Något som återkommer vad gäller kärnkraft oavsett om det handlar om "incidenter" i svenska kärnkraftverk eller naturkatastrofer i anslutning till japanska är dock att reservkraftsystem och andra säkerhetssystem inte säkert fungerar när de behövs (DN). Ett av problemen med kärnkraft är kanske att den är alltför driftsäker i kombination med att det är en högriskverksamhet - dvs det fungerar ofta väldigt bra, men hur hanterar man då avvikande situationer när det inte finns någon vana vid dem? Ett sätt att hantera det i svenska kärnkraftverk har ju varit att tänka att visserligen lyser den här lilla kontrollampan som varnar för något, men förmodligen är det bara något trassel med lampan. Det är lätt att raljera över - men inte så konstigt att det blir så när man känner sig trygg. Och det som gör denna inställning problematisk är naturligtvis de oerhörda konsekvenserna om något går fel.
Det finns en tendens att beskriva händelseförloppet i Japan ganska nedtonat (utöver att japanska myndigheter redan dem ger en nedtonad bild, antingen för att man inte har överblick eller för att man av olika skäl inte vill ge hela bilden). Det syns även i Peter Anderssons text där en explosion nämns och att läget inte riktigt verkar vara under kontroll. Man kan konstatera att det i skrivande stund har varit tre separata explosioner i tre reaktorer och att det brinner/har brunnit (branden anges som troligen släckt) i anslutning till använt bränsle i en fjärde reaktor (DN). Det här är inte på något sätt någonting man har kontroll över, och det har varit ytterst tveksamt i vilken utsträckning man har haft fog för att hävda det tidigare. Men vi vill ju så gärna tro att det inte ska vara så allvarligt, att det inte ska bli värre. Japans sätt att hålla fast vid låga förväntade dödstal - trots vad man sett av förödelsen efter tsunamin - inger dock inte heller något större förtroende. Visserligen verkar förödelsen efter själva jordskalven vara förhållandevis liten med tanke på skalvets storlek, men med de bilder som visades efter tsunamin kan man bara häpna över att man inte skrivit upp prognosen. Med detta i minne kan premiärministerns uttalande inte tas annat än på väldigt, väldigt stort allvar:
Allt har gjorts för att kyla ned reaktorhärden men det har inte lyckats. Nu
fortsätter anställda att försöka få igång kylningen och de försätter sig själva
i en mycket farlig situation, sa Kan
Man kan bara hysa det största medlidande med de anställda som tvingas/känner sig tvingade att utsätta sig för detta. Och det är också sådant man måste ta med i beräkningarna när man tar beslut om kärnkraftens vara eller inte vara i Sverige. Vilka är konsekvenserna i de mest extrema situationerna?
1 kommentar:
Den tekniska utvecklingen kan i mycket hög grad lösa de tekniska och miljömässiga problem som vi står inför.
I Kina finns idag en kärnkraftsreaktor som inte kan få en härdsmälta. Det är en fysisk omöjlighet på grund av reaktorns design. Denna reaktortyp, Pebble bed-reaktor, är ett resultat av teknisk utveckling. En härdsmälta kan inte inträffa i en pebble-bed reaktor då reaktionen avtar när temperaturen ökar. Temperaturen blir således aldrig över cirka 2 000°C, vilket bränsleelementen och konstruktionen i övrigt tål. Det är inte bara en teori utan faktiskt provat i verkligheten.
En annan mycket intressant teknik är Toriumdrivna kärnkraftverk. Denna teknik är inte lika långt framme, men det finns experimentreaktorer. Torium har flera stora fördelar jämfört med Uran:
* Det finns mycket mer Torium än Uran
* Torium är avsevärt säkrare att bryta än Uran.
* Torium behöver inte upparbetas på samma sätt som Uran.
* Toriumreaktorer skapar avfall med halveringstider som kan räknas i hundratals år istället för hundratusentals år.
* Torium kan, till skillnad från Uran, inte själv hålla igång en fissionsprocess. En katalysator måste tillföras. Genom att ta bort katalysatorn avstannar processen, och en härdsmälta omöjliggörs.
* En toriumreaktor kan använda vårt befintliga kärnbränsle som en del av sin bränslemix. I det fallet finns förvisso risken för härdsmälta då uran finns som en del av mixen i reaktorn vid dessa tillfällen, men den stora fördelen är att det avfall som blir kvar också det får halveringstid på några hundra år. Med toriumreaktorer behövs ingen slutförvaring, inte ens för det avfall vi redan har.
* Torium kan användas mycket effektivare av reaktorn än Uran. I en Urandriven reaktor används bara någon procent av den tillgängliga energin. I en Toriumreaktor kan en mycket större del av energin tas tillvara.
Kontentan av detta är alltså att en diskussion om kärnkraft inte kan låsas fast vid en diskussion om den typ av reaktorer som vi idag har, teknik med över ett halvsekel på nacken. Det blir lite som att säga nej till elbilar eftersom en Chevrolet Impala från 1959 släpper ut en massa koldioxid.
Skicka en kommentar