Tidigare under året antog Huddinges politiker en trafikstrategi, som syftar till att prioritera gång-, cykel och kollektivtrafik, på bekostnad av biltrafiken. Som miljöpartist var det lätt att jubla över detta radikala ställningstagande, som vi drivit under alla år. Tyvärr verkar alliansen i Huddinge inte särskilt övertygande i sin vilja att genomföra den egna strategin.
Med dagens kunskap om det hot mot vår välfärd som klimatförändringarna utgör, men också för att undvika en total trafikinfarkt i Stockholmsregionen, känns Huddinges trafikstrategi som en logisk utveckling. Äntligen hade vi ett gemensamt ställningstagande, tvärs över den politiska kartan, om att vi nu skulle ta tag i denna ödesfråga. Biltrafiken måste minska - dels för miljöns skull, men också för att de bilar som verkligen behövs ska kunna ta sig fram. Ett effektivt och hållbart transportsystem kan helt enkelt inte bygga på att varje person ska ta sig fram i en egen bil. Kollektivtrafik och cykel måste bli förstahandsval för arbetspendlare och bilen ett komplement där inget annat funkar. När det gäller godstransporter behöver så mycket som möjligt föras över från lastbilar till järnvägen.
Igår antog Huddinges miljönämnd svar på två stora infrastrukturremisser - en nationell plan och en länsplan för hur transportsystemet i Sverige respektive Stockholms län ska utvecklas under de kommande 20 åren. Mycket riktigt svarar miljönämnden att det bör finnas ett stort fokus på cykel och kollektivtrafik, samt ett ifrågasättande om de resurser som är planerade kommer att räcka till för att dessa färdsätt ska lyckas bli verkliga alternativ till bil- och lastbilstrafiken. Så långt var samtliga partier överens.
När man läser vidare i miljönämndens svar väcks dock frågetecken. De stora satsningarna som vi har framför oss tas upp en och en, och det blir smärtsamt tydligt att kommunens planering, trots de fina orden, fortsätter att utgå från det gamla tänkandet om stora trafikleder som prioriterade. Förbifart Stockholm ska genomföras till vilket pris som helst, trots att den äter upp de ekonomiska resurserna för möjlig kollektivtrafik i mer än 30 år framåt. Nedläggningen av planen på Södertörnsleden beklagas, och vägprojektet beskrivs som en förutsättning för fortsatt utveckling i Huddinge, speciellt då av den blivande regionala stadskärnan Flemingsberg. När vi kommer fram till planerna på nya spår för järnvägen genom Huddinge ändras dock tonen och dessa utbyggnadsplaner på hållbara transporter bemöts istället med att "ytterligare spår får inte begränsa denna utveckling utan alternativa sätt att tillgodose järnvägens kapacitetsbehov måste studeras exempelvis genom att spåren läggs i tunnel." Det nämns däremot inte om Huddinge kommun är beredd att skjuta till pengar för den enorma kostnadsökningen det skulle innebär att gräva ner samtliga järnvägsspår mellan Älvsjö och Flemingsberg i en tunnel. Däremot nämns också att järnvägen annars kan gå i andra sträckningar, utan att gå in på var dessa okända tomrum för framtida järnväg skulle kunna finnas.
Huddinge kommun ska alltså prioritera kollektivtrafik och godstransporter på järnväg, genom att insistera på att bygga ut infrastrukturen för bilar och lastbilar, och sätta käppar i hjulen för utvecklingen av järnvägen. Det håller inte. Det är inte hållbart att förespråka en sak, och samtidigt verka för motsatsen. Tyvärr var Miljöpartiet det enda parti som reserverade sig mot denna motsägelsefulla politik i miljönämnden.
Samma remisser kommer tas upp i samhällsbyggnadsnämnden på torsdag, och senare i kommunstyrelsen. Kommer alliansen hinna tänka nytt tills dess?
Den nationella planen, och miljöförvaltningens svar hittar du här.
Länsplanen, och miljöförvaltningens svar hittar du här.
Då planerna för Huddinges del handlar i stor utsträckning om samma satsningar, så är också svaren från förvaltningen i stort sett identiska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar