Rätt till bostad. Så självklart det borde vara. Det är lätt att inse hur dålig bostadsbristen i Stockholm och många andra städer är. För människor och för samhället i stort. Ändå fattas inte de politiska beslut som krävs för att behovet av bostäder ska tillgodoses. Ändå fortsätter utförsäljningarna och de mer eller mindre framtvingade ombildningarna till bostadsrätter.
Det är klart att vi behöver någonstans att bo om vi ska kunna studera och arbeta. Om vi ska kunna ta hand om oss själva och våra relationer. Likt förbaskat fortsätter Alliansen såväl i Sverige som Stockholm och Huddinge att föra en bostadspolitik för bostadsbrist. Kanske för att bostadsbristen är en guldgruva för bland andra banker som gör miljardvinster på en bostadsmarknad där dyra banklån i bland är enda vägen till tak över huvudet. Kanske också för att bristen på bostäder i allmänhet och hyresrätter i synnerhet får människor att tänka mer borgligt.
Det är klart att den som har dyra lån att betala är angelägna om att få mer pengar i plånboken. Det är klart att det då smakar gott med jobbskatteavdrag ett, två, tre, fyra, fem. Vi som vill bygga ett samhälle på långsiktighet och solidaritet snarare än profittänkande måste därför inse hur central bostadspolitiken är. Det är utmärkt att Miljöpartiet har tagit tag i detta politikområde och börjat formulera förslag på hur vi ska få fram fler billiga hyresrätter. Men mer finns att göra på området om vi ska bli en stark tredje kraft i svensk politik. Hur tänker du att en bostadspolitik byggd på solidaritet ser ut?
Igår inleddes den så kallade Bostadsveckan med en demonstration i Stockholm till stöd för hyresrätten. Se här mer om vad som händer under veckan.
Läs gärna Johan Berggrens utmärkta artikel i Ordfront Magnasin om bostadsbristens Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar