Jag hade inte tänkt ge mig in i den på många sätt osmakliga burkadebatten. Inte för att jag saknar åsikter i frågan. För mig är det självklart såväl att burka är ett uttryck för förtryck som att man inte bekämpar förtryck genom att lagstifta om hur människor ska klä sig. Jag har avhållit mig från att ge mig in i diskussionen för att jag har svårt att se hur den ska leda någon annanstans än till förenkling, fördumning och stigmatisering av redan stigmatiserade grupper. Det har inte ett dugg att göra med en rädsla för känsliga frågor. De som säger att det finns en massa tabun i integrationsdebatten snackar strunt. Däremot finns det en tendens att skymma viktiga frågor med irrelevanta symbolfrågor - som burkafrågan.
Men efter partiledardebatten vill jag lyfta fram hur Lars Ohly hanterade frågan. Han visade vägen genom att bredda diskussionen till att handla om jämställdhet och jämlikhet ur ett bredare perspektiv. Ohly pekade bl.a. på hur vårdnadsbidraget förutom att i största allmänhet bidra till ojämställdhet riskerar förhindra att kvinnor i grupper där starkt traditonella könroller råder tar sig ut i samhället.
Något tillspetsat vill jag påstå följande: De rödgröna har en politik för jämställdhet. Regeringen har en politik för ojämställdhet. Det bidrar till att Reinfeldts engagemang för kvinnor som förväntas bära burka mest framstår som en flört med främlingsfientliga krafter.
Om man däremot på alla plan tar strid för människors lika villkor - utjämnar löneskillnader, kämpar för att skolbarn ska slippas begränsas till "pojkar" och "flickor" och slåss för fler pappamånader - då kan man också med trovärdighet ta sig an svåra frågor om flickor och kvinnor som får sin frihet begränsad av religiösa dogmer eller tryck från familj och släkt.
Tack Ohly (även du ska väl ha lite cred ibland), för att du visade vägen. Låt oss göra valet 2010 till ett jämställdhetsval.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar