söndag 30 juni 2013

Långsam välfärdsslakt fortsätter

Almedalsspektaklet har dragit igång med Kristdemokraternas dag. Det viktigaste beskedet var att partiet smittats av den moderata fantasilösheten och vill möta Sveriges problem med ännu ett jobbskatteavdrag. Därmed faller det annars utmärkta utspelet om mindre barngrupper i förskolan platt till marken. De skattesänkningar på över 100 miljarder som redan genomförts under Alliansens tid vid makten har sakta men säkert urholkat välfärden och förhindrat nödvändiga framtidsinvesteringar.

Sveriges välfärd slaktas. Inte genom att gapande nyliberaler far fram med machete. Utan långsamt, nära på omärkligt, med osthyvel. Inte genom drastiska nedskärningar utan genom att låta bli att skjuta till de pengar som krävs för att fullt ut kompensera för pris- och lönehöjningar. Samtidigt kan man – som Huddinges borgliga majoritet när man la fram budgeten för 2014 – tala vackert om hur man värnar viktiga verksamheter för barn, unga och äldre. Några massuppsägningar blir det inte tal om. Men ytterligare dagar utan vikarietäckning på förskolan eller fritids. En och annan tjänst på vårdboendet eller i hemtjänsten som inte tillsätts när en anställd går i pension eller säger upp sig. Och framför allt: De stora satsningar alla som satt sin fot i vården, skolan eller omsorgen ser behovet av, de kan vi bara drömma om. Så länge vi har en regering som försöker muta folket med några hundralappar i plånboken. Hundralappar som omedelbart äts upp vid sjukdom eller arbetslöshet.

Nu får det vara slut. Nu vill jag ha en regering som vill bygga ett samhälle. Som vill möta människors behov snarare än plånböckers.

I ärlighetens namn bör det påpekas att det trots allt finns kristdemokrater med fantasi. Riktigt livlig fantasi rentav. 
Riksdagskandidaten och pingstpastorn Stanley Sjöberg drömmer våta drömmar om att miljögifter kan få folk att tända på personer av samma kön. Jag vill bestämt avråda Sjöberg från att använda dioxin som kärlekselixir, men kan varmt rekomendera att använda röven till andra saker än att tänka med.

fredag 28 juni 2013

Omöjligt att fortsätta slentrianflygandet

Idag går moderata politiker tillsammans med svensk flyglobby till angrepp på SvD Brännpunkt mot MP:s förslag på flygskatt. Den hotar enligt artikelförfattarna jobb och konkurrenskraft och är därför förkastlig. Jag önskar innerligt jag var befattad med samma skygglappar och tunnelseende som moderata politiker och inte hade den socialt förödande ovanan att påtala det omöjliga i att vi fortsätter fly till Thailand när det nordiska ångestmörkret faller.

Vårt klimat beräknas klara två tons koldioxidutsläpp per världsmedborgare och år. En enda flygresa till Thailand belastar atmosfären med drygt tre ton per passagere. Sedan krävs det alltså minusutsläpp resten av året för att leva på ett sätt planeten står pall för. Någon annan slutsats än att det är ohållbart att vi slentrianmässigt nöjesflyger har jag svårt att dra. Sorry.

Vad ska vi då göra åt saken? Peka finger åt dem som låter sollängtan vinna över klimatsamvetet? Knappast en framkomlig väg. Om några individer väljer bort blir följden främst sjunkande priser som får andra att flänga desto mer. Alltså krävs politik. En bra början vore att sluta gynna flyget, som idag är fredat från bränsleskatter, framför andra färdsätt. Att som moderater och flyglobby beskriva MP:s förlag om flygskatt som ”ett påhopp på ett enskilt transportslag” känns därför inte helt seriöst. Även om jag personligen inte skulle ha någonting emot ett frontalangrepp på den flygbransch som hotar mina eventuella barns liv.

Om jag får bestämma blir det betydligt dyrare att flyga. Det måste inte innebära tråkigare semestrar för de som inte får råd att flyga. Jag har haft underbara ledigheter de senaste åren, tack vare interrail.

söndag 23 juni 2013

Stockholm behöver nya tunnelbanelinjer

Alla säger sig nu förstå behovet av mer kollektivtrafik i Stockholm. Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) är den senaste i raden med ett utspel om utbyggd tunnelbana. Men så länge planerna på Förbifart Stockholm ligger fast kan det inte bli mycket mer än vagt uttryckta förhoppningar.

Elmsäter-Svärd säger att staten kan komma att skjuta till pengar för att bygga ut tunnelbanan mot löfte om att kommunerna ser till att det kommer nya bostäder på plats. Men vilken storlek det handlar om är ett frågetecken. Det talas om utbyggnad av blå linjen österut till Nacka eller norrut mot Järfälla. Mycket välkomna projekt. Men alla som åkt tunnelbana genom city i rusningstid inser att det är mycket mer än så som krävs om kollektivtrafiken ska palla att regionen växer med ett Göteborg till 2050. Ska vi sedan leva upp till redan gjorda klimatåtaganden och helst högre än så behöver dessutom åtskilliga bilister lockas över till kollektivtrafiken. Då räcker det knappast att bygga ut ändarna på befintliga tunnelbanelinjer, vilket för in ännu fler resenärer till hårt belastade T-centralen.

Stockholm behöver helt nya tunnelbanelinjer. Exempelvis den orange linje Miljöpartiet föreslagit ska gå väster om Stockholm mellan Älvjö och Sundbyberg. Projekt i den storleksordningen är fullt genomförbara. Men då måste vi först säga nej till det bisarra Förbifartsprojektet och den två mil långa och 61 miljarder dyra motorvägstunnel som beräknas ta död på 20 bilister om året med förödande nivåer av partiklar.

Få människor imponerar så stort på mig som de som förmår att tänka om. Blir nästan lite rörd av de här före detta tok-homofoberna som nu gör avbön. Kanske Stockholmspolitiker som lovat orimliga vägprojekt kan få lite inspiration för att komma till nya slutsatser?

onsdag 19 juni 2013

Civil olydnad räddar Ojnareskogen

Tack. Det är vad jag vill säga idag. Tack till alla kloka, modiga, envisa människor som försvarat den ovärderliga Ojnareskogen mot Nordkalk som ville ödelägga den genom att bryta kalk. Nu har Högsta domstolen meddelat att de miljöprövningar som gjorts inte duger och att en helhetsbedömning av miljökonsekvenserna måste göras om det ska kunna bli tal om brytning. En helhetsbedömning som många tror att bolaget får svårt att klara. Rättvisan tycks kunna segra. En seger som möjliggjorts tack vare de modiga gotlänningar som använt sig av civil olydnad för att försvara sin skog.

Såväl S-regeringen som Alliansregeringen gav fritt fram. Två juridiska instanster har sagt OK. I åtta år har myndigheterna krattat managen för det bolag som var beredda att skövla en skog full av rödlistade arter för att inleda en kalkbrytning som skulle innebära stora problem för dricksvattenförsörjningen. Det är lätt att se att ödeläggelsen varit ett faktum för länge sedan om inte människor vakat över sin skog dag och natt, om inte aktivister kedjat fast sig i träden och om inte bönder ställt sig i vägen med sina traktorer när skogsmaskinerna stod redo. Utan civil olydnad hade inte rättvisan haft en chans. Då hade gruvbolaget fått tillträde till skogen på juridiskt mycket tvivelaktiga grunder.

Tack, underbara gotlänningar. Ni har visat att det går att vinna över mäktiga intressen. Och att en demokratisk rättsstat behöver civil olydnad.

måndag 10 juni 2013

Förbifart eller förskolor?

Vad gagnar Huddinges kommuninvånare bäst? Hundratals miljoner på motorlederna Förbifart Stockholm och Södertörnsleden eller stora investeringar i cykelvägar, spårväg, biogas och nya förskolor och skolor?

Idag debatteras Huddinge kommuns budget för 2014. Miljöpartiets förslag är tydligt: vi investerar för framtiden. På barn och unga och klimatomställning. Det är närmast hissnande när man inser vilka resurser det finns att satsa om man låter bli att plöja ner de hundratals miljoner som Huddinge kommun planerar att spendera på Förbifart Stockholm och Södertörnsleden – vägprojekt som förvärrar trafikproblemen och mer eller mindre ödelägger möjligheterna att nå klimatmålen. Hur många cykelbanor man kan bygg. Hur mycket biogas som kan produceras. Hur många förskolor man kan bygga för att ge plats åt barnen i kommunens växande förskoleköer.

Politik är att välja. Miljöpartiet väljer att möta barns behov och bygga hållbar utveckling och väljer bort omoderna vägbyggen.

Läs här om hur den hälsofarliga luften riskerar att döda 20 bilister om året och här om hur den riskerar att bli dubbelt så dyr som beräknat.