Äntligen köttdebatt!

Äntligen! Nu har köttet intagit den plats i klimatdebatten som det förtjänar. I tisdags kom jordbruksverket med en rapport där man öppnar för köttskatt. Sedan dess har såväl sociala som asociala medier svämmat över av olika inspel för och emot. Tveklöst väcker kött känslor. Tyvärr hamnar de sakliga argumenten i bakgrunden när köttkramarna rycker ut till försvar för folkets biffar.

Vi vet att köttproduktionen globalt sett är den enskilt största klimatboven – med större utsläpp än bilismen. Vi vet att det i längden är omöjligt att föda en växande befolkning om vi fortsätter äta kött på samma nivå som idag. Vi vet att vårt köttfrossande gör oss sjuka i ändtarmscancer och hjärt-kärlsjukdomar. Mot den bakgrunden är det inte svårt att förstå att det är svettigt att försvara den rådande ordningen med hederliga argument. Istället koncentrerar sig köttlobbyn på att

 

1) lägga ut dimridåer om att en köttskatt skulle få folk att välja bort svenskt ”klimatvänligt” kött till förmån för billigare importerat kött

 

2) framställa det som att det är meningslöst att vidta åtgärder i lilla Sverige eftersom vi är ett så litet land.

 

Vad gäller svenskt kontra importerat kött: Snälla. Kan vi inte en gång för alla slå hål på myten om det ”goda” svenska köttet? Att överhuvud taget prata om ”svenskt” kött är högst tveksamt. Svenska köttdjur lever inte på gräs i öppna landskap. Svenska djur föds upp på soja från Sydamerika – ofta från skövlad regnskogsmark. Transporterna av själva köttet står för en mycket liten del av de utsläpp köttet ger upphov till varför det är marginell skillnad i klimatpåverkan på svenskslaktat kött (20 kg CO2 per kilo nötkött) och kött från övriga EU (20,5 kilo CO2 per kilo nötkött). Däremot ger Braslianskt nötkött upphov till högre utsläpp (28 kg C02/kg), främst på grund av att brasilianska kossor lever längre och går runt och pruttar metangas under längre tid.*

 

Vad gäller Sveriges litenhet: Det beror sannerligen på hur man ser det. Räknat per person äter vi näst mest i världen av det mest klimatskadliga nötköttet och fjärde mest av kött överhuvudtaget. En konsumtion som vi vet är ohållbar på alla tänkbara sätt. Ska vi då inte göra något åt det eftersom det också finns många andra som lever på ett sätt som hotar mänsklighetens existens? Och vem är det egentligen som ska göra något? Vilka utsläpp är inte små och lokala? Varför ska en kinesisk provins fatta beslut som minskar utsläppen när det finns så många andra kinesiska provinser? Eller ska vi helt förlita oss på de förhandlingar på FN-nivå som konsekvent har misslyckats år efter år trots allt mer alarmerande rapporter från forskarna.

 

Dimridåerna och de osakliga argumenten finns där. Men kunskapen bland människor ökar. Därmed borde det finnas förutsättningar för modiga politiker att ta strid för en hållbar matpolitik. Visst är det gott med djur, jag njuter själv av att äta dem ibland. Men bismaken som köttets lustar för med sig till blir uppenbar för allt fler.

 

*Naturvårdsverkets rapport om köttets klimatpåverkan.

 

Flute-tankar föredrar slopade köttsubventioner före köttskatt. Då EU subventionerar köttproduktionen med 30 miljarder vore det utmärkt. Men tyvärr lär det nog inte hända just nu.

 

Jens Holm (V) är en modig politiker