Återupplivad debatt om klass

När jag bloggade om Uppdrag granskning reportage om kampanjerna mot barnfattigdom i torsdags kände jag inte bara en helig vrede. Jag var också rädd. Rädd för en urspårad debatt på temat: ”Nehej, vilken tur att det inte fanns fattiga barn i Sverige – det var väl det vi visste!”. Även om detta har varit huvudbudskapet på ett antal borgliga bloggar är det bestående intrycket efter veckan det motsatta: en återupplivad debatt om klass. De starka reaktionerna mot Josefssons moraliserande, fördomsfulla och faktaglesa reportage inger hopp. Nu bemöter också Taipo Salonen, professorn bakom Rädda barnens rapporter om barnfattigdom, kritiken (som egentligen inte riktas mot rapporterna utan mot kampanjerna).

I motsats till Josefsson är Salonen saklig när han förklarar att ungefär vart åttonde svenskt barn lever i fattigdom. Exakt vilka mått på fattigdom man ska använda kan man naturligtvis diskutera. Men framför allt borde vi prata om vad vi ska göra för att ge varenda unge chansen till ett gott liv. Att barn som växer upp idag ges så olika chanser kan aldrig accepteras. Det är inte OK att föräldrarnas inkomst avgör vilken möjlighet man har till en fritid som känns meningsfull. Vilken risk man löper att drabbas av diabetes. Vilken chans man har att ta sig in på gymnasiet. Det bör stå klart för var och en som tror på ett samhälle byggt på sammanhållning och solidaritet.

 

Mer att läsa: Kajsalisas blogg avslöjar att det är Janne Josefsson som inte finns.