Dra undan mattan för järnrörshögern

Sverigedemokraterna har löpt gatlopp i medierna de senaste veckorna. Ändå – eller kanske just därför – ökar de i opinionen. Jag tror att Sverigedemokraterna kan oskadliggöras. Men då krävs en radikal opposition som vågar ta strid mot regeringen och att samtliga partier som tror på människors lika värde står upp för en human flyktingpolitik, bland annat genom att ge kommunerna förutsättningar för ett bra flyktingmottagande.

Indignationen över skränande och järnrörsvevande sverigedemokrater har vällt fram på såväl sociala som i asociala medier den senaste tiden. Med rätta, naturligtvis. Den människosyn som blottläggs i Kent Ekeroths film ”Tre nyanser av brunt” borde inte höra hemma i vårt samhälle. Men den som läst SD:s principprogram kan knappast bli förvånad över rasismen och sexismen. Den är inte fyllesnack, utan noggrant utmejslad politik. Därmed är det inte heller något att förvånas över att Sverigedemokraterna ökar i opinionen. Den som upprörs av sexism och rasism gör rimligen ett annat partival oavsett vad som står på Expressens löpsedlar.

Jag tror att Sverigedemokraterna kan förpassas ur riksdagen. Men det hänger inte i första hand på hur deras egna företrädare sköter sina kort. Viktigare är hur de övriga partierna agerar. Med en livaktig opposition som formulerar tydliga alternativ till alliansen kommer SD:s utrymme minska väsentligt. SD uppfattas idag av vissa väljare som det enda parti som står emot regeringen. Det är visserligen inte sant. Sverigedemokraterna hjälper regeringen att driva igenom en politik som ökar klyftorna och minskar tryggheten. Men när oppositionen hellre presenterar affärsplaner än fångar upp den vrede och oro som som uppstår med stigande arbetslöshet och försämrad välfärd kan en röst på Sverigedemokraterna framstå som ett sätt att protestera mot att ingen på allvar tar tag i samhällsproblemen.

En radikal politik drar undan mattan för främlingsfientliga krafter. En radikal politik som minskar klyftorna istället för att ställa grupper mot varandra. En radikal politik som ger oss trygghet när vi blir sjuka och arbetslösa istället för att sprida rädsla. En radikal politik som bekämpar arbetslösheten istället för de arbetslösa, gärna genom stärkt utbildning, grön omställning och arbetstidsförkortning.

Om Sverigedemokraterna inte ska få jordmån att växa i vill det också till att övriga partier står upp för en human flyktingpolitik. Det är sorgligt nog inte fallet idag. Samtidigt som bilderna från krigets Syrien sköljer över oss som flodvågor av blod och trasighet säger alltfler kommuner nej till att ta emot fler flyktingar. Om inte staten tar sitt ansvar och ökar ersättningen till kommunerna för mottagandet är risken stor att många flyktingar får en sämre start i Sverige. Men inte nog med det. Faran är också stor för att människor börjar se på flyktingmottagande som en börda istället för en möjlighet och som ett självklart sätt att visa solidaritet med utsatta människor. I längden vinner vi alla på att det kommer nya människor till vårt land. Men det går inte att blunda för att själva mottagandet kan innebära påfrestningar på redan hårt ansträngda kommunbudgetar. Staten måste därför säkerställa att öppenhet och solidaritet lönar sig varje dag. Då minskar samtidigt utrymmet för järnrörshögern.

Mer att läsa: Södertäljeperspektiv (vår nya tvillingblogg där Karin Reuterswärd skriver sedan hon flyttat till Södertälje), Flyktingbloggen, Maria Ferm (MP), Jan Guillious krönika i Aftonbladet