2006 avskaffades utlänningsnämnden och förvaltningsdomstolarna blev högsta instans i asylärenden. Detta efter en envis kamp från tillskyndare av en human flyktingpolitik som hoppades att nyordningen skulle leda till ökad rättssäkerhet för de asylsökande.
Fem år senare kan man tyvärr konstatera, som Sten de Geer på den utmäkta flyktingbloggen, att förhoppningarna kommit på skam. de Geer visar hur migrationsdomstolarna snarare blivit ett verktyg för regeringens djupt omänskliga migrationspolitik. Ett av många exempel är hur ett domstolsbeslut gjorde det fritt fram för migrationsverket att skicka asylsökande till Grekland i enligt med den s.k. Dublinförordningen som säger att ett asylärende ska avgöras av det EU-land en flykting först kommer till. Detta trots att det är helt uppenbart att asylsökande i Grekland i praktiken är helt rättslösa och saknar möjlighet till asyl.
Förutom att domstolarna i fall efter fall gör en högst restriktiv tolkning av reglerna, i linje med regeringens hårda politik, är domstolarna bekväma för minister Billström att gömma sig bakom. Vilken fråga som än ställs till migrationsministern om svensk flyktingpolitik blir svaret att det vore olämpligt om han som minister uttalar sig och på så sätt riskerar att påverka domstolarna. Självklart ska inte Billström uttala sig om enskilda domstolsärenden – det vore onekligen att åsidosätta rättssäkerheten. Problemet är att Billström också använder domstolarna för att slippa uttala sig om de lagar och regler som beslutats politiskt.
Att frånsäga sig allt politiskt ansvar och hänvisa till domstolar och myndigheter verkar vara en taktik regeringen använder sig genomgående av. Inte minst har vi sett det i turerna kring sjukförsäkringen. Att svårt sjuka människor har nekats ersättning har skyllts på försäkringskassan. Kan man be om lite politiskt ansvarsutkrävande? Om en gnutta medmänsklighet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar