torsdag 27 februari 2014

Mobilsering mot kunskapsfientlig politik

Runt om i landet ordnas manifestationer mot regeringens attack på Sveriges stundenter. Planerna på att sänka studiebidraget med 300 kronor i månaden har fått vreden att koka. Gustav Fridolin frågar i dagens Expressen Jan Björklund varför studenterna ska betala och inte de högsinkomsttagare som inkasserat åtskilliga tusenlappar på regeringens jobbskatteavdrag.

Hur folkpartiledaren kan försvara sänkningen av studiemedlet är verkligen ett mysterium. Jan Björklund har envist kallat den värnskatt personer med riktigt höga inkomster betalar för ”straffskatt på utbildning”. Värnskatten ska avskaffas så att unga ska känna att utbildning lönar sig, har det hetat.

Jag må leva i en annan värld än Jan Björklund. Men personligen har jag aldrig hört att värnskatten gjort någon tveksam att utbilda sig. Däremot har jag hört åtskilliga känna oro inför att dra på sig studieskulder. Särkilt unga människor från hem utan traditon av högre utbildning.

Tack och lov är det val snart. Alliansen lär få svårt att försvara en politik som vill ta från dem som redan lever på nudlar för att ge höginkomsttagare ännu mer i plånboken.

söndag 23 februari 2014

Nog med vanskötsel – bäddat för grönt i landstinget

20 procent fler hade valt kollektivtrafiken i Stockholm om vi sluppit de senaste årens krafiga prishöjningar, visar en utredning. Sedan 2000 har priset på SL-kortet nära nog fördubblats. Men nu får det vara slut. Nu ska vi se till att bli en stark grön kraft i Stockholms läns landsting som massivt bygger ut kollektivtrafiken och gör det billigare att resa.

En kollektivtrafik som fungerar. Som vi kan lita på. Som har plats för fler. Med ett enkelt biljettsystem, konkurrensmässigt pris och enhetlig taxa över hela länet. Det är Miljöpartiet ensamma om att ha en trovärdig politik för. Når vi ut med den borde det finnas förutsättningar för ett grönt succéval i landstinget i höst. Stockholm må vara Sveriges blåaste region, men 8 års vanskötsel från Alliansen har rimligen satt sina spår hos väljarna.

Också traditionellt borgerliga väljare vill resa snabbt, billigt och enkelt med kollektivtrafiken. Också de är bekymrade över ambulanser som aldrig kommer, vårdplatser som inte räcker och barnmorskor som tvingas lämna födande ensamma. Jag är övertygad om att det finns en stor längtan efter partier som tar ansvar. Jag tror till och med att flertalet är beredda att bidra med ett par hundra mer i skatt för bättre kollektivtrafik och stärkt sjukvård.

Jag längtar till valrörelsen. En grön framgång är både möjlig och nödvändig.

Redan om 13 dagar gör jag min demokratiska plikt och röstar Panetoz till Eurovision. Vad väljer du?

torsdag 20 februari 2014

MP måste bli mer feministiskt

MP måste bli mer feministiskt. Det utspelet gjorde Grön ungdoms språkrör Magda Rasmusson i gårdagens Svenska dagbladet. Jag hoppas nu att hon får gehör när partistyrelsens förslag till riksdagsvalmanifest presenteras.

Magda Rasmusson lyfter särskilt fram unga tjejers situation och ger en rad förslag på hur den kan förbättras. Viktga delar handlar om skolan. Här föreslår Rasmusson förbättrad och normkritisk sexualundervisning, normkritik som en obligatorisk del av lärarutbildningen och maxtak för hur många elever som kan dela på en kurator. Förslag som borde bli centrala i en grön skolpolitik för kunskap och bildning.

En jämställd skola är en framgångsrik skola, det visar erfarenheter. I Gnesta vände exempelvis sjunkande skolresultatet uppåt med hjälp av bland annat en normkritisk undervisning, högre förväntningar på killar och nolltolerans mot skojbråk. Killarna befriades från en trång machoroll och antipluggkultur. Tjejerna fick större plats och bemöttes med större respekt. Alla fick en bättre arbetsmiljö och ett klimat som främjade kunskap
.
Vi har inte råd med mer ojämställdhet. En ojämställt samhälle är ett samhälle som står och stampar. Ett grönt parti som vill ha ett land och en värld som förmår att tänka i nya banor måste ta feminismen på största allvar. I längden vinner vi alla på jämställdhet.

måndag 17 februari 2014

Räkna inte bort desperata moderater

Så trötta är väljarna på Alliansens politik att Reinfeldt och Borg nu känner sig tvingade att lova att det är slut på skattesänkningar åtminstone fram till 2017. När Moderaterna desperat försöker framstå som socialdemokrater samtidigt som Alliansen sjunker som en sten i opinionen är det lätt att ta ett maktskifte i höst för givet. Men om inte oppositionen tydliggör skillnaderna i svensk politik är risken stor att moderat sosse-retorik lyckas ännu en gång.

Alliansens trovärdighet borde naturligtvis vara obefintlig när man nu istället för skattesänkningar talar om satsningar på välfärd i allmänhet och skola i synnerhet. Efter mer än 100 miljarder i skattesänkningar har välfärden sakta men säkert urholkats i snart åtta års tid. Men om ingen i oppositionen visar att vi på allvar vill sätta igång och bygga ett samhälle igen är det risk att Moderaternas trick fungerar.

Socialdemokraterna har redan fegat ur och lovat att behålla alla jobbskatteavdragen, vilka behov som än finns i välfärden. Det är upp till oss gröna att ta täten och stå upp för en samhällsmodell där vi hjälps åt. Med skyddsnät, utbildning och vård. Och inte minst en grön omställning.

måndag 10 februari 2014

Gränslöst forskningsförakt

Politiska beslut fattas gång på gång i strid med gällande forskning. När Alliansen nu vill lägga ned Huddinge tal- och språkförskola påstår man att ”forskning visar att inkludering gynnar barn bäst”. Gång på gång har jag frågat vilken forskning det är man lutar sig mot. När svaret äntligen kom hänvisade man till en skrift som inte säger ett skvatt om de barn som nu ska fösas ihop i stora grupper. 
 
Det finns ingen forskning på hur barn med språkstörning påverkas av att gå i speciellt anpassade verksamheter jämfört med inkluderade verksamheter tillsammans med barn utan diagnos. Majoriteten lutar sig istället mot skriften ”Forskning för klassrummet” från Skolverket. Men i denna skrift nämns överhuvud taget inte barn med språkstörning. Den rör sig helt och hållet på ett övergripande och ideologiskt plan. Skriften har som utgångspunkt att diagnoser är av ondo, därmed tar den inte heller ställning till huruvida specifika grupper av barn gynnas eller missgynnas av inkludering.

En sak slår däremot Skolverkets skrift tydligt fast: när inkludering av barn med särskilda behov ska genomföras är det av största vikt att alla drar åt samma håll – från förvaltningsledning till pedagoger. Att köra över föräldrar och personal med bulldozer, som man nu gör, är alltså i direkt strid med den forskning majoriteten själva hänvisar till.

Grundtanken med inkludering är god. Det finns definitiv skäl att undvika att barn ”fastnar” i särskilda grupper. Men att lägga ned en mycket uppskattad och väl fungerande verksamhet som utvecklats under lång tid utan någon som helst analys av vad just dessa barn behöver och utan att förankra beslutet vare sig hos personal eller föräldrar är häpnadsväckande ansvarslöst.

Det gränslösa forskningsförakt den borgerliga majoriteten ger uttryck för tycker jag är obehagligt. När motorvägsprojektet Förbifart Stockholm diskuterades i våras var Huddinges kommunstyrelseordförande Daniel Dronjak Nordqvist (M) åtminstone ärlig nog att erkänna att han inte kände till någon forskning som stödde hans argument om att vägen skulle minska köerna. ”Det räcker med sunt förnuft", fnös han då. Än värre är det när majoriteten nu påstår sig ha stöd i forskning för att lägga ned tal- och språkförskolan – trots att denna forskning saknar relevans i sammanhanget.

Jag är glad över att vara med i ett parti som har respekt för kunskapen och tar avstamp i forskning när politiska ställningstaganden görs. Det ska vi fortsätta med!

torsdag 6 februari 2014

Huddinge-Alliansen slår mot barnen - igen

Alliansmajoriteten i Huddinge slår återigen hårt mot utsatta barn. Först drogs taxitransporter till specialförskolorna in. Nu läggs Huddinge tal- och språkförskola ned och barnen med diagnosen språkstörning ska fösas ihop i stora grupper tillsammans med så kallade ”dragarbarn”, det vill säga barn utan diagnos. Argumentet är att ”inkludering” gynnar alla barn. Jag kan bara hoppas att ansvariga politiker nu hör de förtvivlade ropen från föräldrarna och ändrar beslutet.

Begreppet ”inkludering” har blivit religion. Till varje pris ska man undvika att särskilja barn med behov av särskilt stöd från andra barn. Tanken är god, men konsekvenserna kan bli förödande om man inte mycket noggrant ser till varje barns behov. Att som Jelena Drenjanin, moderat ordförande i förskolenämnden, genomdriva en ”inkludering” helt utan analys av vilka behov de berörda barnen har och hur de kan tillgodoses är djupt ansvarslöst.

Barn med språkstörning har svårt med samspel och kommunikation. Det är fullt möjligt att överbrygga de hinder detta innebär och hjälpa barnen att komma vidare i sin sociala och språkliga utveckling. Men det kräver ofta ett mycket medvetet arbetssätt. Barnen behöver en extremt tydlig struktur, kontinuitet och språklig stimulans på rätt nivå. I regel behöver de också mycket stöd av ständigt närvarande vuxna som kan hjälpa till att tolka situationer och uttrycka viljor och behov. Kort sagt: Barnen behöver små grupper och personal med spetskompetens.

Majoriteten är alltså - utan att föra dialog med pedagogerna - beredda att slå sönder de arbetslag som under lång tid arbetat fram en fungerande verksamhet. Risken är uppenbar att personalen – som är extremt svår att rekrytera – flyr kommunen.

Än lever hoppet. Än är inte sista ordet sagt. Den borgerliga majorieten har fortfrande chansen att tänka om.

lördag 1 februari 2014

Skenbar demokrati bereder väg


I veckan svarade ett antal av kommunens nämnder på de förslag som arbetats fram inom ramen för "Åtgärdsvalsstudie - "Tvärbindelse Södertörn". Det projekt som tog vid, efter att det gamla förslaget om att bygga Södertörnsleden tvärt avbröts den 28 februari 2013. Trafikverkets förslag om att låta en två mil långa motorväg slita itu riksintresse för friluftsliv och delvis gå genom helt orörd natur visade sig i sista stund vara en helt igenom oframkomlig väg. Vägen var både förlegad och olaglig, vilket Miljöpartiet också hävdat i flera år.  Grävskoporna fick moloket vända om! Men om Huddinge kommun och dess politiska ledning hade varit lite förutseende och granskat projektet på ett självständigt sett, och inte så ensidigt bara aktivt och okritiskt agerat för dess genomförande, så hade många års arbete och resurser kunnat användas bättre.

I det förslag som nu presenteras beskrivs satsningen på spår som ett möjligt alternativ, men detta utreds dock inte med samma förutsättningar som alternativet väg. Flera föreslagna åtgärder har bevisligen redan nu avförts från vidare utredning och sägs inte inrymmas i studien. Det är uppenbart och tydligt att direktiven och ramarna för studien används för att begränsa och utesluta ytterligare utredning av bland annat spår.

Det är självklart att hänsyn till klimat och miljö skulle ha varit styrande för att leva upp till de fastställda målen. Det innebär att utbyggnad av spårbunden trafik, däribland Spårväg Syd, ska prioriteras medan nya vägar ska undvikas, och i synnerhet i känsliga områden. Godstransporter på väg står för en mycket stor och ökande del av koldioxidutsläppen i Sverige och måste därför överföras till järnväg. Befintliga vägar kan förbättras genom steg 2- och 3- åtgärder, men olika åtgärder måste till för att fler människor ska åka kollektivt i stället för bil. Biltrafiken ska ju minska och inte öka, vilket den ovillkorligen gör ifall åtgärdsvalsstudiens förslag genomförs.

Arbetet med åtgärdsvalsstudien och kommunens hantering leder tanken till en alltigenom skenbar demokrati - med några få stora elefanter som dansar - och vars syfte och mål är att bereda ny väg!