Socialsekreterares rop på hjälp vändes till billig poäng i politisk debatt

För en tid sedan skrev ett stort antal socialsekreterare ett öppet brev som vittnade om den akuta bostadsbristen i Huddinge. Deras brev var ett rop på hjälp! En hel grupp erfarna arbetstagare, som inte längre stillatigande kan sitta och se på när samhället sviker också de allra mest utsatta. Socialsekreterarna som är vana att i sin tjänst vända och vrida på slantarna, så att de ska kunna erbjuda tak över huvudet till sina klienter. De är vana att nyttja sina nätverk och komma med också tämligen okonventionella förslag, allt för att hjälpa de mest utsatta. Heder åt denna arbetsgrupp för deras tålmodiga arbete, heder också åt dem för deras mod och deras berättelser. Det är uppenbart att de inte längre kan sköta sitt arbete på ett hedervärt sätt. Barnen som de möter är mest utsatta, men listan på människor i behov av hjälp med att få tak över huvudet är lång.

En av orsakerna till det allt hårdare läget är att det råder stor efterfrågan på hyresrätter i hela Storstockholm och under de senaste åren har knappast några hyresrätter byggts i Huddinge. Under flera år med borgerlig majoritet gick det att räkna de nybyggda hyresrätterna på händernas fingrar. Antalet hyresrätter som ombildades till bostadsrätter under samma tid uppgick till närmare 1 300 stycken! Bostadsbristen börjar bli riktigt allvarlig, och för vissa grupper är läget akut.

I dagens Huddinge finns ett antal jourlägenheter, som kan möta behovet för de mest akuta fallen, men det räcker inte på långa vägar. Barn och vuxna som ryckts upp från sina miljöer och är i behov av trygghet och stöd placeras inte sällan på dyra hotellhem. I bästa fall ska tilläggas - eftersom många behovssökande trots tappra försök ändå inte ens erbjuds en sängplats. Vi talar om torftiga miljöer, som är direkt olämpliga för barn - och som dessutom är ett mycket kostsamt alternativ.

Vi tre oppositionspartier valde att ta med oss frågan till fullmäktige, med en förhoppning om att vi tillsammans över partigränserna skulle kunna uttala tydliga ambitioner för att möta upp de mest skriande behoven. Men istället för att ta vår utsträckta hand och visa medkänsla utvecklades debatten till att hämta hem billiga politiska poäng, och att raljera över budbärarna av detta allvarliga budskap. Jag blir riktigt illa berörd av denna känslokyla, och som jag nu också från första parkett och i talarstolen har bevittnat finns bland våra folkvalda.

Vårsolen kikade in bakom gardinen i fullmäktigesalen, men trots dess värmande strålar kände jag och mina kamrater istället bara hur den isande kylan hade personifierat sig och fått ett tydligt fäste också i Huddinge.