fredag 30 oktober 2009
Mp vågar!
Om man nu vill minska på utsläpp av sk växthusgaser, om man vill att fler ska åka kollektivt eller cykla för att minska trängseln på vägarna, om man vill att mer fraktgods ska åka tåg i stället för lastbil - varför råprioriterar man då inte kollektivtrafik och cykelvänliga åtgärder utan fortsätter att bygga vägar till enorma kostnader och accepterar att vi har en av världens törstigaste bilparker?! Förmodligen för att man inte vågar göra prioriteringen - av människor gentemot bilar, av kvinnor (högre andel kollektivresenärer) gentemot män (i högre grad bilburna) och av barn gentemot vuxna. För övriga partier som till exempel vill ha Förbifart Stockholm är miljömässigheten än så länge till största delen retorik. Miljöpartiet har förslagen, vilket SvD skriver om - och miljöpartiet vågar prioritera!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Hej, jag svarar på din egen blogg istället. Om du har rätt så har Lago i Södertälje helt fel när han klagar och säger att han vill att andra kommuner ska ta sin del av ansvaret för invandringen. Han borde lyssna på dig och vara glad istället! Men han ser ju den nakna verkligheten, medan du ser en glad teori. Vem har rätt?
Lago och Göran Johansson i Göteborg och Repalu i Malmö sade för ett par år sedan att de inte klarade mer invandring. De ombads att hålla tyst. Ghetto är ju vad det kallas. I de värsta ställena, som Rinkeby, är arbetslösheten bland invandrarna hög. Jag såg en siffra på 70-80%. Har du inte hört och läst om detta? Varför förnekar du verkligheten? Vilka gynnas av denna höga invandring? Varför måste Sverige ta emot flest per invånare i hela Europa? Många invandrare uttrycker ju sin besvikelse. De trodde att Sverige behövde arbetskraft, så får de inga jobb. Men det går ju hundratals sökande på varje jobb, så varför fylla på med fler arbetslösa? Kan du svara på det? Var finns jobben? Alla kan inte sälja pizza, eller köra taxi, eller städa. Vad ska de jobba med? Vi kan ju inte stryka varandras skjortor.
Att det finns vissa brister i mottagandet av flyktingar ser jag konsekvenser av i mitt arbete på en förskola i Hovsjö i Södertälje. Inte minst har kommunen haft svårt att tillgodose många flyktingbarns behov. Exempelvis har barn med upplevda trauman inte fått den hjälp att bearbeta sina upplevelser som de behöver. Trångboddhet har varit ett annat problem.
S-kongressens beslut härom dagen kan vara ett steg i rätt riktning för att komma tillrätta med de problem som finns med att flyktingmottagandet koncentreras till ett fåtal kommuner. Det handlar om att sprida mottagandet med bl.a. hjälp av informationsinsatser och erbjudanden om t.ex. bostad.
Att felet skulle vara att Sveriges gränser skulle vara allt för öppna har jag däremot svårt att ta på allvar. Inte bara för att jag tillbringar dagarna med fantastiska små och stora människor som kanske inte skulle varit i livet om de inte fått en fristad i Sverige. Utan också mot bakgrund av den stora andel av landets kommuner som tar emot ytterst få eller inga flyktingar. Att då använda de människor i Malmös, Göteborgs och Södertäljes förorter som kämpar för att skapa sig ett bra liv som argument för att ytterligare stänga hela Sveriges gränser känns ärligt talat ganska oseriöst.
Hej feminix, välkommen hit från Peter Anderssons blogg http://peterlandersson.blogspot.com/2009/10/en-inte-alltfor-klockren-medlare-om.html för fortsatt diskussion. Jag håller helt med dig om att många som kommer hit nog blir besvikna på det mottagande man får, på handläggningstider, på hur invandrade med mycket olika kunskapsbakgrunder har förts samman på samma kurser i Svenska för invandrare (t ex akademiker med analfabeter, vilket ställer stora krav på läraren som ska stödja inlärningsprocesserna för elever med vitt skilda kunskapsplattformar), på hur svårt det är att komma ut i arbetslivet – inte sällan pga den misstänksamhet människor med andra namn och annan bakgrund än vad man har betraktat som “typiskt svenskt” möts av. Men det här är ju förhållanden som vi i Sverige skapar, liksom det förhållande som Olof beskriver ovan angående andelen kommuner som tar emot respektive inte tar emot/tar emot väldigt få flyktingar. Det krävs att fler kommuner i Sverige delar på ansvaret, inte att gränserna stängs.
Det jag hänvisade till var inte en glad teori utan statistik över OECD-ländernas arbetslöshet respektive andel invandrade där man inte kan se några direkta samband mellan hög arbetslöshet och hög andel invandrade. (Läs gärna mer på bloggen Vi i Sverige http://viisverige.blogspot.com/ som är bra på att uppge källor som man själv kan kontrollera.) Vad man kan se i Sverige är att i hushåll med en inrikesfödd och en utrikesfödd så går integrationen smidigare än för dem som är hänvisade till “offentlig” integration. Detta visar ytterligare på att vi har stora möjligheter att förbättra mottagandet av människor som flyttar till Sverige. Angående vilka jobb: med en större befolkning konsumeras mer varor och tjänster, fler arbetstillfällen skapas i skolor, förskolor, vård, affärer osv.
Du svarar för din del inte på mina frågor i min kommentar på Peter Anderssons blogg. Vilka invandrargrupper är det du vill stänga ute tills det som du menar finns tillräckligt med jobb? De som kommer för att söka skydd, de som kommer för att de har fått arbete här, de som vill studera, eller de som kommer som anhöriginvandrare – eller samtliga grupper? Vad gäller dem som har ett akut skyddsbehov så är det knappast aktuellt att be dem återkomma när lågkonjunkturen har vänt, och för anhöriginvandring gäller detsamma. Ska vi alltså stänga gränserna för dem som flyttar till Sverige pga arbete eller studier under lågkonjunktur och i stället låta platserna gå till boende i Sverige – då måste vi ju räkna med att den internationella arbetsmarknaden och studerandemöjligheterna stängs även för oss under lågkonjunktur. Är det en önskvärd utveckling?
Vilka vill jag släppa in? Riktiga flyktingar, s.k. kvotflyktingar. Se Lucia-beslutet! Vilka vill jag utestänga? Ekonomiska migranter.
I många andra länder säger man: kom hit, men du får inga bidrag, du får klara dig själv! I Sverige: Kom hit, så får du bidrag från första dagen!
Teoretiskt kan man tro på det du säger, men eftersom vi i Sverige inte tillverkar de varor som de nya konsumenterna konsumerar, så finns jobben bara i offentliga sektorn och deras löner kommer ju från skattepengarna och offentliga sektorn måste ju spara i hårda tider. Så du har fel ändå. Enkelt uttryckt: fler banankonsumenter ger inte fler jobb i Sverige. Eller: Alla nyanlända kan inte baka varandras pizzor! Eller?
Dina påståenden om ekonomiska konsekvenser av invandring är mycket förenklade. För att förhålla sig till någon form av kunskap hänvisar jag till den rapport Karin tidigare refererat till som varken kan se positiva eller negativa effekter för den offentliga sektorns ekonomi. (http://huddingeperspektiv.blogspot.com/search?updated-max=2009-10-16T20%3A39%3A00%2B02%3A00&max-results=7)
Om vi pratar om förföljda människors rätt till en fristad är det dock för mig ointressant med kronor och procenttal. Det handlar om en grundläggande fråga om människovärde.
Det är svårt att förstå vilken invandring du egentligen talar om. Jag misstänker att det är den gamla 90-talsskrönan om "ekonomiska flyktingar" som kommer till Sverige för att leva på bidrag som florerar. Alla som någon gång varit i kontakt med Migrationsverket vet att önskan om en bättre ekonomi sannerligen inte berättigar till uppehållstillstånd.
Endast ett mycket begränsat antal människor i fåtal krigsområden har möjlighet att bli s.k. kvotflyktingar som får hjälp av FN:s flyktingorgan UNHCR att ta sig till mottagarlandet. De allra flesta som riskerar att dödas eller torteras på grund av t.ex. politisk uppfattning, etnicitet eller religion måste på egen hand försöka finna vägar till ett land att söka asyl i - vägar som blivit allt mer stängda i takt med att EU:s flyktingpolitik blivit allt mer gemensam och allt mer inhuman. För mer fakta om olika kategorier av flyktingar och invandrare se migrationsverket.se
För min del är diskussionen härmed avslutad.
Jag instämmer i allt som Olof skriver ovan och upprepar därför inte det han påpekar. Några siffror: Förra året invandrade knappt 101.200 personer. Den största gruppen, nästan 18.000 personer, var svenska medborgare som återvände från Norge, Storbritannien och USA (DN/SCB:s statistik). Tittar man på grupperingarna av de ca 90.000 som fick uppehållstillstånd/ uppehållsrätt förra året fördelar de sig på 25% för arbete, 16% för studier, 33% anhöriga till andra än flyktingar, 12% anhöriga till flyktingar, 12% asyl och ytterligare 1% som övriga. Om det du kallar ekonomiska migranter är det som varnades för när EU utvidgades mot öst, att mängder med nya EU-medborgare skulle komma till Sverige för att få del av våra välfärdssystem – så visade sig den gruppen inte vara särskilt stor, vilket inte är så konstigt eftersom det är oerhört påfrestande att bryta upp från allt man känner till för att bosätta sig i ett främmande land, med ett främmande språk och behöva lära sig hur ett nytt samhälle fungerar från grunden igen samtidigt som man lämnar sina sociala nätverk och det man kallat “hemma”. I Sverige tror vi ibland att alla helst skulle vilja bosätta sig här, men så är hur otroligt det än låter inte fallet. ;-)
Olof skriver i övrigt om olika krav för asylsökande ovan. "Ekonomi" är alltså inte skäl för asyl i Sverige (hur gärna man än ibland skulle önska att det var det).
Det stämmer att en del av jobben som skapas med ökat antal invånare finns i offentlig sektor - men de som invandrat betalar ju även de skatt och är därför med och finansierar dessa arbeten. Dessutom tillkommer icke-offentliga jobb inom försäljning och andra branscher som växer allt eftersom det blir fler invånare. Fler banankonsumenter i Sverige ger inte fler bananodlare i Sverige – men däremot fler bananförsäljare. Samt fler producenter och försäljare av andra livsmedel och varor. Dessutom tillkommer de egna företag som drivs av invandrade. Konjunkturer och arbetslöshet går upp och ner, det gör de med eller utan invandring. Man kommer alltid att kunna hävda att vi har inte råd med invandring “just nu”, vi måste vänta tills vi har finansiering. Problemet är dels att då är det stor risk att man aldrig anser sig få råd och det leder varken till en bättre värld eller utveckling i Sverige, dels att då accepterar man bara invandring för att utnyttja folk när det passar och tar ingen hänsyn till andra människors behov. Mitt intryck är att det är där någonstans som våra ståndpunkter går isär och jag tror knappast att vi övertygar varandra vid en fortsatt diskussion.
Skicka en kommentar