söndag 19 januari 2014

Vill vi ha en framtid får vi bygga den

Valrörelserna står för dörren. Mycket talar för att den mytiske Mittenväljaren Mållgan kommer att sätta agendan. Utslätade paroller som så gott som alla kan skriva under på kommer att massproduceras om pr-proffsen lämnas ifred av partiernas gräsrötter. Men Miljöpartiet finns för de människor som ser behovet av en helt annan färdriktning för Sverige, Europa och världen. Alltså måste vi gröna våga lite mer än andra. Världen är för trasig för att vi ska ha råd att vara ljumma och väna.

Miljöpartiets Maria Ferm beskriver idag ex-språkröret Birger Schlaug som ett besviket Dylan-fan som muttrar över att det inte låter som förr. Detta som ett svar på den artikel där Schlaug kritiserade MP för att ha blivit alltför försiktiga med systemkritiken. Schlaug överväger rentav att rösta på Vänsterpartiet för att Jonas Sjöstedt till skillnad från MP:s språkrör problematiserat tillväxten, kritiserat konsumtionshetsen och tagit avstånd från vulgärkapitalismen. I konkret politik har detta visat sig bland annat genom att vänstern varit tydligare i förespråkandet av arbetstidsförkortning och i motståndet mot vinst i välfärden.

Ferm avfärdar Schlaug genom att hävda att vänstern är mer intresserade av att protestera än av att uppnå resultat. När Ferm förhandlat fram en schysstare migrationspolitik har hon mött kritik från vänsterhåll för att hon sålt sig till Alliansen. Jag skulle dock vilja påstå att de viktiga framgångarna på migrationsområdet blivit möjliga genom en kombination av tydliga ideologiska utgångspunkter och en beredskap att göra kompromisser. Jag är övertygad om att vi skulle ha förutsättningar att få till lika framgångsrika kompromisser när det handlar om att korta arbetstiden, om vi blir lika tydliga med vår önskan om ett mänskligare arbetsliv som med vår vision om öppna gränser. Den som redan på förhand kompromissar med sin politik kan däremot knappast räkna med att göra radikal skillnad.

När forskare larmar om att vi har högst några år på oss att gå från ett läge när utsläppen ökar allt brantare för varje år som går till ett läge med kraftigt minskade utsläpp håller det inte att mumla. Oavsett vad som anses politiskt möjligt måste vi tala om vad som är ekologiskt nödvändigt: stopp för konsumtionsjakt, köttfrosseri och slentrianmässigt flygande.

När människor redan skriker ut sin vanmakt, förtvivlan och vrede på gatorna i Aten och Madrid kan vi inte vänta tills situationen är lika prekär i vårt eget land. Vi måste peka på orimligheten med ett ekonomiskt system där banker berikar sig, men såväl dagens medborgare som framtida generationer riskerar att berövas ett anständigt liv. Och samtidigt formulera hur en ekonomi som är både socialt och ekologiskt hållbar skulle kunna se ut.

När män tillåts våldta för att de inte antas förstå ett nej och när kvinnor i offentligheten tystas genom hot och hat räcker inte små söta ord om jämställdhet. Då måste högljudd feministisk kamp vara svaret. Och när bolag plundrar våra gemensamt betalade skolor och äldreboenden får det inte råda ett uns av tvivel om att vi kommer sätta stopp för detta efter en valseger.

Jag hoppas MP-ledningen tar Schlaugs kritik som en väckarklocka. Än finns alla möjligheter att visa att han har fel genom att gå ut med tydliga krav på arbetstidsförkortning, stopp för vinstutdelning och en klimatpolitik som möter forskarnas nödrop. Verkligheten har gjort en radikal politik till det enda realistiska. Låt oss gå ut och möta väljarna och visa att vi har förstått att den här världen aldrig kan bli som förr. Vill vi ha en framtid får vi bygga den.

Läs också: Supermiljöbloggen om en mycket alarmerande klimatrapport 

Inga kommentarer: