Efter Riomötet: Vem törs ta ledartröjan?

FN-mötet i Rio om Hållbar utveckling är över. Resultatet är lika väntat som katastrofalt: noll. 45 000 deltagare åker hem utan att ett enda krav på klimatåtgärder ställs på undertecknarna av slutdokumentet. Det är uppenbart att det behövs länder och lokalsamhällen som går före om det ska bli någon grön omställning. Den svenska regeringens inställning att man inte ska göra mer förrän de största utsläppsländerna tar sitt ansvar har nått vägs ände
.
Det är hög tid att sluta se på klimatåtgärder som en börda. Att som världens ledare sitta med armarna i kors är inte bara djupt orättfärdigt mot de som ska bebo vår planet om femtio, hundra och tusen år. Det är att förvägra alla vi som lever här och nu ett bättre samhälle. Att investera i kollektivtrafik, förnybar energi och energieffektivisering kan blåsa liv i samhällen som förlorat hoppet. Att förkorta arbetstiden ger lycka både åt dem som då får ett jobb och för dem som får mer tid för sitt liv, sin kropp, sin själ och sina nära. Visst är det att utmana gigantiska ekonomiska intressen, det ska gudarna veta. Men för den politiker som ser medborgarna som sin uppdragsgivare borde det inte vara farligt att ta på sig ledartröjan.

Härmed tar jag semester från bloggen. Om inget särskilt händer som drar mig till tangenterna, är jag åter i augusti.

Fler som bloggar: Pyttiminpanna (med en novell om ett framtida samhälle drabbat av klimatförändingar) Röda Malmö och Röger Jönsson (S)