söndag 27 april 2014

Rasismen aggressivare, motståndet starkare

Det finns skäl till oro när man ser hur det rasistiska och nazistiska våldet breder ut sig och bli allt råare. Showan i Malmö kunde ha dött, Fidel i Hökarängen likaså. Med mordförsöken och hoten är risken uppenbar att tystnaden tar vid. Att röster för öppenhet, jämställdhet och rättivisa tystnar för att rädslan blir för stor. Därför är det så oerhört viktigt det som nu sker i reaktion mot rasismen: protester, aktioner, manifestationer. På arbetsplatser, i bostadsområden, i skolor, på nätet. Överallt går människor samman och visar att man fått nog nu, att Sverige tillhör alla.

Klockan 12 idag samlas människor i Hökarängen för att visa sitt stöd för knivskurna Fidel och alla andra som utsatts för rasistiskt våld och för att manifestera för människors lika värde. I en tid när renläriga nazister tar plats på gator och torg är aktioner som denna livsviktiga. För det första för att stödja och stärka varandra i kampen för ett öppet Sverige. För det andra för att synliggöra vad som pågår. Rasism och nazism får inte nonchaleras och bagitaliseras. Vi får aldrig vänja oss. Att vi har ett rasistiskt parti i Sveriges riksdag betyder inte att rasism är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Hökarängen idag, valurnan den 25 maj. Nu sätter vi stopp för rasismen!

Underrubriken ”Skänk inte bort din röst! Låt inte rasistiska partier växa i Europa – rösta i EU-valet” pratar Bodil Ceballos och Anwahr Athahb, kandidater till EU-parlamentet (MP). Vårbyhuset i Vårby gård, på tisdag 19.00. Ta med dina vänner och kom!


lördag 26 april 2014

Grön medvind bäddar för maktskifte i Huddinge

Det finns goda chanser till maktskifte i Huddinge i höst. Inte minst tack vare en stark grön medvind i kommunen, visar en färsk opinionsmätning. Huddingeborna är redo för förändring efter 8 år med Alliansen.

I en SIFO-mätning om hur Huddingeborna tänker rösta i kommunalvalet får de rödgröna partierna 51,1 procent. Miljöpartiet stormar fram till 13,5 procent och har chans att fördubbla sina mandat om man ska tro SIFO.

Trenden är den samma i de båda andra kommuner som undersökts, Norrtälje och Järfälla. Gröna framgångar ser ut att bidra till maktskifte. I alla dessa kommuner tycks det finnas en stark törst efter rejäla satsningar på förskola och skola och efter en klimatomställning som är på riktigt.

Men i Huddinge är både Miljöpartiets och de rödgrönas uppgång särskilt stark. Man kan förstås inte veta vad det beror på. Men det är svårt att komma ifrån tanken på att den långa radda av oegentligheter som uppdagats i kommunen de senaste åren fått borgerliga väljare att tappa tålamodet. Det har handlat om upphandling a lá vilda västern och om kommunala tjänstemän som får hyra inköpta hus nära nog gratis. Rimligtvis finns nu en stark önskan om ett politiskt ledarskap som ser till att det blir ordning och reda med skattepengarna.

Det är sannerligen inte läge att ropa hej. Med all sannolikhet kommer de borgerliga partierna bli bättre på att mobilisera sina väljare när vi närmar oss valet. Men vi gröna kan ge oss ut i valrörelsen med vetskapen om att det finns en stor nyfikenhet och stora förhoppningar på oss. Känn medvinden och gå ut och visa att vi förtjänar väljarnas förtroende.

onsdag 23 april 2014

Huddinge lättar på miljökraven i upphandlingar

Huddinge kommun är på väg att lätta på miljökraven i sina upphandlingar, genom att avskaffa upphandlingsreglementets miljöpolicy helt och hållet. Istället hoppas den borgeliga majoriteten att upphandlare och inköpare ska ta intryck av kommunens övergripande mål att verka för hållbar utveckling i vid bemärkelse.

Igår sammanträdde kommunens miljönämnd och skulle där svara på en remiss med förslaget att avskaffa den miljöpolicy som kommunen har för sina upphandlingar. Hela alliansen samt Socialdemokraterna ställde sig bakom detta förslag i miljönämnden. Endast Miljöpartiet och Vänsterpartiet tog ställning för att behålla miljöpolicyn.

Kommunen är en stor inköpare av allt från förskolornas mat till stora byggprojekt, och miljöpolicyn har ställt kravet att alla upphandlingar ska ta hänsyn till inköpens miljöpåverkan och i möjligaste mån välja alternativ med minst miljöpåverkan. Det kan till exempel vara att mat kan vara KRAV-märkt, att kommunens tjänstefordon i så stor utsträckning som möjligt bör vara miljöklassade fordon. Policyn är inte särskilt strikt, utan det handlar om att göra så gott en kan för att kommunens inköp ska sträva mot att bli mer miljövänlig där det är möjligt och inte blir oförsvarligt dyrt.

Denna praktiska och inte särskilt betungande policy kommer nu att avskaffas. Istället resonerar alliansledningen att kommunens nyanställda hållbarhetsstrateg ska fungera som ett stöd till upphandlarna att agera utifrån kommunfullmäktiges övergripande mål att kommunen i all sin verksamhet ska verka för ett hållbart samhälle. Denna enskilda person ska alltså få på sitt bord att se till att alla enskilda upphandlingar, från fall till fall, tar miljöhänsyn.

Om en stillsamt funderar på hur det skulle se ut om en enskild anställd person ska skaffa sig tillräcklig information om alla enskilda inköp och upphandlingar, för att säkerställa att dessa bidrar till ett hållbart samhälle, då är det inte långt till slutsatsen att det innebär en rejäl sänkning av kommunens ambition på miljöområdet. Det skulle helt enkelt bli en orimlig arbetsuppgift. Hållbarhetsstrategen borde istället jobba, som titeln antyder, strategiskt med att utveckla policys, reglement osv, så att upphandlarna får praktiska verktyg att bidra till den hållbara utvecklingen. Resultatet av miljöpolicyns avskaffande blir förmodligen snarare att lägsta pris får allt större betydelse, och miljöhänsyn kommer på undantag.

I en tid där kommunen granskats och kritiserats för bristande kultur och internkontroll, känns det märkligt att öppna upp för ökat godtycke i miljöarbetet, och speciellt att detta sker med miljönämndens goda minne. Att revidera och förenkla regelverket är positivt, utifrån parollen att det ska vara lätt att göra rätt. Men att ersätta ett praktiskt verktyg med en generell och svårtolkad målbeskrivning är inte en förenkling, det är en försvagning.

måndag 21 april 2014

Rösta feminstiskt i EU-valet!

I EU-parlamentet är de politiska skillnaderna gigantiska. Inte bara när det gäller klimat och invandring som jag varit inne på tidigare, utan i högsta grad också i jämställdhetsfrågor. Det som är självklarheter i Sveriges riksdag, som kvinnors rätt till abort, är stridsfrågor i EU-parlamentet. Vill vi att mänskliga rättigheter ska omfatta kvinnor ska vi rösta på feministiska kandidater i EU-valet.

Det spelar roll vilka EU-parlamentariker vi skickar från Sverige. När EU-parlamentet röstar om rätt till abort, sexualundervisning och föräldraförsäkring då röstar Alf Svensson (KD) nej tillsammans med sina konservativa kompisar från övriga Europa. Hur fräscht känns det på en skala?

Det behövs fler feminister i EU-parlamentet. Personligen kommer jag att kryssa Linnea Engström (MP) i valet den 25 maj. Hennes glödande feministiska engagemang behövs i ett Europa där högerextremister marscherar och katolska kyrkan alltjämt håller emot när kvinnor kämpar för rätten till sin egen kropp och HBTQ-personer för rätten till sin egen kärlek. Jag vill skicka Linnea till parlamentet så att hon kan arbeta mot sexköp och trafficking och för aborträtt, föräldraförsäkring och HBTQ-personers rättigheter.

Grundläggande rättigheter står på spel i EU-valet. Därför röstar jag feministiskt den 25 maj.

Här skriver Linnea Engström tillsammans med Per Bolund (MP) under rubriken "Sluta buga för Putin".

Läs också Hans Wåhlbergs utmärkta inlägg om EU-valet. Här om valets betydelse för maten på våra tallrikar.

torsdag 17 april 2014

Fortsatt tyst om säkerhetspolitisk rävsax

Krigsmullret fortsätter i Ukraina och oron växer. Samtidigt höjs fler röster för tuffare sanktioner mot Ryssland. Men fortfarande är det tyst som i graven om det faktum att vi gjort oss beroende av rysk olja. Så länge nära hälften av Sveriges oljeimport och mer än hälften av EU:s kommer från Ryssland är utrymmet att agera minst sagt begränsat.

Det må vara enklare att slänga ur sig några krav på sanktioner eller för den delen önska sig fler JAS-plan än att inse att vi av flera skäl behöver ställa om hela vårt samhälle. Men det spelar liksom ingen roll ifall vi inte ser de säkerhetspolitiska aspekterna av oljeberoendet. Vi måste bryta det ändå.

Den gröna skuggbudget som presenterades igår skulle vara ett första steg mot att övervinna oljeberoendet om den blev verklighet efter valet. Där finns inte minst en rad förslag för att sätta fart på omställningen av transportsystemet. Det handlar om ny järnvägsräls, fler cykelbanor och mer kollektivtrafik. Där finns morötter i form av stöd till biogasmackar och elbils-laddstolpar och om oundvikliga piskor som flygskatt, lastbilsskatt och höjd koldioxidskatt. Där finns ingen slutgiltig lösning, men en tydlig kurs framåt.
 
Du som läser suckar kanske något om att rabiata miljöpartistiska gräsrötter pratar om grön omställning oavsett vilken fråga det är man diskuterar. Så är det förstås. Men vad ska vi annars prata om i en tid när klimathotet ställt oss inför vår kanske svåraste utmaning under människans tid på jorden? Den säkerhetspoltiska rävsax som vårt oljeberoende innebär är bara ett av de oändliga skäl som finns för att ställa om. Nu. Med fullaste fart.

Linnea Engström (MP), kandidat till EU-parlamentet är ett lysande undantag i debatten när hon påtalar vikten av att bryta oljeberoendet för att kunna bedriva en självständig utrikespolitik med mänskliga rättigheter i fokus.

söndag 13 april 2014

EU-valet en strid om klimatet

Det är sjukt bråttom att minska utsläppen. Vi har några få år på oss, annars riskerar klimatet att gå bananer. Hoppet står till kraftfulla politiska åtgärder. Det bekräftas i den tredje delrapporten från FN:s klimatpanel (IPCC) som presenterades idag. Varför inte göra EU-valet till startpunkten för dessa politiska åtgärder?

I EU-parlamentet är den politiska striden om klimatet övertydlig. Det är tåg mot flyg. Kol och skiffergas mot sol och vind. Konservativa mot gröna. Röstar vi fram ett parlament som kan göra EU till ett lok istället för en bromskloss i klimatomställningen är därför mycket vunnet.

Miljöpartiet går till val med en tydlig agenda. EU:s resurser ska användas för en klimatomställning som också är ett sätt att möta den ekonomiska krisen. Satsningar på järnväg, moderna bränslen och förnybar energi ger jobb och framtidstro. Lägg till skatt på flygresor och koldioxid och vi kan äntligen se utsläppen vända nedåt.

Valet den 25 maj är ingen uppvärmning för hösten. Hur lite politiska reportrar än förstått det är EU-valet ett ödesval på två sätt. Det handlar om klimatet och det handlar om demokratin. Vad vill vi ha i Bryssel – fascister och kolkramare eller gröna parlamentariker som slåss för hållbarhet och öppnare gränser?



Fler som bloggar: Hans Wåhlberg (MP)

torsdag 10 april 2014

Ångrar vi kortare arbetstid på dödsbädden?

Igår kom regeringens vårbudget. Metereologen Anders Borg talade om en kommande vår i ekonomin och pekade på prognoser om stigande tillväxt som når över tre procent nästa år. Men för alla de som går utan jobb var beskeden dystra. Arbetslösheten håller sig kvar över sju procent. Gång på gång visar verkligheten att en en hög tillväxt inte knäcker arbetslösheten. Är det inte då hög tid att börja ifrågasätta fokuserandet på tillväxten och söka en ny inriktning på den ekonomiska politiken?

Tack vare teknisk utveckling producerar vi ständigt mer på kortare tid. Datorer och maskiner tar över det människor gjort tidigare. Inget konstigt med det. Så länge vi använde en del av det utrymme som skapades till att korta arbetstiden var det inga problem, tvärtom. Men nu är doktrinen att mer arbete alltid är av godo, oavsett hur vi mår av det och hur planeten där vi bor påverkas. Och oavsett hur många som står utanför arbetsmarknaden.

Är det inte dags att dela nu? Dela på jobben och därmed också på utrymmet för konsumtion. En del av oss kommer få avstå en och annan Thailandsresa eller ny köksö. I gengäld får vi mer tid för dem vi bryr oss om. Jag har svårt att se att vi skulle ångra oss på dödsbädden.

söndag 6 april 2014

Ny framgång för högerextrema – öppenheten på spel i EU-valet

Förra helgen gick högerextrema Nationella fronten starkt framåt i de franska lokalvalen. Idag ser nationalistiska Fidesz med premiärminister Orban i spetsen ut att åter vinna regeringsmakten i Ungern. Vid sidan av dem växer Jobbik – ett parti som gjort sig kända för mycket hätska utfall mot romer och judar. Båda valen är obehagliga påminnelser om vad som står på spel i EU-valet den 25 maj. Då gäller det att alla goda krafter mobiliserar för öppenhet och demokrati. Annars lämnas fältet fritt för hat och syndabockstänkande.

Runt om i Europa profiterar rasister och nationalister på stigande arbetslöshet och växande klyftor. Orbans Ungern hör till de mer otäcka exemplen. Här har pressfriheten i praktiken avskaffats och rättsväsendets oberoende satts på undantag. Samtidigt har Jobbik med en mycket agressiv retorik utsett romer och judar som syndabockar för landets alla problem. Fasaden har putsas och den uttalade rasismen har städats undan från partiprogrammet, men fortfarande finns många företrädare som gjort fasansfulla anti-romska och anti-judiska uttalanden kvar.

Låt valen i Frankrike och Ungern bli en väckarklocka. Låt oss tjata oss hesa överallt, dygnet runt, på alla vi möter om vikten av att rösta i EU-valet. Igår stod jag i Vårby gårds centrum och pratade med folk. Det är slående hur många som överhuvud taget inte känner till att det är val till EU-parlamentet, än mindre som har en bild av vad det innebär. Så får det inte vara. Mobiliseringen måste starta nu, med full kraft. Hatet ska ge vika, demokratin resa sig, öppenheten segra.

torsdag 3 april 2014

Nytt kommunhus i Huddinge känns inte helt genomtänkt

Igår togs ytterligare ett steg i arbetet inför ett nytt kommunhus i Huddinge, och det var dags att välja mellan ett öppet kontorslandskap eller ett aktivitetsbaserat. Men jag och mina partikamrater känner oss inte trygga med att alla har kommit till tals ännu och befarar att förslaget inte är riktigt genomtänkt. Vi är också oroade över alltför snäva kalkyler som riskerar att slå snett. Jag föreslog därför på mötet i kommunens Planerings- och personalutskott (PPU) att ärendet skulle återremitteras för att fördjupa kunskaperna om de olika lösningarna samt föra fortsatt dialog med medarbetarna och de fackliga organisationerna. Men tyvärr vann inte mitt yrkande något gehör.

Miljöpartiet har inte sett ett helt nytt kommunhus som ett av de mer prioriterade projekten, men förstår att frågan om nya lokaler måste ses i nytt ljus eftersom flera hus som idag används för kommunens verksamheter är i dåligt skick. Men Miljöpartiet tycker att de kalkyler som finns för ett nytt kommunhus känns snäva. Det finns också en risk att det liggande förslaget har fått sin form för att ändå i någon mån kunna motivera att bygga ett helt nytt kommunhus.
Vi är tyvärr också fortfarande osäkra på valet av kontorslösning, en så kallad aktivitetsbaserad lösning utan personliga platser. Den typen av kontor kan initialt vara billigast, men strategiskt och långsiktigt riskerar kostnader att skjuta i höjden om inte utredningen har gjorts grundligt.
Det är många kommunhus som har byggts under senare år, som har visat sig bli på tok för dyra, därför är det extra viktigt att vara vaksam på våra kalkyler i Huddinge. Vi vill också att medarbetarna ska ha ett stort inflytande i valet av kontorsutformning och att kommunen ska ha målet om att vara en attraktiv arbetsgivare i fokus.

Marica Lindblad
Oppositionsråd (MP)

Alliansens förföriska klimatlögn

Riksrevisionen totalsågade regeringens klimatarbete. Nu kommer regeringens svar. Den som förorenar klimatet ska betala för sig, lyder rubriken. Men den stolta principen tycks vara helt utan innehåll. I Sverige har vi redan varit så duktiga på att minska utsläppen att det är bättre vi inriktar oss på att investera i ”billigare” utsläppsminskningar utomlands än att ställa om vårt eget samhälle, är den tanke som genomsyrar Alliansens så kallade klimatpolitik.

Alliansens resonemang bygger på en förförisk lögn: att de svenska utsläppen minskar. Detta är enbart sant om man bara mäter de utsläpp som sker i Sverige. Räknar man istället på vilka utsläpp svenskars konsumtion ger upphov till – vilket rimligen är det som är relevant om vi vill skapa ett hållbart sätt att leva på – fortsätter utsläppen stadigt att stiga.

Självklart ska vi bidra med klimatinvesteringar utomlands. Levnadsstandarden i fattigare länder måste kunna öka utan att klimatutsläppen skenar. Miljöpartiet har föreslagit rejäla satsningar på klimatbistånd, som tyvärr röstats ner i riksdagen. Att Alliansens partiledare nu anklagar MP för ”klimatnationalism” när vi står fast vid att vi måste bygga ett hållbart samhälle i Sverige är därför befängt.

Klimatet klarar koldioxidutsläpp på två ton per person och år. I Sverige släpper vi ut mer än tio ton per person. Hur kan man då rycka på axlarna och säga att ”det spelar ingen roll var i världen utsläppen sker”? Hur ska man få med sig andra på de åtgärder som krävs om vi själva vägrar ställa om?

Jag spricker snart. Jag står inte ut med mer lögn och hyckleri i klimatpolitiken. Snälla snälla svenska folket, rösta på politiker som är redo att agera på riktigt.

Samtidigt rullar Nuonaffären vidare. Och regeringen låter Vattenfall fortsätta elda på i sina kolkraftverk och släppa ut mer koldioxid än hela Sverige (förvisso enligt den förädiska statistik som jag just kritiserade, men ändå).