Nämndemansdiskussionen

I DNs ledare (http://www.dn.se/ledare/huvudledare/klipp-banden-till-partierna ) igår diskuterades nämndemännens roll. Det har även diskuterats i TV-nyheterna med bland andra Maria Abrahamsson från moderaterna och Lars Lassinantti från Nämndemännens riksförbund. Nämndemannasystemet är del i det svenska rättsystemet och har funnits i olika former i hundratals år, så långt tillbaka som medeltiden.

Utan att vara alltför insatt i det svenska rättsystemet så är det med viss oro jag lyssnat in debatten. DNs ledare som ej är undertecknad utan bara representerad av ledarskribenterna argumenterar på samma linje som Maria Abrahamsson, fd. ledarskribent på SVD numer riksdagsledamot för moderaterna, gör. Kort och gott tycker de att nämndemän som nomineras genom våra kommunfullmäktige är ett system som bör skrotas eller ses över. Problemet är att något likvärdigt alternativ, med nomineringar från civilsamhället inte presenteras som alternativ.

Anledningen till att denna diskussion kommit upp är den undersökning som SVT genomfört där de tillfrågat landets domare om deras åsikt kring nämndemannasystemet.

http://svt.se/content/1/c8/02/65/88/36/Domarenkaten_slutresultat_18%20dec.pdf

Skälen som vagt läggs fram för att ifrågasätta nämndemannasystemet är hur de inte besitter den juridiska expertis som krävs i rättssystemet. Att de inte så att säga inrättar sig helt efter systemet utan har andra infallsvinklar.

Det här tänket att vi ”vanliga” människor inte bör beblandas i ett system som kräver expertis och kunskap klingar inte helt rent i mina öron. Särskilt i en sån samhällsdefinierande instans som juridiken. Det diskussionen lämnar utanför men som är en absolut beståndsdel av denna diskussion är hur olika utformningar och modifikationer av befintligt system visar hur vi väljer att se på samhället.

Det hela är en fråga om hur man värderar och ser på sina medmänniskor. Hur man ser att samhället bör fungera. Om man ser samhället som ett, ihop med de styrande lagren. Att folket tillsammans för fram representanter som får föra folkets talan. Eller motsatt åskådning att samhällets ska skiktas med rättigheter baserat på hierarki och samhällsposition. Där rättsväsendet ska styras över folkets huvuden och tillämpas utan att ifrågasättas. Man vill gå ifrån att tillåta full insyn och öppna processer till expertis och slutna system. Som om att vi ”vanliga” människor inte kan bedöma fel från rätt, utan den förmågan ges som en skänk från ovan den dag man får sitt examensbevis och från denna dag tillåts yttra sig i frågor som proffstyckare och andra invigna inom systemet förunnas. Som jag ser det så byggs etik och moral till stor del byggs upp av konsensus i samhället. Så för min egen del är mitt ställningstagande redan fattat.

En invändning som kan komma från de som utbildat sig för det rättsliga väsendet är varför allmänheten verkar tycka att de inte är del i samhället, är del av ”vardagens folk” och då kan axla nämndemännens roll. Även de hämtar och lämnar minsann på dagis, storhandlar och fredagsmyser. Men med den invändningen har man inte förstått det här med hur olika perspektiv och infallsvinklar kan bidra till att få en så verklighetsförankrad och därmed rättvisande bild som möjligt. Man saknar en förståelse för hur ens verklighetsuppfattning färgas av ens sammanhang och hur min verklighet med mina erfarenheter kan skilja sig från din.

Att moderaterna driver denna åskådning är en naturlig följd i deras idéprogram och ligger i deras intresse att få än större inflytande. Enligt SCBs nyutgivna undersökning http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME05BR1101.pdf om valet 2010 visar ju klart att majoritet av moderaternas väljare återfinns i just de högre lagren i samhället. Högutbildade storstadsbor. Däribland garanterat även majoritet bland de som verkar i de rättsliga systemen. Så om dessa är de som kvarstår med inflytande när övriga partiers nomineringar försvunnit blir ju moderaternas åskådning normen i ett lappkast.

De argument som moderaterna framhåller med påstådda politiska agendor som nämndemännen från de olika partitillhörigheterna har med sig och utövar i de fall de dömer. Det är ju självklart inte bra. Men vårt rättsliga system förbjuder egen politisk agenda som påverkansfaktor för domen och därmed i sig själv motverkar detta.

Det Nämndemannasystemet har fått kritik för från annat håll tidigare är att medelåldern på nämndemännen är för hög för att utgöra ett genomsnitt av Sverige i form av ålder, kön, yrke och etnisk bakgrund i linje med 4 kap. 7 § fjärde stycket Rättegångsbalken. Men detta är inte del i den kritik som framförs nu från moderaterna.

Den partibundna nomineringen som den är utformad idag och som är föremål för kritik från moderaterna kan ju även den ses som ett genomsnitt för den svenska befolkningen. Att partierna får nominera antal nämndemän utifrån sitt mandat är ju även det en dimension på en representativ bild av Sverige. Och våra politiker är ju trots allt fortfarande till stor del "vanligt folk". Även om man kan ifrågasätta hur länge till med den linjen regeringen nu driver.

Den stora frågan som allt ändå bottnar i är ändå hur vi, Sveriges invånare, vill att systemet ska se ut. Vill vi ha ett system utan insyn? Utan inflytande? Styrt av en elit? Med experter som lätt kan tillbakavisa invändningar från allmänheten med att vi ”vanliga” människor inte någonsin kan begripa oss på något så viktigt som rättsystemet. Trots att rättsystemet i stort ska spegla den allmänna rättsuppfattningen och samhällets etik och moral.

Jag har inte hört någon idé om vad moderaterna vill se för modell istället. Som Maria Abrahamsson lägger fram det i sin blogg vill hon kort och gott skrota systemet. (http://www.mariaabrahamsson.nu/index.php/2011/12/27/politiserade-domstolar-inte-bara-i-etiopien/ Se sista kommentaren) Det som oroar mig är kort sagt den avsaknad av förståelse för hur rättssystemet ska vara samhällets instans för rättvisa och hur bilden av rättsväsendet förändras om systemet stängs. Om allmänheten inte längre är delaktig i processen hur kan det då påstås vara demokratiskt? Och om detta eftersträvas, vad är det för signaler om Alliansens samhällsbyggande?