Vreden, välkommen tillbaka!

Nu tar jag farväl av min eftervalsapati och hälsar vreden välkommen tillbaka. För trots allt har mänskligheten inte gått under ännu. Och så länge den inte gjort det kan jag inte se någon annan livshållning som håller än vredgad optimism.

Förr eller senare kommer sanningen ikapp de ynkryggar till politiska ledare som nu pekar på varandra runt handlingsborden på klimatmötet i Mexico istället för att kliva fram och ta ansvar. Och förr eller senare måste de Huddingepolitiker som fixar och trixar med lagtexter för att kunna bygga Södertörnsleden inse att det finns gränser för vad man kan göra i strid med lagar, vetenskap och medborgarnas intressen. Så jag tänker elda under min vrede. Så här formulerades den under fullmäktigedebatten om Södertörnsleden igår:

Jag måste erkänna att jag lite svårt att förstå. Jag har lite svårt att förstå hur hur en majoritet i en församling med kloka människor kan tycka att det är en bra idé att plöja en fyrfilig motorled, som inte löser Huddinges trafikproblem, rakt genom naturreservat med riksintresse. Jag förstår det inte, men jag får lov att respektera det. Vi har trots allt demokrati.

Däremot kan jag inte respektera hur man försöker driva igenom Södertörnsleden i strid med gällande lagar och regler. Jag kan inte respektera att detta projekt forceras fram, med hjälp av miljökonsekvensbeskrivningar från förra seklet, trots att trafikverket uppger att miljökvalitetsnormen för luft kommer överskridas och trots att riktvärden för buller också de riskerar att överskridas. Jag kan inte respektera att man kort sagt struntar i miljöbalken.

När medborgare bryter mot lagen i politiska syften kallas det för civil olydnad. Det brukar borgliga politiker ofta vara skeptiska emot. Därför blir jag förvånad när den borgliga majoriteten påhejad av socialdemokraterna, ägnar sig åt vad som då rimligen borde heta offentlig olydnad. Jag blir förvånad över den respektlöshet man visar gentemot lagar och regler som exempelvis ska skydda medborgarna från ohälsosamma nivåer av buller och utsläpp. När man ägnar sig åt civil olydnad, då kliver man fram och tar ansvar för det. Hur är det i det här fallet? Finns det någon ansvarig politiker som vill se medborgarna i ögonen och säga: ”Japp, vi tycker vägen är viktigare än lagen.” Vem tar det ansvaret?

Om jag fick svar? Jo, moderaten Anti Avsan klev upp i talarstolen och anklagade miljöpartiet för att ha lagt ut anonyma dokument utanför fullmäktigesalen. Så kan man ju också göra istället för att diskutera sakfrågan...