Så ilsken som jag varit på Centerpartiet under de senaste åren för deras avvecklade miljöpolitik, svek i kärnkraftsfrågan och nyliberala arbetsmarknadspolitik skulle jag möjligen kunna kosta på mig ett skadeglatt inlägg när nu en medial tsunami drabbat partiet efter förslaget till nytt idéprogram. Men när en diskussion kring idéer tolkas som kris och när alla tankar som sträcker sig bortom nästa mandatperiod omedelbart avfärdas som stolligheter vill jag rycka ut till försvar. Om inte för Centern så för demokratin. Det politiska landskapet håller på att bli en öken där inga idéer växer. Och om det är så farligt för politiska partier att diskutera ideologisk färdriktning som Centerdebatten indikerar är det stor risk att ökenspridningen fortsätter.
Man kan tycka vad man vill om förslaget till Centerprogram. Personligen applåderar jag tanken om fri invandring, men tycker att platt skatt är en dålig idé. Vad som förbryllar mig mest när jag läser förslaget är att klimatfrågan inte tycks vara en fråga för svensk inrikespolitik, utan ska lösas av andra länder och av marknaden. Det kan jag tycka är lite anmärkningsvärt när det handlar om ett parti som kallar sig ”Alliansens gröna röst”, även om konkurrensen nu inte är så knivskarp. Mer än så tänker jag inte lägga mig i innehållet i förslaget. Jag går i taket över att idépolitisk debatt beskrivs som ett problem.
Det är inte första gången det straffar sig att försöka syresätta svensk inrikespolitisk debatt med ideologiska ansatser. Var det exempelvis detta som drabbade Håkan Juholt? Det saknades visserligen inte tillkortakommanden att rikta ljuset på för dem som ville röja honom ur vägen. Men kanske var det hans ideologiskt färgade retorik, hans strävan att sätta igång ett samtal om grundläggande värderingar och långsiktiga visioner som fick hans banemän att ladda bössorna. Stefan Löfven, Juholts efterträdare, har behandlats oändligt mycket snällare i medierna som spridit bilden av en ”kompetent” och ”förtroendeingivande” ledare. Som om det är en bedrift att hålla käften och kopiera förslag från politiska motståndare.
Vad som stör mig allra mest i diskussionen kring centerförslaget är att journalister agerar som självutnämnda domare. Ett typexempel är rapports inrikespolitiska kommentator Mats Knutsson som i gårdagens rapport sa följande:
”Man är illa förankrad i svensk inrikespoltitiks realiteter, vad som är möjligt att föreslå”.
Jag frågar mig: Vill vi ha ett politiskt klimat där journalister drar upp gränserna för vad som är möjligt? Vill vi verkligen ha politiska partier som har mindre fantasi än Mats Knutsson? Om inte är det dags för alla med idéer om framtidens samhälle att vattna i öknen.
Aftonbladets Lena Melin går i alla fall mot strömmen - läs här.
8 kommentarer:
Tokmedias härjningar och drev i den svenska ankdammen upphör aldrig att förvåna. Är det inte alla partiers rätt att internt
"brainstorma" för att komma fram med nya ideér? det intressanta är inte vad som diskuteras just nu utan vad som beslutats vid C-kongressen och som sedan utgör valplattform. Vid nästa opinionsmätning kan Centern mycket väl ha ökat flera procent i väljarstöd, precis som SD gjorde efter drevet på deras företrädare 2010 -innan de fanns i Riksdagen(!)
Ja, nu tycker jag i och för sig att det är skillnad mellan att bedriva drev mot politiker som diskuterar framtidens samhälle och politiker som veva med järnrör och kallar folk för hora. Men jag håller helt med om att det för oss som befinner sig utanför Centern är betydligt mer intressant vilka slutsatser stämman landar i än vilka interna diskussioner som förs.
Fast MP förväntar sig att att folk även utanför partiet ska ha åsikter och förslag till partiprogrammet (eller är det bara ett spel för galleriet när vem som helst kan lämna synpunkter?) - det måste väl gälla detsamma för centern att det är rimligt att deras förslag till idéprogram diskuteras också utanför partiet. Att sedan svensk (så kallad) politisk journalistik i många fall är vansinnigt trist eftersom den vänder kappan ännu mer efter vinden än partierna själva och mest suktar efter skandaler är dock en problemformulering jag instämmer i.
Jo, det är klart att man kan ha synpunkter på programförslaget även om man inte är centerpartist (sådana har jag ju själv gett uttryck för). Men när ett parti helt avfärdas utifrån att man prövar olika ställningstaganden slår jag bakut. Jag skulle vilja se mycket mer av sådant prövande i alla partier. Därmed inte sagt att jag inte avfärdar centern. Det har jag gjort sedan länge, bl.a. utifrån deras avvecklade miljöpolitik.
Jag förstår din poäng, men det mesta som skrivs handlar trots allt inte om förslagen i sig. Sprängstoffet rent journalistiskt består till största delen i att förslagen som stöts och blöts uppfattas som oväntat drastiska även bland de flesta C-märkta politiker utanför Stureplan.
Om vi leker med tanken att majoriteten av centerpartister ute i landet hade applåderat förslagen och sagt att de stödjer dem till hundra procent, så hade nog skriverierna avklingat. Krisen och fraktionsstriden som kommit i öppen dager är förstås mumma för murvlarna. Jag tror också att många reagerar på det som uppfattas som en oerhörd omognad. Som när Stureplanscenterns ordförande uttryckte att "det finns andra partier" när en journalist frågade hur hon ser på att alla centerpartister kanske inte delar de åsikter som framförs i förslagen. Det kanske ligger någonting i det som Olof Johansson gett uttryck för, nämligen att en klick tokliberaler har kuppat till sig ett helt parti. DET är onekligen något som jag förstår att journalisterna nappar på.
Hej Olof,
Håller helt med dig att det saknas en vital idédebatt i Sverige. Mediernas ledarsidor för en malande entonig marknadsliberal retorik och har fastställt denna som enda rimliga och lustmördar snabbt alla avvikande tankar och idéer. I centerns fall är det kanske förvisso även partiets egen oförmåga att hantera ideologisk debatt som förvånar och intresserar. Jag spärrade i alla fall upp ögonen när partiledaren måste avbryta sin semester för att "få ordning" på den. Vi är som sagt kanske inte vana vid att hantera ideologisk debatt?
Jo, om centerpartister av den gamla stammen reagerar mot de nyliberala strömningar som dominerat partiet de senaste åren är det inte en dag för tidigt. Men det som verkligen är ny centerpolitik i programförslaget är knappast nyliberalt. Inte minst förslaget om fri invandring är en signal om att friheten inte bara ska gälla kapital utan också människor (även om jag personligen inte tror att människor kan bli fria i en värld där kapitalet härjar fritt). Hm, ja jag kan tydligen inte låta bli att kommentera innehållet i förslaget. Men min poäng är alltså absolut inte att försvara programmet, utan själva utrymmet för vildvuxen idédebatt utan krav påomedelbar genomförbarhet.
Håller helt med framför allt din sista mening. Fortsätter lite på temat på min egen blogg:
http://hanslillagrona.blogspot.se/2013/01/centerpartiet-fortjanar-lite-berom.html
Skicka en kommentar