torsdag 20 september 2012

Försiktig opposition bäddar för rasisterna

Idag lägger Anders Borg fram sin budget och möts av välförtjänt kritik från oppostionen. Åsa Romson beklgar i en debattartikel att regeringen inte anser sig ha råd med miljöpolitik och ordentliga framtidsinvesteringar – i år heller. Sossarna anmärker på Borgs förmåga till ansvar när han sprätter 16 miljarder på sänkt bolagsskatt. Men ska man tro de signaler som kommit från socialdemokrater och miljöpartister inför budgeten kommer man i sina egna budgetalternativ acceptera stora delar av regeringens förslag. Det vore mycket olyckligt. I takt med att skiljelinjerna suddas ut alltmer, rycker Sverigedemokraterna framåt.

För en vecka sedan bloggade jag om det skriande behovet av försvarad välfärd och investeringar i grön omställning. Utöver det menar jag att tydliga alternativ har ett egenvärde. Att Sverigedemokraterna gått framåt i opionionsundersökningar den senaste tiden kan jag inte tolka på annat sätt än ett utbrett missnöje mot regeringen som S, V och MP inte lyckas kanalisera.

En ängslig opposition som inte vågar ta ordentlig strid med regeringen är naturligtvis ingenting som rättfärdigar ett rasistiskt parti som vill förvandla Sverige till ett Skansen med extra höga stängsel. Men likt väl en förklaring. Erfarenheter från ett flertaleuropeiska länder visar att främlingsfientliga partier växer just när människor upplever skillnaderna mellan partierna som små och att det inte spelar någon roll vilket parti man röstar på. Det hjälper föga att påpeka att Sverigedemokraterna i själva verket inte utgör något alternativ, utan står bakom stora delar av den borgliga politik som sliter Sverige isär. Av många väljare uppfattas ändå en röst på Sverigedemokraterna som en anti-röst.

Det missnöje och den frustration som breder ut sig i Sverige måste tas på allvar. Det handlar inte om att rasismen vinner terräng. Tvärtom har svenska folkets inställning till invandring blivit allt mer positiv de senaste åren. Däremot är det många som har det tufft i Alliansens Sverige och det göder ett befogat missnöje. En frisk opposition kan ge röst åt missnöjet och förse demokratin med det syre den behöver.

Inga kommentarer: