Civil olydnad räddar Ojnareskogen

Tack. Det är vad jag vill säga idag. Tack till alla kloka, modiga, envisa människor som försvarat den ovärderliga Ojnareskogen mot Nordkalk som ville ödelägga den genom att bryta kalk. Nu har Högsta domstolen meddelat att de miljöprövningar som gjorts inte duger och att en helhetsbedömning av miljökonsekvenserna måste göras om det ska kunna bli tal om brytning. En helhetsbedömning som många tror att bolaget får svårt att klara. Rättvisan tycks kunna segra. En seger som möjliggjorts tack vare de modiga gotlänningar som använt sig av civil olydnad för att försvara sin skog.

Såväl S-regeringen som Alliansregeringen gav fritt fram. Två juridiska instanster har sagt OK. I åtta år har myndigheterna krattat managen för det bolag som var beredda att skövla en skog full av rödlistade arter för att inleda en kalkbrytning som skulle innebära stora problem för dricksvattenförsörjningen. Det är lätt att se att ödeläggelsen varit ett faktum för länge sedan om inte människor vakat över sin skog dag och natt, om inte aktivister kedjat fast sig i träden och om inte bönder ställt sig i vägen med sina traktorer när skogsmaskinerna stod redo. Utan civil olydnad hade inte rättvisan haft en chans. Då hade gruvbolaget fått tillträde till skogen på juridiskt mycket tvivelaktiga grunder.

Tack, underbara gotlänningar. Ni har visat att det går att vinna över mäktiga intressen. Och att en demokratisk rättsstat behöver civil olydnad.