Grön växtkraft kommer underifrån

Jag sitter på tåget på väg hem från Miljöpartiets kommundagar och samlar intrycken. Det som mest tog tag i mig under helgen var ett brinnande tal om hur ett grönt parti kan bli en kanal för människor som ingen annan lyssnar på. Om hur ett grönt parti kan bli en kraft för radikal förändring när alla andra nöjer sig med att tävla om maktpositioner. Alexandra Philips från det gröna partiet i Storbritannien var den som talade. Jag hoppas att det var fler miljöpartister än jag som lyssnade andäktigt. Särskilt den partitopp som just nu ställer dörren på vid gavel för resursstarka lobbygrupper.

De brittiska gröna har på senare tid vunnit stora framgångar lokalt. Bland annat är man nu det tredje största partiet i London. Man har gjort det genom att vara rösten underifrån. Man har gjort det genom att vara ett tydligt alternativ till de stora jättarna, Tory och Labour. Man har gjort det genom friskt, uppkäftigt motstånd mot en marknadsliberalism som spårat ur med förskräckliga följder för människor och miljö. Man har gjort det med konstruktiva förslag som skiljer ut sig från mängden.

Liksom i Storbritannien har vi i Sverige en socialdemokrati som lämnat ett stort tomrum efter sig. Socialdemokraterna är inte längre en röst för människor med små marginaler. Man företräder inte dem som ställs åt sidan på en allt hårdnade arbetsmarknad. Man har slutat försvara en gemensam välfärd för alla. Här finns en historisk uppgift för ett grönt parti som förstår att solidaritet med människor, natur och kommande generationer hänger samman.

Därför vill jag uppmana gröna partitoppar att lägga örat mot marken. Läs rätt: marken, inte marknaden. Vill vi vara en rörelse för de många gäller det att lyssna på röster som inte bärs fram av megafoner. På dem som inte har stora lobbyorganisationer i ryggen. Jag blev under helgen äcklad av av att se vilket utrymme som erbjöds i panelsamtal och seminarier åt företag och lobbyorganisationer som Vattenfall, Friskolornas riksförbund, Vårdföretagarna och andra som betalt dyra pengar för att få medverka.

Äcklet är trots allt inte den känsla jag tänker bära med mig hem. Jag bär med mig hoppet om en grön rörelse för förändring. En grön rörelse som bygger underifrån och formulerar en politik där de många människorna formulerar en politik för de många människornas behov. Här och nu och i det långa loppet.