Omöjligt att fortsätta slentrianflygandet

Idag går moderata politiker tillsammans med svensk flyglobby till angrepp på SvD Brännpunkt mot MP:s förslag på flygskatt. Den hotar enligt artikelförfattarna jobb och konkurrenskraft och är därför förkastlig. Jag önskar innerligt jag var befattad med samma skygglappar och tunnelseende som moderata politiker och inte hade den socialt förödande ovanan att påtala det omöjliga i att vi fortsätter fly till Thailand när det nordiska ångestmörkret faller.

Vårt klimat beräknas klara två tons koldioxidutsläpp per världsmedborgare och år. En enda flygresa till Thailand belastar atmosfären med drygt tre ton per passagere. Sedan krävs det alltså minusutsläpp resten av året för att leva på ett sätt planeten står pall för. Någon annan slutsats än att det är ohållbart att vi slentrianmässigt nöjesflyger har jag svårt att dra. Sorry.

Vad ska vi då göra åt saken? Peka finger åt dem som låter sollängtan vinna över klimatsamvetet? Knappast en framkomlig väg. Om några individer väljer bort blir följden främst sjunkande priser som får andra att flänga desto mer. Alltså krävs politik. En bra början vore att sluta gynna flyget, som idag är fredat från bränsleskatter, framför andra färdsätt. Att som moderater och flyglobby beskriva MP:s förlag om flygskatt som ”ett påhopp på ett enskilt transportslag” känns därför inte helt seriöst. Även om jag personligen inte skulle ha någonting emot ett frontalangrepp på den flygbransch som hotar mina eventuella barns liv.

Om jag får bestämma blir det betydligt dyrare att flyga. Det måste inte innebära tråkigare semestrar för de som inte får råd att flyga. Jag har haft underbara ledigheter de senaste åren, tack vare interrail.