torsdag 6 september 2012

Gotland visar vägen – försvara Flemingsbergsskogen

Jag har blivit bönhörd. Dubbelt upp, i Ojnareskogen! På nyårsdagen bloggade jag en önskan om att 2012 skulle bli vredens år. Nu har vreden kokat. En frisk, helig vrede har brunnit hos de människor i alla åldrar som gett sig ut för att försvara sin skog mot Nordkalk som vill ödelägga den för att bryta kalk. Med hjälp av enträget och modigt utomparlamentariskt politiskt arbete har de nått resultat. I söndags kom beskedet från Länsstyrelsen på Gotland att Nordkalk måste avbryta avverkningen av skogen och redovisa miljöeffekterna av den stora skogsavverkningen innan Länsstyrelsen kan uttala sig på nytt. Nu hoppas jag att alla vi som vill försvara Flemingsbergsskogen mot planerna på Södertörnsleden får ny energi av den gotländska framgången.

Jag önskar folket på norra Gotland all lycka till i den fortsatta kampen. Måtte er kämpaglöd räcka ända fram till slutseger. Först och främst med tanke på de enorma naturvärden som står på spel. Hundratals rödlistade arter och Norra Gotlands vattenförsörjning hotas. Men jag hejar också på gotlänningarna därför att deras kamp tjänar som inspiration i en tid när vi som bebor den här planeten behöver allt hopp vi kan få. Gotlänningarna har redan visat att man kan nå resultat genom att gå samman. Att små gräsrotsrörelser som bestämmer sig för att göra skillnad kan väcka såväl medierna som politiker – om än inte regeringen. Jag hoppas vi nu får se många fler exempel på detta, precis som jag önskade mig i två inlägg i somras. En livaktiv demokrati kräver aktiva medborgare. Den parlamentariska demokratin räcker inte.

De naturvärden som sätts på spel i och med planerna på Södertörnsleden genom Huddinge är knappast mindre än de i Ojnareskogen. Jag accepterar inte att man förvandlar Flemingsbergsskogen – en skog med riksintresse – till en asfaltsöken och att människors hälsa äventyras till följd av skyhöga utsläppsnivåer. Särskilt som det på intet sätt löser Huddinges trafikproblem. Jag ger mig gärna ut i skogen och ställer mig i vägen för vägen om det behövs. Hänger ni med?

Läs Greenpeace Annica Jakobssons välskrivna kolumn om behovet av civil olydnad.

Den som vill vandra i de galet vackra marker där Södertörnsleden planeras kan göra det tillsammans med Naturskyddsföreningen den 22 september.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är med!

bograhn sa...

Den parlamentariska demokratin räcker inte? Då tar du och dina gelikar helt enkelt och lägger till er egen demokratisyn som ju bygger på ickedemokrati? Vilken klarsyn.. Jag skall gärna komma med er ut i skogen och hjälpa polisen att lyfta bort er. Det finns ju ett stort häkte i närheten där jag hoppas ni får sitta.

Olof Olsson sa...

Anonym: Härligt!
Bo: Nej, jag tror inte den parlamentariska demokratin räcker inte om vi ska skapa ett samhälle där människors behov tillgodoses. Läs gärna mina tidigare inlägg där jag utvecklar dessa tankar.

Man kan förstås tycka vad man vill om civil olydnad. Jag har full respekt för dem som tycker att lagen alltid ska följas av alla. Men då bör man också reagera mot den offentliga olydnad som breder ut sig. Södertörnsleden och Förbifart Stockholm är flagranta exempel. Myndigheter som fixar och trixar med lagar och regler för att driva igenom beslut som gynnar starka särintressen.