tisdag 31 juli 2012

Den parlamentariska demokratin räcker inte

I valet 2010 blev jag invald i Huddinges kommunfullmäktige. Efter en halv mandatperiod är jag tacksam över att ha fått partimedlemmars och väljares förtroende att gneta några år i den kommunpolitiska vardagen för att försöka dra något litet grönt strå till samhällsstacken. Uppdraget är mer omväxlande, mer lärorikt och mer stimulerande än jag kunde drömma om. Så om du funderar på att ta på dig ett förtroendeuppdrag vill jag bara säga: Gör't! Men samtidigt har de två åren som folkvald fritidspolitiker gjort den parlamentariska demokratins begränsningar tydliga för mig. Jag har stärkts i min övertygelse om att parlamentarisk demokrati inte räcker till om vi ska skapa en god tillvaro för oss som bebor den här planeten nu och för dem som ska göra det i framtiden. Det behövs livaktiga utomparlamentariska rörelser som kan ruska om politikerna på insidan och det behövs lyhörda parlamentariker som låter sig ruskas om.

Du kanske tänker att jag bara börjar bli bitter efter två år i opposition. Att jag är frustrerad över att aldrig få vara med och bestämma. Jo, det är klart att jag vill bestämma. Annars hade det väl varit bättre att ägna kvällarna åt att samla fjärilar eller dylikt. Men jag vill också att de beslut som tas – oavsett vilka som står bakom dem – fattas på sakliga grunder, efter ärlig och öppen diskussion. Hur ofta har jag sett det ske under dessa två år? Inte ofta. Särskilt inte när det gäller de verkligt stora frågorna som kommer påverka oss under många årtionden framåt.

Planerna på stora motorleder som Förbifart Stockholm och Södertörnsleden är uppenbara exempel på att det inte är goda argument som gäller i de folkvalda församlingarna. Alla vet att nya vägar är en dålig idé om syftet är det vägentusiasterna påstår – att minska köerna och öka framkomligheten. ALL forskning och ALL erfarenhet säger att kollektivtrafik är enda vägen om man vill lösa trafikproblemen. Ändå är de borgliga partierna och Socialdemokraterna rörande överens om att nya vägar är grejen. Jag har svårt att förstå det på annat sätt än att man sitter i knäet på mäktiga särintressen som bilindustri, köpcentrumägare eller vilka de nu kan vara som kortsiktigt tjänar på att vi bygger fast oss i bilberoende.

Lukten av ett korrupt samhälle blir allt svårare att bortse från för den som törs andas med näsan. Jag har tidigare bloggat om hur McDonald's intressen tycks bli till moderat ”jobbpolitik” och om vittnesmål om hur kommersiella medier försett Moderaterna med pengar för att de ska slå mot Public service. Mycket talar för att de korruptionsskandaler som kommit i dagen i Solna och Göteborg bara utgör toppen på ett isberg.

Pengar styr och allmänintresset sitter i baksätet. Så kan vi förstås inte ha det. Vi som finns i de folkvalda församlingarna måste naturligtvis göra allt vad vi kan för att ändra på det. Att enträget föra fram sakliga argument, även när ingen tycks vilja lyssna. Att kräva korten på bordet när det finns tecken på rena oegentligheter. Men jag tror som sagt inte det räcker. Om människors bästa ska bli styrande för politiken tror jag att det vill till ett tryck utifrån, från livaktiga utomparlamentariska rörelser. Rörelser som också kan utmana de mäktiga ekonomiska intressen som idag utövar så starkt inflytande på våra folkvalda. Detta tänkte jag utveckla ytterligare i ett inlägg imorgon.

3 kommentarer:

Torbjörn sa...

Hej Olof.
Kanske du låter lite bitter, men jag lutar snarare åt att du är syniskt saklig.
Att du är klarsynt, får inte påverka dig till att resignera. Då missar vi ju dig och dina funderingar.
Har du funderat på att alla politiker har sina egna sanningar. Sanningar som de tror på och vill kämpa för. Ja, det här låter så självklart, men jag är övertygad om att en klarhet för den ena, är ett svammel för den den andre(-a.
Du som är lärare har en förmåga att anpassa ditt språk till den som lyssnar, så att andemeningen kan emottagas på lämpligt sätt. Använd den förmågan även i politiken. Jag ber dig. Dina kunskaper bör du använda emot personer med en helt annan uppfattning. Jo, ingen lätt uppgift, men tänk dig stå i Kina och prata svenska. Tror du då att du blir förstådd? Vore det inte smartare att lära dig mandarin?
Marica lyckades bl.a. en gång med att få (M) med sig. Hon ville inte att en mobilmast skulle byggas så nära en förskola. Tror du hon lyckats få dem med sig om hon använt sin egen oro för strålning? I stället närmade hon sig med ett språk som hon visste var effektivt i deras "sanning". Alltså tog hon upp saken ur ett ekonomiskt perspektiv i stället. Hon sökte deras stöd med frågan: "Det här måste väl sänkafastighetspriser-na?" Masten blev flyttad.
Win-win, eller hur?
Sammanfattning: skäll inte ut andra partier, i talarstolen i KF Olof, för att de inte förstår din sanning. Det finns kanske en sanning som gäller fler. Använd den och stå på dig.
Lycka till, Olof!
Torbjörn :-)

Olof Olsson sa...

Tack Torbjörn! Jag kan inte lova att min frustration inte pyser över, men jag ska göra mitt bästa :)

anita sa...

Problemet för mig är att jag inte hittar något parti som jag helhjärtat kan stödja! Då är det inte lätt att göra sin röst hörd i vårt samhälle. Men visst är det som du säger, det behövs gräsrotsrörelser som ger ett underifrånperspektiv på tillvaron. De etablerade partierna är just - etablerade! Och oavsett vilket parti vi talar om så verkar det som om trängseln runt köttgrytorna förr eller senare (ofta förr!) tar över kontrollen av männsikan och ideologin som förde henne dit verkar sjunka på prioriteringslistan.