MP vs. M – för och emot livet på jorden?

Det spelar ingen roll vad man röstar på. Alla partier är lika dana. Tycker du det? Får jag då ödmjukast be dig om en snabbtitt på miljöpolitiken i EU-parlamentet? Där är det inte tal om någon glåmig samförståndsanda. Där strider gröna parlamentariker varje dag för att rädda planeten för våra barn – medan Moderaterna tillsammans med sina konservativa kompisar från övriga Europa tycks göra sitt bästa för att ödelägga allt liv på jorden. Säga vad man vill, när man sätter sig in i vad valet till EU-parlamentet handlar om är det i varje fall inte tråkigt.

EU-parlamentet röstar om bindande mål för utsläppsminskningar och förnybar energi – Modertaterna säger nej. Detta i en tid när Vattenfall och andra tillåts öppna nya kolgruvor trots att vi enligt IPCC har sex år på oss att vända trenden och börja minska de globala klimatutsläppen.

Miljöpartiet föreslår i EU-parlamentet att cancerframkallande ämnen i barnmat ska förbjudas – Moderaterna säger nej. Hur tänker de nu? Är det en möjlig politisk hållning att vara för att barn ska få cancer av barnmat? Ja, i Europaparlamentet där inga journalister kommer och stör med jobbiga frågor tycks precis vilka hållningar som helst vara möjliga.

Moderaterna säger nej. Konsekvent motsätter man sig varje miljöförslag som går på tvärs mot ett särintresse uppbackat av lobbyister. Nej till åtgärder för energieffektivisering. Nej till att skydda Arktis och andra känsliga områden från utvinning av fossila bränslen. Däremot ja till skiffergas och de stora klimatutsläpp, den ödeläggelse av naturvärden och de risker för förödande spridning av kemikalier det kan föra med sig.

Kort sagt. Det spelar roll vem du röstar på den 25 maj. Vill du ha parlamentariker som utan att blinka röstar efter industrins instruktioner eller parlamentariker som kämpar för en planet som går att bo på?

P.S. i ärlighetens namn. Christoffer Fjellner (M) har nästan helhjärtat stött Isabella Lövin i kampen för en hållbar fiskepolitik. Men alla andra åtgärder för att värna livet på jorden tycks även han vara emot. D.S. 

Barnen måltavla för alliansens desperation

Idag får vi läsa i tidningen att alliansen vill ta ner betygen till årskurs  4.
Ett skäl är bl.a. att det ska minska lärarnas arbetsbörda!
Har alliansen frågat lärarna som undervisar dessa barn? Om man gjort det skulle man nog fått svaret från alla dessa kloka lärare att det inte är bra för barns självkänsla och utveckling att bli bedömda på ett sådant sätt. Att de barn som blir förlorare och får de låga betygen kommer att påverkas negativt i sin utveckling och i sin tro på sig själva.

Inför en tidigare läroplan gavs en bok ut med titeln "Bemötas eller bedömas?" Det är en bra beskrivning av vad det handlar om. Ska barns utveckling till starka och självständiga individer sättas i centrum eller är barn bara framtida arbetskraft?

Betyg kan användas som en metod att rangordna elever som söker högre utbildning. Att betygsätta växande barn är direkt kontraproduktivt om vi vill få en inkluderande skola där alla barn utvecklas maximalt efter sin förmåga.

Alliansen visar återigen sitt förakt för all pedagogisk forskning om vilken utvärdering av kunskaper som leder barn framåt. Man använder hemkokta teorier som "betygens formativa karaktär" vilket visar att man inte har en aning vad man talar om. All forskning förespråkar idag formativ bedömning som är en framåtsyftande värdering av hur inlärningen fungerat och som lärare gör för att se hur man går vidare.  Summativ bedömning (i efterhand), där betyg är det tydligaste exemplet, har enligt forskningen ingen påvisbar positiv effekt på barns inlärning.

Naturligtvis ska barn och föräldrar hållas kontinuerligt informerade om barnets utveckling på ett antal olika områden. Att detta bäst sker med hjälp av en bokstav eller en siffra en gång om året visar att alliansen återigen möter framtiden genom att titta i backspegeln.

Birgitta Ljung
pensionerad lärare och f.d. rektor

Svagt stöd för svensk upprustning

Svenska folket är klokt. Trots veckor av tävlan mellan socialdemokrater och allianspartier om att tala högst om upprusning av försvaret är svenskarna skeptiska till höjda försvarsanslag. 41 procent säger visserligen att de vill se större satsningar på försvaret, enligt en SIFO-undersökning. Men de som tycker är försvarsanslagen är bra som de är eller borde minskas är fler – 43 procent.

Med en mer djuplodande debatt om vad som verkligen utgör reella hot mot Sverige och hur vi bäst kan möta dem skulle stödet för upprustning säkerligen vara ännu bräckligare. Om vi känner oro över Rysslands agerande – borde vi då inte i första hand se till att bryta vårt oljeberoende? 42 procent av svensk oljeimport kommer från Ryssland.

Rimligen är kraftfulla investeringar för att lämna oljesamhället säkerhetspolitiskt mer relevant än att rusta oss själva och andra med mer vapen. Mer järnvägsräls gör oss tryggare, medan fler JAS-plan riskerar att bidra till kapprustning.



EU-parlamentskandidaten Linnea Engström (MP) är en av ytterst få politiker som för fram ett grönt perspektiv på säkerhetspolitiken. Läs om hennes hjärtefrågor här.

Välfärdsskandalerna fortsätter – och hyckleriet

Gårdagens avslöjande i Uppdrag granskning om Hälsans förskolor upprör alla med en uppfattning om rätt och fel. Förskolekoncernen har gjort miljonvinster bland annat genom att låta barnen gå hungriga. Skandalen är långt ifrån den första där vinstdrivna välfärdsaktörer skor sig på barn, elever och patienter. Och får vi inte en lagstiftning mot vinstutdelning snarast lär det inte dröja länge innan det är dags igen för gamla som får behålla sina kissblöjor, skolor som väljer bort stökiga elever och barn som får vatten och bröd till frukost. Att socialdemokrater och moderater nu tävlar om att rasa mot girigheten kan avfärdas som hyckleri så länge de inte är beredda att stoppa vinstuttagen.

Att pressa kostnaderna är det enda sättet att göra vinst på välfärd. Därmed borde ingen bli förvånad när fristående förskolor, skolor och omsorgsföretag tummar på kvaliteten för att öka marginalerna. Vill man komma rätta med problemet är det enda man kan göra att ha ett regelverk som gör det ointressant för aktörer som styrs av vinstintresse att bedriva välfärdsverksamhet. Vinst ska återinvesteras i den verksamhet pengarna är avsedda för. Punkt.

Socialdemokraterna menar att man istället för att stoppa vinstuttagen ska ställa tuffa krav på kvalitet. Bland annat ska det finnas krav på en viss bemanning. Men aktörer med vinstintresse kommer fortsätta leta kostnader att dra ned på, som exemplet med den snåla maten visar. Ja, då ska bra mat också finnas på kravlistan, menar S. Men hur lång ska listan bli och vilka resurser ska vi lägga på att följa upp att kraven efterlevs?

Varför ska vi vänta på nästa skandal? Varför inte bara sätta ner foten och säga att aktörer med vinstintresse inte har i välfärden att göra? Miljöpartiet och Vänsterpartiet som redan tagit ställning mot vinstuttagen har svenska folket på sin sida. Efter valet hoppas jag att de med en stark opinion i ryggen kan baxa Socialdemokraterna till beslut som en gång för alla gör slut på välfärdsföretagens vinstfester.

Nyttig väckarklocka - ut och jobba!

Valet är avgjort, en rödgrön regering kommer att tillträda i höst. Detta har sagts på flera håll de senaste veckorna. Dagens SIFO-mätning som visar att avståndet minskar betydligt mellan blocken är därför en viktig väckarklocka. Vi som vill ha en regering som sätter sätter fart på klimatomställningen, lyfter Sveriges skolor och krossar arbetslösheten måste ut och börja jobba.

De rödgröna leder nu med drygt 11 procentenheter över regeringen. Påstår Svenska Dagbladet. Men jag vill hävda att skillnaden egentligen bara är ynka 3,5 procentenheter. Det ingen låtsas om är nämligen Sverigedemokraternas siffror. I SvD/SIFO får de 8 procent. Rimligen bör de läggas till Alliansens. Inte för att de kommer att släppas in i Rosenbad, utan för att de i praktiken utgör en del av regeringsunderlaget redan idag.

Ingen kan på allvar tro att Sverigedemokraterna passivt skulle stödja en rödgrön minoritetsregering på samma sätt som man idag, med några få undantag, stödjer Alliansen. SD:s ekonomiska politik, om man nu kan prata om en sådan, är i grunden borgerlig. Dessutom har de pekat ut Miljöpartiet som ett extremistparti – och vem vill ha med extremister att göra?

Att Feministiskt initiativ går framåt i SIFO-mätningen ser jag som en bekräftelse på att den femistiska våren är här. Den som inte vill bli akterseglad bör vässa och lyfta fram de feministiska förslagen. 8 år med Alliansen är förlorade år för jämställdheten. Nu är tålamodet slut. Nu måste lönerna bli jämställda, mäns våld bekämpas i grunden och föräldraförsäkringen delas.

Vi som vill se förändring har slagläge. Vi kan vinna. I Europa, i Sverige, i Stockholms län och i Huddinge. Men kamp blir det, varje dag till den 14 september. En rolig kamp. Hoppas du vill vara med!


Här ser du den mycket kompetenta lista MP Huddinge går till val på och vad våra toppkandidater vill åstadkomma.

Bostadskrisen tilltar – Alliansen säger nej till bostäder

Bostadsbristen runt Stockholm tilltar. Unga bor hemma långt efter att de fyllt 25 eller kånkar runt i en kappsäck mellan olika tillfälliga lösningar. Socialtjänster slår larm om att det saknas lägenheter att förmedla till våldsutsatta kvinnor och andra i akut behov av bostad. Familjer trängs ihop i små lägenheter där ingen har ro att läsa läxor och än mindre att stänga en dörr för att gråta eller fnissa ifred. Nu måste bostäder bli en valfråga. När Alliansen vägrar göra det som enkelt skulle kunna göras, ignorerar de grundläggande mänskliga behov.

Miljöpartiet har visat hur 50 000 nya bostäder skulle kunna bli verklighet om man tar Bromma flygplats i anspråk. Att ha en flygplats så nära en storstads centrum är helt orimligt med tanke på både markens värde och på det buller och de luftföroreningar det för med sig. Alliansen avfärdar förslaget med en lång rad av svepskäl som oppositionsrådet Daniel Helldén (MP) igår stack hål på ett efter ett i en debattartikel.

Inte nog med att Alliansen säger nej till förslag som skulle kunna ge oss ett stort antal hållbara bostäder. Alliansen har de senaste åren i tysthet dränerat Stockholms allmännyttigabostadsbolag på resurser. Trots den akuta bostadsbristen har Stockholms stad plockat ut 5 miljarder - motsvarande 14 000 nya hyresrätter - i vinst från bostadsbolagen. Istället för att bygga nya bostäder har man låtit de lyckligt lottade som trots allt har ett hyreskontrakt bekosta skattesänkningar och svarta hål i skolors och äldreboendens budgetar. Det borde vara kriminellt, men än så länge har Alliansen kommit undan utan allt för mycket uppmärksamhet. Nu måste ansvariga politiker ställas till svars.

Miljöpartiet har ofta beskyllts för att vara ett trädkramar-parti som säger nej till varje bygge. Ibland har kritiken varit rättvis. Men jag vill med emfas påstå att den är inaktuell. Nej-sägandet står Alliansen för. Vi kan med stolthet gå ut i valrörelsen och visa att vi har konkreta och hållbara förslag för att tackla Stockholmsregionens djupa bostadskris.

Feminstisk vår på väg?

Är jämställdhetsfrågorna äntligen på väg tillbaka till centrum av den offentliga debatten? Det finns onekligen tecken på det. Ett grönt parti med demokrati och mänskliga rättigheter i ryggmärgen måste självklart göra vad det kan för att bidra till att sätta ljuset på jämställdhetsfrågorna. MP-toppens förslag idag om att göra internationella kvinnodagen till en helgdag är intressant – särskilt som det backas upp av ett antal angelägna förslag som omedelbart kan öka både rättvisan mellan könen och alla människors frihet.

Symbolpolitik, fnyser kanske somliga om förslaget att göra 8 mars röd i almanackan. Men om det kan hjälpa oss att stanna upp och reflektera över de orimliga orättvisor vi har i vårt samhälle är det berättigat. Men det viktigaste är förstås konkreta förslag som slår direkt mot ojämställda löner, mäns våld och anspråk på kvinnors kroppar.

De förslagen finns. Det är bara att göra. I stat, kommun och landsting ska vi med självklarhet föregå med gott exempel när det gäller jämställda löner och arbetsvillkor. En tredelad föräldraförsäkring kan ge män rätt till tid med sina barn, kvinnor starkare ställning på arbetsmarknaden och inte minst barn rätt till alla sina föräldrar. Sex ska alltid kräva samtycke och domare ska utbildas. Aldrig mer ska vi behöva läsa om att domar om män som inte förstått att de våldtagit och därför inte kan dömas.

I skolan ska eleverna mötas av lärare som utbildats i normkritik och som förmår att utmana förlegade könsroller. Pojkar ska slippa bli ryckta på axlarna åt med ett ”pojkar är pojkar” när de slår på varandra, drar flickor i håret eller tafsar. Eller för den delen när de slarvar med sina studier. Flickor ska slippa mötas med hurtiga tillrop om att ”ta för sig” bland pojkar som lärt sig att klassrummets alla syremolekyler tilldelats dem. Den kille som begår en våldtäkt ska inte kunna komma tillbaka till skolan och behandlas som kung, lika lite som ett offer ska riskera att skuldbeläggas.

Det är vår i luften idag. Må det vara ett tecken om en feministisk vår. Låt oss möta den. Med såväl symboler som handfasta förslag.

Stor feminstisk baluns igår på Södra teatern. Kampviljan, humorn och bredden var slående. Här kan du läsa inlägg från två av deltagarna. Skådespelaren Lo Kaupii om att jämställdhet borde vara lätt fixat med tanke på vilka självklarheter det handlar om och journalisten Anna Dahlqvist om hur Sverige bättre borde följa fattade beslut och tydligt välkomna kvinnor som förvägras abort i sina hemländer.

I rätt sällskap kan vi bryta oljeberoendet

Inte nog med att socialdemokrater och allianspolitiker nu tycks dra igång en tävling om upprustning av försvaret, trots att Överbefälhavaren inte ser behov av en ny försvarspolitik. Därtill använder folkpartiledaren Jan Björklund krisen i Ukraina för att återigen föra fram tanken på ett svenskt Nato-medlemsskap. Jag hoppas nu att de gröna politiker som ser möjligheter med en S-MP-FP-regering tänker om.

Låt oss vara ärliga. Att bilda regering med Stefan Löfven kommer bli svårt nog. Gröna språkrör lär få fullt upp med att tampas med en kärnkraftkramande vapenlobbyist utan meriter inom klimat, miljö och jämställdhet som statsminister. Det behövs inte ett ännu mer kärnkraftskramande och vapenskramlande parti vid sidan om. Vi behöver inte föra svensk försvarsdebatt tillbaka till 50-talet, lika lite som vi behöver föra tillbaka svensk skola dit. Vi behöver med andra ord inte Folkpartiet.

Vi gröna behöver sällskap av ett parti som ser det hot som inte bara hotar vår nation utan hela vår arts existens: klimathotet. Det finns ett sånt parti. Vänsterpartiet har under Jonas Sjöstedts ledning tydligt prioriterat nödvändiga investeringar i förnybar energi och kollektivtrafik. Att av dunkla taktiska motiv låtsas som om Folkpartiet är en lika naturlig samarbetspartner blir för mig ytterst märkligt

Alliansens partier delar ansvaret för en politik som ökat klyftorna, rivit upp hål i välfärden och ignorerat klimatkrisen. Folkpartiet är sannerligen inget undantag. Det ser jag inget skäl att hymla med.

Reaktionerna på krisen i Ukraina illustrerar bristen på perspektiv och långsiktigt tänkande i svensk politik. Nära hälften av Sveriges olja importeras från Ryssland. Då borde massiva insatser för att bryta oljeberoendet vara klokare än upprustning och Nato-medlemskap. Det är en fullt möjlig politik. Men då gäller det att vara i rätt sällskap.

Läs också: Birger Schlaug

Många skattekronor har slängts i sjön!

De uppmärksammade affärerna med exploateringsfastigheter  som hyrts ut till mycket förmånliga villkor och till anställda i Huddinge kommun går nu in i en ny fas. Idag slutar chefen för miljö- och samhällsbyggnadsförvaltningen i Huddinge kommun med omedelbar verkan.

Avslöjandena av den hemliga hyreskön gjordes med hjälp av lokaltidningen som skrev en rad artiklar under hösten. Efter ett tag reagerade också kommunen själv och ville titta närmare på omständigheterna. Flera konsulter anlitades och utredningar och rapporter visade på mycket stora brister och oegentligheter spridda på flera delar inom förvaltningen. Historien med uthyrningen av villor och fritidshus visade sig vara toppen på ett isberg!

Konsulterna drog den slutsatsen att bristerna var så stora och utbredda så att det omedelbart måste påbörjas ett omfattande kultur- och värdegrundsarbete inom hela förvaltningen. Som oppositionspolitiker har arbetet med utredningarna  och dess resultat varit ytterligt svåra att följa och vi har haft mycket begränsad insyn. Miljöpartiet har påtalat och försökt uppmärksamma den bristande delaktigheten i de diskussioner som följt i utredningarnas spår, men tyvärr med mycket magert resultat och den borgerliga majoriteten har hanterat det mesta av vikt i slutna rum.

Det är bevisat att stora belopp har runnit ut ur kommunens kassa i onödan i många år. Pengar som formligen slängts i sjön! Kommunen har ägt fastigheter som varit okända för oss, och därtill hyrts ut med förmånliga villkor. Och när dessa oegentligheter nu har nystats upp har konsulter anlitats för miljonbelopp. Och tyvärr har vi inte sett slutet ännu och det är ett stort förändringsarbete som väntar. Frågan är nu också hur mycket det kostar kommunen och skattebetalarna innan en ny förvaltningschef är på plats?

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

Mitt i Huddinge om kommunens dyra granskning av eget slarv

Mer vapen gör oss inte säkrare

Följer situationen i Ukraina med stigande förfäran. Det aggressiva maktspråk Putins Ryssland talar är djupt obehagligt. Det är svårt att inte tänka på Kalla krigets dagar. Men de som nu genast vill dra slutsatsen att det svenska försvaret bör rustas upp tycker jag ska besinna sig.

Sverige kan naturligtvis aldrig konkurrera med Ryssland militärt. Vad som däremot tål att tänka på är att nära hälften av Sveriges olja – och mer än hälften av EU:s – kommer från Ryssland. Att på allvar ta tag i vårt oljeberoende genom massiva investeringar i klimatomställning bör vara en betydligt mer relevant säkerhetspolitisk åtgärd än varje skattemiljard satsad på JAS-plan och andra vapen. Så länge svensk ekonomi står och faller med rysk olja hjälper det knappast att som Gunnar Hökmark (M) skriva debattartiklar om att Ryssland ska isoleras.

Det världen törstar efter nu är inte fler rop på upprustning. Vi gynnar inte fred och stabilitet genom att beväpna oss själva eller andra. Och vi behöver inte bidra till ytterligare polarisering i närområdet genom ytterligare närmanden till Nato. Sätt hellre fart på en grön omställning som ökar Sveriges handlingsutrymme i den internationella politiken. Jag tror kort sagt att ny järnvägsräls är bättre säkerhetspolitik än nya stridsflygplan, hur naivt det än må låta.

Läs den gröna EU-parlamentkandidaten Linnea Engströms utmärkta analys från i somras.