Demokratin behöver dig

I torsdags skrev jag om hur min tilltro till den parlamentariska demokratin fått en törn av de erfarenheter jag gjort som ledamot i Huddinge kommunfullmäktige sedan valet 2010. Inlägget har fått somliga att höja på ögonbrynen och ifrågasätta min demokratisyn. Det får man gärna göra, men helst inte på felaktiga grunder. Jag ska därför försöka förklara vad jag menar.

För det första vill jag slå fast att jag inte ser något alternativ som skulle kunna ersätta representativ parlamentarisk demokrati. Den måste vårdas, försvaras och utvecklas. Det gör det än mer angeläget att påtala bristerna i den så att vi kan förbättra den. Jag vägrar vara med och upprätthålla lögnen om en perfekt fungerande svensk demokrati.

Demokrati betyder folkstyre. Folket ska styra så att folkets behov kan tillgodoses istället för att beslut fattas utifrån eliters intressen. Det måste vara själva idén med en demokrati med innehåll. När vi då dagligen ser hur beslut fattas på olika politiska nivåer som går helt emot folkets intressen för att hålla resursstarka särintressen på gott humör måste vi reagera. Här är vägprojekt som Förbifart Stockholm och Södertörnsleden uppenbara exempel. Särintressen som vill ha exploatering utmed vägen och som tjänar på att vi bygger fast oss i bilberoende drar vinstlotten. Folket får betala i form av sämre framkomlighet i trafiken, hälsofarlig luftkvalitet och ytterligare påskyndad global uppvärmning. Alla som vet något säger att det vore bättre för människor och samhälle att satsa pengarna på utbyggd kollektivtrafik. Åtminstone har ingen än så länge kunnat visa mig något stöd för att vägarna är en lösning på trafikproblemen. Den som kan lägga fram sådana fakta är naturligtvis välkommen att göra det så kan vi ha en saklig diskussion sedan.

Jag är inte ute efter ett expertvälde där vi överlåter makten till vetenskapen. Politik måste naturligtvis bottna i värderingar. Men när beslut fattas med stöd av direkta lögner måste vi kunna kräva skärpning av våra motståndare och även peka på de demokratiska bristerna.

Jag älskar att vara folkvald. Jag lär mig något varje dag. Jag möter genomkloka människor som tålmodigt stretar för de små, små framstegen. Jag får klä mina och andras drömmar i ord. Därför hoppas jag inte att jag skrämmer bort någon från att spänna på sig den kommunalpolitiska plogen. Men att inte också tala om den mörkare sidan tycker jag vore djupt oärligt. Det skick vår demokrati befinner sig i ger oss dåliga förutsättningar för att bygga ett samhälle med människan i centrum – de som lever nu och som ska leva sedan, de som lever här och på andra sidan jorden. Vi behöver bli fler som är beredda att arbeta för förändring, både innanför och utanför de parlamentariska väggarna. Förlita dig inte på oss som är folkvalda.

Den som vill läsa om ett aktuellt exempel på särintressepolitik kan göra det här. Och här, här, här, här, här och här. 

Fler som bloggar: Martin Moberg (S)