Greklands kris är allas

Dagens grekiska val är ett ödesval för hela Europa. Det intrycket får man lätt när man tar del av medierapporteringen. Men den som vill lägga hela krisen i Greklands eller för den delen Sydeuropas knä gör det väldigt lätt för sig. Den katastrof vi står inför i Europa och världen om vi inte ställer om kursen mot en hållbar ekonomi och ett hållbart samhälle är gemensam. Även om de första offren är grekiska barn som lämnas bort av föräldrar som inte förmår försörja dem och grekiska äldre som tar sina liv för att inte vara en börda för sina barn.

Grekerna har levt över sina tillgångar, muttras det. Hycklande nordeuropeiska politiker nämner inte med ett ord att överskridandet av tillgångarna är vad ekonomin bygger på. Idén om evig tillväxt – som är så helig att inte ens gröna politiker vill tala högt om dess omöjlighet – förutsätter att vi konsumerar mer än vi har råd med, ekonomiskt såväl som ekologiskt. Nu straffas det grekiska folket för att eliten levt loppan med skattemedel – till gagn för nordeuropeiska storföretag. På samma sätt som det amerikanska folket straffades för några år sedan efter att man så lydigt tagit de billiga lån man påprackats för att "hålla hjulen igång".

Det är inte grekerna det är fel på. Det är den ekonomi som driver oss på jakt efter mer, mer, mer. Det är den politik som vidgar klyftorna, mellan grannar och mellan nationer och som splittrar oss när vi mer än någonsin behöver dra åt samma håll. Det är det samhälle som sitter fast i de fossila bränslenas återvändsgränd vi måste ändra på. Antingen ser vi det nu och ställer om kursen eller så går vi under. Mindre dramatiskt än så tror jag inte det kan uttryckas om vi ärligt ska beskriva vilket ödesval det är vi står inför.

Mer att läsa:
Underbara Theodor Kalifatides skildrar livet i Athen