Naturreservat eller närnatur?

Detta är en avvägning som ofta kommer upp i debatten när det gäller att bevara natur i regioner där exploateringsintressen trycker på. Frågan är dock felställd. Det handlar inte om antingen - eller, utan om en kapacitet att se landskapet och planera utifrån det och mot mål för det man eftersträvar. Naturreservat kan t ex behövas för att behålla sammanhängande naturstråk, för att skydda särskilda populationer av hotade arter - eller för att kunna fortsätta hävda en ängsmark på traditionellt sätt för att bibehålla dess artrikedom. Närnatur är ofta - men inte alltid - mindre artrik och utan hotade arter, men fungerar som rekreationsområden, i synnerhet för människor som inte kan ta sig iväg till mer avlägsna naturområden, som "bryggor" mellan större grönområden och inte minst som områden att utforska för små barn. För de sistnämnda behövs oftast inte mer än några tiotals kvadratmeter med träd och buskar, det får gärna se lite slyigt och oordnat ut, för att barnen ska tycka att det är spännande att ta sig fram igenom dem. Genom att både behålla ett helhetsperspektiv och se till de lokala förhållandena kan man skapa en översiktlig planering där man ser till att det finns ett nätverk av större och mindre grönområden så att både ekologiska system och människors behov av grönområden tillgodoses.