söndagen den 18:e december 2011

Reaktionerna mot Fridolin ett friskhetstecken

Gustavs Fridolins utspel i veckan, där han dömde ut en generell arbetstidsförkortning som ett otidsenligt förslag, har väckt starka reaktioner i Miljöpartiet. Språkrörets facebooksida nerlusades snabbt med kritiska kommentarer och igår skrev fyra av paritets riksdagsledamöter ett osande inlägg på DN Debatt. Förutom invändningar i själva sakfrågan handlar det om en kraftfull kritik mot att Fridolin med sitt utspel agerar som en partiledare snarare än som det språkrör han valts till. Ett språkrör formulerar inte poltiken utan för ut den politik som partiet kollektivt mejslar fram. Att utspelet sker mitt under pågående rådslag där tusentals medlemmar ger sin syn på vilken arbetstidspolitik MP ska föra gör det hela än mer anmärkningsvärt.

Jag blir glad av de starka reaktionerna. Inte minst ser jag det som ett friskhetstecken att medlemmar ställer sig upp och slår vakt om den interna demokratin. Jag är övertygad om att ett skäl till att Milöpartiet växer medan andra partier är att betrakta som avfolkningsbygder är att människors åsikter, kunskaper och perspektiv tas till vara i vårt parti. Om MP ska fortsätta att växa tror jag vi ska akta oss för att bli ett parti bland andra, där politiken formas av toppen via utspel i medierna och där medlemarna mest förväntas sprida flygblad och bemanna valstugor.

Fridolin har inte påstått att hans ståndpunkt i arbetstidsfrågan redan är partiets politik. Men han borde vara väl medveten om att det lätt uppfattas så för den som följer politiken från sidan. Och om de tusentals medlemmar och icke-medlemmar som redan deltagit i rådslaget om arbetstiden upplever att partiets ledande företrädare redan bestämt partiets kurs är risken stor att känslan av entusiasm och delaktighet snart ersätts av besvikelse och tankar om skendemokrati.

Vad gäller sakfrågan ser jag arbetstidsförkortning som ett centralt inslag i en konstruktiv politik för ett samhälle där både människor och miljö håller i längden. Som konstateras i riksdagsledamöternas debattinlägg finns det exempelvis ett tydligt samband mellan antalet arbetade timmar och koldioxidutsläpp. Idén om den eviga tillväxten har nått vägs ände och det är upp till oss att visa på en annan riktning. Om vi inte törs föra fram tydlig systemkritik när hela samhällen runt om på jorden håller på att kollapsa till följd av ekonomiska, sociala och ekologiska kriser, när i hela världen ska vi då göra det? Och vilket tillfälle är bättre för att vässa politiken än när man åtnjuter ett rekordstort förtroende hos väljarna?

Som sagt, Miljöpartiet har inte partiledare utan språkrör. Två språkrör. All heder åt Åsa Romson som dagen efter Fridolins utspel intervjuades om grön ideologi i radioprogrammet Epstein i P1. När hon fick frågor om arbetstiden var hon mycket noga med att visa respekt för den process som pågår. Oavsett om det var ett utslag för hennes inneboende klokhet eller en följd av den kritik som mötte Fridolin bidrar det till att tro att utspelet inte ska tolkas som att språkrörsmodellen håller på att överges. Åsa är förståndig och det är Gustav också. Säkerligen förstår de värdet av medlemmar som finner det mödan värt att bidra med sin kunskap, sina perspektiv och sitt engagemang.

P.S.Vad tycker du? Oavsett om du är medlem eller inte kan du delta i rådslaget och påverka MP:s framtida politik om arbetstiden. D.S.

4 kommentarer:

pyttiminpanna sa...

Så skönt att se att gräsrötterna går emot sitt manliga språkrör! Jag blev mycket bestört när jag hörde Fridolins utspel. Vad har hänt med honom sedan han föreslog att riksdagsledamöterna skulle sänka sina löner?

Jag tror MP måste bestämma sig för var de finns på den politiska skalan. Det duger inte att prata om att man står vid sidan om. Ett tydligt ställningstagande är viktigt för trovärdigheten, även om man riskerar att skrämma bort några väljare. Just nu känns MP oerhört svajigt och jag som betraktar det som pågår utifrån, känner mig inte trygg. Idag kan en röst på MP vara en röst på M, något som jag ALDRIG kan tänka mig att bidra till. Det finns en gräns för hur långt ett parti kan gå i kompromisser innan det förlorar sin själ. Har MP börjar närma sig den gränsen?

Olof Olsson sa...

Jag förstår din oro, även om jag inte TROR att det kommer några bredare uppgörelser med en regering som för en anti-grön politik på de flesta viktiga områden. Om inte annat tror jag partitoppen känner att vi är många i partiet som skulle reagera starkt mot detta. Men vad vet jag.

Håller helt med dig om att det finns en gräns för vilka kompromisser man kan göra. Särskilt när man pratar om ekologi, då naturen knappast lär kompromissa. Vet inte hur nära MP är den gränsen, men det skadar inte om folk i och utanför partiet påminner om den.

Svara gärna på MP:s arbetstidsenkät för icke-medlemmar!

Suecae Sounds sa...

Har också skrivit några rader med tankar kring debatten som nu äger rum, här:
http://resilientareflexioner.wordpress.com/2011/12/20/ater-till-arbetet-och-tiden/

(Länkar också till ert inlägg).

Anna sa...

Generell arbetstidsförkortning tror jag på. Gärna till 6h/dag, men även mindre förkortning än så vore välkommet. Det är viktigt, i min mening, att den är generell. Dvs att ändra normalarbetstiden så att arbetets innehåll anpassas till den nya normaltiden.