Kanske kan min önskan från i torsdags
infrias. Jag är nämligen inte ensam om att vilja få upp
miljöfrågorna överst på den den politiska agendan. Miljöfrågorna
tar sig upp på fjärde plats efter skolan, jobben och vården när Ipsos frågar väljarna om vilken politisk fråga de tycker är
viktigast. Men när Stefan Löfven talade igår behandlades de gröna
frågorna högst pliktskyldigt.
Löfven lyfter helt riktigt fram
klimatinvesteringar som ett sätt att skapa jobb. Men någon insikt
om vilka genomgripande samhällsförändringar som krävs för att
bygga ett hållbart samhälle lyser helt med sin frånvaro. Det
behövs ett starkt grönt parti med mod att stå upp för tuffa
beslut från flygskatt till skrotad Förbifart om vi ska komma någon
vart.
Tyvärr är det nog att hoppas för
mycket att Socialdemokraterna ska sätta de gröna frågorna på
dagordningen inför valet. Det är helt och hållet upp till
Miljöpartiet. I opinionsinstitutens och PR-strategernas tidevarv är
det inga andra än Miljöpartiet som har något att vinna på en
diskussion om framtiden för livet på jorden – bortsett från de
som ska leva här om 50, 100 och 1000 år. De gröna är nämligen
fullständigt överlägsna i väljarnas ögon. 60 procent tycker att
MP har den bästa miljöpolitiken. Inget av de andra partierna masar
sig över 10 procent. Så fort någon yttrar ord som koldioxid eller
kemikalier stärks Miljöpartiet.
I övrigt höll Stefan Löfven ett
vackert tal igår. Fraser som ”när du är som svagast, ska
samhället vara som starkast” genererar såväl gåshud som tårar
i ögonvrån. Problemet är att de inte backas upp med särskilt
mycket konkret politik. S har ju än så länge mest ägnat sig åt
att försöka lägga sig så nära Alliansen som möjligt - även om det nu glädjande nog är delvis andra tongångar i vänstervindens spår.
Jag önskar
mig politiker som har starka, högtflygande visioner – förankrade i handfasta politiska förslag som kan vara tydliga steg
på vägen mot målet. Annars är det inga visioner, utan bara
kosmetika som ska behaga oss som törstar efter politiker med idéer
om förändring.
På onsdag kväll är jag på plats i
Almedalen. Då hoppas jag att Åsa Romson möter en växande skara
människors önskan och sätter miljöfrågorna främst. Och att
politiska förslag presenteras som vittnar om tron på verklig
förändring.