I samband med skogsbranden i
Västmanland har Miljöpartiet gått ut och påpekat att vår
krisberedskap när det gäller extrema vädersituationer måste bli
bättre för att vi ska klara att hantera klimatförändringarna. För
detta får man nu kritik, bland annat från ledande Allianspolitiker
som menar att man plockar osmakliga politiska poäng på en händelse
som för massor av människor innebär en tragedi. Jag har full
respekt för att människor som nu genomlider en katastrof vill
slippa bli slagträn i valrörelsecirkusen. Men när tecknen på den
globala uppvärmningen visar sig måste man kunna ringa i
varningsklockor. Allt annat vore ansvarslöst av politiker som inser
allvaret i klimatfrågan.
Vi måste minska utsläppen. Det är
med en frustrerad människas språkbruk sjukt jävla bråttom. Men vi
måste också inse att den globala uppvärmningen är ett faktum och
kommer att få konsekvenser även om alla utsläpp skulle upphöra
omedelbart. Alltså måste vi också anpassa oss. Det handlar till
exempel om att skydda sig för översvämningar, att vidta åtgärder
så att saltvatten inte rinner in i Mälaren när havsnivån stiger
och det handlar om krisberedskap. Om att vara beredd på fler svåra
stormar, skogsbränder och värmeböljor.
Jag hade gärna sett ministrar och
borgerliga partiledare ta branden i Västmanland som ett tillfälle
att göra utspel om behovet av anpassning till varmare klimat. Att
dessa istället väljer att slå mot Miljöpartiet är olyckligt.
Inte för Miljöpartiet, men för alla som önskar sig ett samhälle
som står pall när det svämmar över, stormar eller brinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar