Svenska folket blir allt mer positivt till invandring. Det bekräftas nu i ännu en undersökning. Allt färre tycker Sverige tar emot för många invandrare. Fler tycker Sverige välkomnar för få. Skillnaden sedan 2004 är tydlig. Undersökningen stärker mig i min övertygelse: med en rakryggad opposition som tar strid mot vidgade klassklyftor och för välfärd och sociala skyddsnät försvinner utrymmet för ett rasistiskt parti och Sverigedemokraterna kan slängas ut ur riksdagen. En feg och foglig opposition däremot, lämnar fältet fritt för järnrörshögern att fortsätta växa och kanske tas in ivärmen av moderater som vant sig vid makten.
Man kan invända att även om de som tycker invandringen ska minska är betydligt färre idag (37 procent) än 2004 (55 procent) så handlar det fortfarande om en betydande andel av befolkningen. Men faktum kvarstår: 2004 – när en majoritet av svenskarna var negativa till invandringen – var stödet för bruna partier knappt mätbart. 2013 – när motståndet till invandring rasat – är Sverigedemokraterna tredje största parti i opinionsmätningarna. En förklaring må vara att partiet byggt upp sin organisation och köpt kostymer. Men att var tionde väljare är beredda att lägga sin röst på ett parti vars företrädare ränner omkring på stan med järnrör kan jag inte tolka på annat sätt än att missnöjet med de etablerade partierna breder ut sig. Ett missnöje som det finns goda skäl till.
Vi bor i ett land där man numera riskerar att tvingas gå till socialen om man blir sjuk. Där vi låter tusentals ungdomar i varje årskull misslyckas i skolan. Där en fast anställning och ett förstahandskontrakt på en lägenhet är en utopi för en generation unga människor som förvägras att bli vuxna och till råga på allt blir kallade bortskämda. Där 90-åringar sitter timme ut och timme in i överfulla väntrum innan de beviljas audiens hos utarbetade läkare – medan de som har råd förser sig med privata sjukförsäkringar för att undkomma köerna. I det landet anses det omöjligt att prata om höjda skatter och social utjämning.
Det oppositionsparti som inte kräver en radikalt annorlunda färdriktning när välfärden utarmas, arbetslösheten stiger och klyftorna vidgas får bära en del av ansvaret. Men inte nog med det. Det oppositionspartiet sviker också demokratin och lämnar fältet fritt för dem som låtsas vara ett alternativ på folkets sida. Det är dags för röda och gröna att skärpa sig, innan Jimmie Åkesson krokar arm med Billström och Reinfeldt och marscherar raka vägen in på Rosenbad. Fullt möjligt att döma av de signaler som nu sänds ut av moderater som ogärna vill släppa ifrån sig den makt de hunnit vänja sig vid. Ironiskt nog mitt i en tid när allt fler inser värdet av invandring och ställer sig bakom en human flyktingpolitik.
För övrigt anser jag att svenska folket visade prov på såväl gott omdöme som humor igår när man röstade fram underbara Louise Hoffsten och jag-hittar-inget-lämpligt-adjektiv Sean Banan till final i Melodifestivalen.
Jinge uttrycker också oro över läget i svensk politik i ett läsvärt inlägg.
Jinge uttrycker också oro över läget i svensk politik i ett läsvärt inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar