Att skära välfärd med osthyvel

Moderater som vill sitta stadigt vid makten undviker numera rituell slakt av välfärden. Ett sparkrav á 22 miljoner damp visserligen ned över Huddinges äldreomsorg i höstas som en blixt från klar himmel, men i övrigt vinnlägger sig Alliansen om att försöka framstå som välfärdens försvarare. Men att långsamt skära ner den med osthyvel och samtidigt slå sig för bröstet för att man tar ansvar för ekonomin går bra. Inför att Huddinges budget ska klubbas i juni bedömer den borgliga majoriteten att man inte har utrymme att under nästa år fullt ut kompensera för höjda priser och löner. Ett "effektiviseringskrav" på 0,5 procent lär inte ge några braskande rubriker i tidningarna, men innebär bekymmer för förskolor, skolor och äldreboenden med skriande behov.

Huddinge är liksom andra kommuner hårt utsatt för den ekonomiska oron. Kanske kommer effektiviseringar, som man så vackert benämner nedskärningar, inte kunna undvikas. Men om moderata kommunföreträdare menar allvar med att man vill värna sina förskolor, skolor och äldreboenden efterlyser jag höjda röster som ställer krav på regeringen att ta ansvar genom att skjuta till kommunerna pengar. Om så sker borde Anders Borg få svårt att stå och se på när osthyveln sänker sig ned över barn, ungdomar och äldre med bibehållen trovärdighet.

0,5 procents nedskärningar må verka odramatiskt. Men det måste sättas i relation till de satsningar som skulle behöva göras för att rusta barn och unga för framtiden och erbjuda äldre värdighet och trygghet. Nedskärningar är knappast vad Huddinges förskolor önskar sig när de söker med ljus och lykta efter de behöriga förskollärare som tenderar att nobba kommunen. Minskade anslag gör det inte heller lättare för de skolor i kommunen som kämpar i motvind för att ge sina elever chansen att uppfylla de kunskapskrav som ställs (på en av kommunens skolor var det i julas blott 18 procent av åttondeklassarna som fick godkänt i alla ämnen). Och i äldreomsorgen finns alltså redan sedan tidigare ett omfattande sparkrav som hotar leda till att personal får gå.

Behoven finns. På nationell nivå finns också resurserna. Men finns den politiska viljan att stå upp för välfärden? En tyst socialdemokrati lär inte pressa Borg att öppna plånboken, förhoppningsvis kan gröna röster skrika desto högre.