. Om ekonomin inte fortsätter att växa rasar korthuset. Och denna tillväxt upprätthålls med lån. Faktum är att skulderna i Sverige är på samma nivå som i Grekland. Skillnaden är att i Grekland är det staten som är skyldig en massa pengar. I Sverige är det företag och privatpersoner. 2011 var de privata skulderna i Sverige 266 procent av BNP.

Hur många artiklar kan man egentligen skriva om slarviga sydeuropéer innan man börjar ställa de obehagliga frågorna? Om vad som händer om de som belånat sina hus och lägenheter upp till taket kastas ut i arbetslöshet. Om vad som då händer med våra banker. Om vad som då i sin tur händer med företag som behöver lån för att kunna investera.

Jag har inga färdiga svar på hur vägen ur tillväxtberoendet ser ut. Jag förväntar mig inte att någon annan ska ha det heller. Men jag vill se modiga politiker som vågar ställa frågan. För ett är säkert: vi måste hitta den vägen. Annars har jag svårt att se hur vårt samhälle ska överleva.

Fler som bloggar: Pyttiminpanna och Lisa Magnusson

En soff-feminists bekännelser

8 mars, internationella kvinnodagen. Stannar upp och ser på en utveckling som stangerat. Inga tecken på att mäns våld mot kvinnor minskar. Inga stora steg åt rätt håll när det gäller rättvisa löner. Myrsteg framåt mot ett jämställställt uttag av föräldraförsäkringen.

Och vad har jag själv gjort för att bidra till ett ökat engegemang i jämställdhetsfrågor? Inte mycket om jag ska vara snäll mot mig själv. Inte ett skit, är nog mer ärligt. Mitt senaste blogginlägg med ettiketten jämställdhet skrevs 8 mars för ett år sedan och var samma trötta konstaterande om att jämställdhetsfrågorna kommit i skymundan i samhällsdebatten i stort, i mitt parti och i mitt eget politiska liv. Ingen motion jag skrivit under året har haft ett tydligt jämställdhetsfokus, ingen interpellation.

Som miljöpartist är det lockande att försvara sig med att miljöfrågorna är så akuta att det måste sättas före allt annat, inklusive jämställdheten. Men det håller inte. Miljö- och jämställdhetsfrågor går hand i hand. Inte minst blir detta tydligt när det kommer till samhällsplanering. Vems önskemål ska tillgodoses? Bilåkande mäns eller kollektivåkande kvinnors?

Skärpning, Olof. Skärpning, Sverige. En ojämställd värld är en ohållbar värld.

Tipsa mig gärna i kommentarsfältet om bra ämnen för motioner med jämställdhetsfokus! 

Planeringen av Södertörnsleden är ett bra exempel på hur illa det kan gå när män i bilar är utgångspunkten. När Trafikverket nu dragit i bromsen finns chansen att tänka om och planera hållbart med kollektivtrafik i fokus. Marica Lindblad (MP) m.fl. skriver på SvD Brännpunkt.

Minnet är kort!

Miljöpartiet är ett framsynt parti! Om Huddinge kommun och Trafikverket hade hörsammat våra argument, kunde man redan för 5 år sedan ha stannat upp och tänkt till om Södertörnsleden – då hade situationen idag varit en helt annan. Men istället har den borgerliga majoriteten bara kört på ”rätt in i kaklet” i gott sällskap med Trafikverket och länsstyrelsen.

Planerna var föråldrade redan innan ens spaden hade satts i backen, det sa vi redan för flera år sedan. Kristdemokraterna som ingår i Huddinges borgerliga majoritet skriver nu samma sak på SvD Brännpunkt . Och det är häpnadsväckande att man som Alliansparti avhänder sig allt ansvar. KD skyller allt på staten och vill inte kännas vid sitt eget ansvar. Jag anser att en politisk kommunledning i majoritet för en av Sveriges större kommuner borde  veta bättre än att  lägga alla ägg i samma korg. Jag anser att det är som att skjuta sig själv i foten, när man så ensidigt väljer att basunera ut sin kritik, utan eftertanke och helt utan självkritik.

Resan med målet Södertörnsleden har varit lång och krokig. Vägplaner och avtal är historiska rester, från en svunnen tid, då klimatfrågorna knappt fanns på agendan. Redan 2009 hävdade jag och Miljöpartiet med välgrundade argument att vägen rent av var olaglig. NU kommer Trafikverket till samma insikt. Trafikverket säger att de har ”lappat, lagat, fixat och donat – men till slut höll det inte längre!”

Det är lätt att vara efterklok, och vi vill helst inte säga ”Vad var det vi sa!”, men det fanns så oändligt många möjligheter för en ansvarskännande kommun att ifrågasätta och informera sig bättre, under denna krokiga resa. MP har tagit aktiv del och ifrågasatt bygget av den här vägen i decennier, vi kan frågan bäst och ändå har man valt att ironisera och förminska oss och våra argument, vilket även kommunalrådet (KD) med ansvar för samhällsbyggnadsfrågorhar ägnat sig åt.

Det är anmärkningsvärt att kommunledningen i Huddinge saknar kunskap om procedurfrågan, att det inte är regeringen som har sista ordet. Det är Högsta förvaltningsdomstolen, och där är processen minst två år, troligen mycket längre. Det är därför ännu mer förvånande att kommunalrådet trots detta stått och lovat byggstart innevarande år – varje år sedan 2009! Och att Trafikverket nu också har pågående upphandlingar ute för vägen – trots att man lätt hade kunnat inse att det bara var rent önsketänkande att de skulle realiseras.

MP har i många år också med kraft ifrågasatt hela avtalskonstruktionen och hävdat att tiden har sprungit ifrån oss. Det gäller förslag om fördjupade översiktsplaner, arbetsmodeller med att ensidigt upphäva detaljplaner till förmån för Trafikverkets kommande arbetsplaner – ja, listan på de sätt vi har försökt få kommunen att vakna är oändlig. Men nu är minnet i kommunledningen kort! Miljöpartiet står för framtiden och har kunskap om vad som är möjligt, och bör göras för att nå dit!

Miljöpartiet kräver ett riktigt omtag och vill satsa på långsiktigt hållbara lösningar med klimatet i fokus. Vi vill påbörja bygget av Spårväg Syd snarast.  Nu finns det inte längre några ursäkter att ensidigt fortsätta satsa på biltrafiken. Varken Huddinges kommunledning, statliga verk eller regeringen kan längre sväva i det blå och det är dags att utkräva ansvar på alla nivåer!

Marica Lindblad, oppositionsråd Miljöpartiet Huddinge

Mobilisering för medmänsklighet

2014 blir det strid för människovärdet. Ska Sverigedemokraterna få sätta agendan för migrationspolitiken eller vinner öppenheten? När justiteminister Beatrice Ask (M) nu försvarar Reva, polisens hårt kritiserade jakt på papperslösa, är det tydligt att det stora regeringspartiet flörtar med SD. Samtidigt pågår en fantastisk mobilsering mobilsering mot Reva och för en öppnare migrationspolitik. På lördag samlas tusentals männniskor i Stockholm och andra städer i vad som ser ut att bli en mäktiga manifestationer för medmänsklighet.

Människor är i regel empatiska. Det blir tydligt varje gång när offren för en hård och kall migrationspolitik får namn. När de heter Hadile eller Hinok eller nu senast Dave – en nio månaders pojke vars pappa snart kastas ut av migrationsverket, trots att såväl socialtjänst som barnläkare att intygat att det vore förödande för pojken – då reagerar människor med rättfärdig vrede. Det är oerhört viktigt att enskilda fall lyfts fram för att vi ska förstå vad migrationspolitik handlar om. Men det får inte heller stanna där. När Migrationsverket ibland backar efter starka opinionsyttringar får vi inte stanna vid att dra en suck av lättnad. Vi måste fortsätta skrika och visa på behovet av att svensk migrationspolitik görs om från grunden.

Det är hög tid att slå hål på myten om den generösa svenska flyktingpolitiken. Det må vara sant att Sverige tagit ett relativt stort ansvar när det handlar om så kallade kvotflyktingar. Vid stora konflikter som genererat stora flyktingsströmmar, från exempelvis Irak och Somalia, har Sverige ofta tagit emot många flyktingar i förhållande till jämförbara länder (även om det är en spott i havet jämfört med flyktingarnas grannländer). Men det finns också en helt annan, betydligt mindre smickrande bild av svensk flyktingpolitik. Faktum är att Sverige är det land som fällts av FN:s tortyrkommité flest gånger av alla länder för att avvisa människor som riskerar att utsättas för tortyr. Sveriges prövning av individuella fall är helt enkelt så hård att den ofta inte lever upp till de internationella åtaganden vi gjort.

Jag skäms över svensk migrationspolitik. Jag skäms när vi skickar människor till att leva i skräck och lidande. Jag skäms när vi skiljer barn från deras föräldrar. Men som jag ser det finns det alla möjligheter till en förändring. Svenska folket har troligen aldrig varit mer positivt till invandring än nu, även om de bruna krafterna är högljudda och välorgansierade. Låt oss visa att vi som vill se medmänsklighet är fler och starkare.

Heja Liberala ungdomsförbundet som kräver rättspolitiske talespersonen Johan Pehrssons avgång, bl.a. efter att han försvarat Reva.

Bilen eller barnet - vad går först vid förskolan?

Frågan i rubriken kan tyckas löjlig. Självklart svarar väl alla barnet. Barnets bästa går alltid först, och detta måste väl ändå gälla lite extra vid förskolorna, som ju är en miljö utvecklad speciellt för små barn. Men frågan är ändå relevant att ställa om vi tittar på hur den fysiska planeringen kring våra förskolor ser ut i Huddinge.

Förskolorna är alltid omgärdade av höga staket och med grindar med dubbla eller tredubbla barnsäkringar, så att inte barnen ska råka smita ut och hamna i potentiellt farliga situationer, som att till exempel vandra ut i trafiken. Det är självklart och det är bra. Men det som kommunen inte alltid verkar ha tänkt på är att barnen ju också ska komma till och från förskolan, och här är barnets företräde framför bilen inte alls lika självklart.

Trots att de flesta föräldrar väljer en förskola som ligger geografiskt nära hemmet och därmed har också många barn en förskola som är inom gångavstånd. Ändå tycks det nästan tvingande att ta bilen om du som förälder vill att ditt barn ska komma säkert fram till förskolan. Vid gamla förskolor kanske det går att skylla på att vi var mindre medvetna om trafiksäkerhet förr och den totala trafikmängden var också mindre än idag. Låt oss därför titta på hur det ser ut vid en ny, modern förskola i dagens Huddinge - Visättravallen i Visättra.

Det finns en gång- och cykelväg från Visättra centrum ner till Visättra sportcenter. Det finns dock endast ett ställe att komma över från gång- och cykel till den trottoar som leder till förskolan, som ser ut som på bilden. Notera att detta inte är ett övergångsställe, då både skylt och vägmarkeringar saknas. Dessa fanns tidigare, men har tagits bort. Bilarnas framkomlighet prioriteras med andra ord, framför gående föräldrar med barn.

När du kommer ner till förskolan möts du av Huddinge kommuns policy för snöröjning. För att hålla bilparkeringen fri så har snö och is lagts upp på trottoaren, så att enda sättet att ta sig fram som gående är att gå ut i bilvägen, återigen utan övergångsställe. Bilarnas parkering prioriteras framför gående barns trafiksäkerhet. Nedanför parkeringen pågår nu grävarbeten vilket gör att parkeringen även fungerar som transportsträcka för tunga lastbilar.

 

Vid Visättra centrum pågår dessutom just nu en upprustning av torget. En byggarbetsplats som många barnvagnsrullande föräldrar måste ta sig förbi för att komma till förskolan. Här har entreprenören ställt upp en avfallscontainer så nära vägkanten att den sticker ut i vägen och effektivt helt blockerar sikten åt vänster för gående, tills de redan är ute i gatan. Hur många ser om det kommer en bil till vänster i denna bild? Och hur många bilister ser barnvagnen?

Det är tydligt att det är betydligt lättare att prata om att sätta barnens behov först, än att göra det till verklighet i fysisk planering. Som förälder finns det en enda prioritet som överskuggar allting annat: barnens säkerhet och välbefinnande. Om kommunen planerar förskolor och gator så att bilen är det enda sätt att komma säkert till förskolan, då tar fler föräldrar bilen. Då ökar trafiken kring förskolan, och fler föräldrar känner sig osäkra inför att gå till förskolan. Det leder till att fler tar bilen... och så fortsätter spiralen.

Är det verkligen rimligt att prioritera bilen framför barnens välbefinnande? Att fler tar bilen till förskolan är inte bara ett trafiksäkerhetsproblem - det ger också mer buller, sämre luft och påverkar alltså våra barns hälsa negativt. Det är inga svårigheter att tänka om och sätta barnen först. Säkra upp gångvägarna med övergångsställen, låt inte snöröjarna tvinga ut barn på gatan och lägg parkeringsplatsen en bit ifrån förskolans ingång, Det är faktiskt inte svårare än så.