Välkommen, 2013 - trots allt!

Nyår är en tid av önskningar och förhoppningar. För oss som satts att leva i besvikelsens epok är det inte alltid lätt att hoppas. Optimism känns 1900-tal. Men trots alla kriser och mörka tecken i skyn och ett politiskt system som tycks helt oförmöget att hantera mänsklighetens problem känner jag ett trotsigt hopp gro i magen. 2012 blev kanske inte precis det vredens år jag hoppades på för ett år sedan, då vreden över orättvisorna skulle välla fram och bli till en ostoppbar, förändrande kraft. Men när jag tittar på det gångna året i backspegeln ser jag ändå exempel på motreaktioner på en destruktiv samhällsutveckling som ger mig kraft att hålla mig kvar i världen istället för att bygga mig ett rede i soffan eller vart jag nu skulle ta min tillflykt.

Jag tänker på hjältarna i Ojnareskogen som kämpar mot företaget Nordkalk som vill skövla skogen för att bryta kalk. Striden är inte avgjord. Än står ett stort antal rödlistade arter och Norra Gotlands vattenförsörjning på spel. Men på många sätt har de redan vunnit. I splittringens tid har de visat på förenade krafters styrka. I otålighetens tid har de visat att enträgen kamp är möjlig. I de uppgivna suckarnas tid stämmer de gitarrerna och sjunger för full hals.

Jag tänker på solidariteten i Skarpnäck. Hur den höll när det verkligen gällde, då 200 människor förlorat sina hem i en brand och fick hjälp från alla håll och kanter med allt från medicinsk utrustning till fotbollsskor till barnen. I centrum för hjälpinsatserna fanns de olika nätverk som arbetar för ett solidariskt samhälle med utgångspunkt i det nära, lokala sammanhanget. Liknande grupper växer fram runt om i Stockholms förorter. I Jagets tid bjuder de in till ett Vi. I profitjaktens tid arrangerar de gratisloppis och låter människor fundera över vår konsumtion och vårt ekonomiska system. I de flyktiga ordens och de flimrande bildernas tid bygger de förändring genom konkret handling. Det kan handla om ekologisk folkodling eller om könsmixade fotbollslag där barn kan få spela under lekfulla former utan tävlingshets. Alltid handlar det om gemenskap, om våra gemensamma behov.

Jag tänker på segern i Bryssel, för fisken och mänskligheten. På hur MP:s EU-parlamentariker Isabella Lövin med flera drev igenom en ny fiskepolitik som ger betydligt bättre förutsättningar att värna utsatta fiskbestånd. Hur allmänintresset vann i särintressenas tid. Hur det långsiktigt förnuftiga segrade i milisekundernas tid. Hur framtidshoppet fick liv, mitt i undergångens tid.

Jag välkomnar 2013. Jag välkomnar nya dagar och nätter. Jag vill inte påstå att allt, eller ens något, kommer att ordna sig. Men jag vet att vad som än händer kommer människor långt borta och nära ställa sig bredvid varandra, kalla varandra för vi och vägra ge efter för vanmakten. Jag vill vara en av dem. Vill du?

Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP), (med en betraktelse över läget för världen) och Cornucopia (med en analys över den ekonomiska situationen i USA).