Ekologisk eller konventionell odling

Det finns en mängd olika aspekter att ta hänsyn till i den pajkastning (för något annat vet jag inte om man kan kalla den) som utbrutit mellan "mot" eller "för" ekologisk odling. Som jag förstår det av artiklarna i SvD (även här och här) och av Paulsens argumentation så är tesen mot ekologisk odling att denna är samhällsfarlig för att den bidrar till att människor svälter i världen och att den är miljöovänlig. (Artiklar för ekologiskt jordbruk här och här.) Mot det förstnämnda finns åtminstone två invändningar. De flesta människor som svälter gör det inte pga ekologisk odling utan pga handelshinder, väpnade konflikter, oansvariga makthavare och liknande sociala faktorer. Globalt produceras tillräckligt med mat, dock inte alltid på "rätt" ställe, och det är alltså heller inte alltid den tillåts nå dem som behöver den.

Man kan också fundera över hur stor proportion av jordbruksmarken som står för ekologisk odling och om hotet om att ekologisk odling orsakar världssvält är satt i proportion mot ytan mark som odlas ekologiskt. Åtminstone i Sverige har vi låtit stora åkerarealer växa igen och det ges bidrag för att hålla gamla jordbruksmarker öppna om så bara för att skapa omväxling i landskapet av estetiska och biologisk mångfaldsskäl. Vore det inte förträffligt om man framförallt fick betalt för den mat som produceras på sådana marker?

I en av SvD-artiklarna skriver man att ”framväxten av det ekologiska jordbruket är i många stycken speciell” – och glömmer bekvämt att det inte är alltför många decennier sedan det vi i dag kallar konventionellt jordbruk introducerades och att jordbruket dessförinnan väl måste betraktas som ekologiskt.

Mitt intryck är att man i artiklarna helt pratar förbi varandra i frågan – kruxet är kanske vad den bakomliggande målsättningen och synen på jordbruk är: så mycket mat som möjligt producerad på så liten yta som möjligt i så storskaliga former som möjligt, kanske för att hålla mark tillgänglig för odling av energigrödor för att försöka undvika att behöva minska energiförbrukningen? Eller ett jordbruk där man anstränger sig att följa en kretsloppsprincip för att på lång sikt bibehålla en hållbarhet i jordbruksproduktionen och där man tillför så lite som möjligt av ändliga resurser, och där det ofta handlar om relativt småskaliga produktionsenheter? Redan i det valet görs en underliggande värdering av vad forskningen ska eller kan säga. Vad gäller de mer detaljerade frågorna finns det mycket att reda ut, vilket inte låter sig göras här, uppenbart är att båda sidor anser att de har argumenten och siffrorna på sin sida - och de lär knappast mötas i första taget. I sammanhanget kan det vara intressant att jämföra med hur klimatforskarna inom ramen för IPCC försökt hantera meningsskiljaktigheter enligt principen om "minsta gemensamma nämnare". Det verkar vara lång väg dit för våra svenska jordbruksforskare. Men att som ”mot”-forskarna gör hävda att den globala livsmedelsförsörjningen är ett enbart naturvetenskapligt problem är rent nonsens.

Jag fortsätter därför köpa ekologiskt, men tar även en titt på varifrån produkterna kommer. Säsongsanpassat och närproducerat om möjligt, hellre en banan där man inte besprutat både bananen och odlaren, ägg från hönor som får gå ute, och kött från djur som inte ges antibiotika i preventivt syfte osv. Ett bra sätt om man är orolig över att det ekologiska jordbruket ska göra att maten inte räcker till är annars att bli vegetarian – eller åtminstone minska på köttkonsumtionen – eftersom det är mer effektivt att äta grödorna direkt än att låta dem ta omvägen via djuren. I den rikare delen av världen finns det även all anledning att hushålla bättre med resurserna genom att inte köpa mer mat än man behöver så slipper man slänga mat som blivit för gammal, något som inte är alldeles ovanligt.