torsdag 30 maj 2013

Förnuftet vann i Bryssel – och snart på Södertörn?

Hoppet lever för fisken. Därmed också för ekosystemen i haven och livsmedelsförsörjningen. Det kan man konstatera efter att EU-parlamentet och Rådet gjort upp om framtidens fiskepolitik inom EU. Som EU-parlamentets främste förhandlare har Isabella Lövin (MP) haft en helt avgörande roll för att ta stora steg framåt mot en hållbar fiskepolitik. Bland annat ska forskarnas bedömningar av hur mycket fiske bestånden tål vara utgångspunkten för fiskekvoternas storlek. Även om många hårda strider återstår när den nya fiskepolitiken ska implementeras finns goda skäl att jubla idag.

Isabella Lövin och hennes konsekventa kamp för ett hållbart fiske inspirerar. Hon visar att goda argument trots allt kan vinna, starka lobbygrupper till trots. Just hemkommen från ett möte om Södertörnsledens vara eller icke vara känner jag hur hoppfullheten intar mig. Det kanske går att bygga kollektivtrafik istället för motorleder genom naturreservat. Insikten om att det är enda möjligheten att komma till rätta med trafikproblemen kanske slutligen når de som styr. Förnuftet har segrat i Bryssel. Kan det bli så på Södertörn också?

Fler som bloggar: Supermiljöbloggen

lördag 25 maj 2013

Kongressen visar vägen!

Jag har aldrig varit mer stolt över mitt parti. Med kraftfulla beslut på kongressen om generell arbetstidsförkortning och om stopp för vinster i välfärden har vi visat vilka vi är. Ett parti fullt av människor som tänker själva och vägrar anpassa sig efter vare sig partistyrelse, lobbyister eller ledarskribenter.

Med lördagens beslut visar Miljöpartiet att man är ett alternativ. Att man tar strid mot en misslyckad arbetslinje och visar vägen bort från tillväxtberoende. Att man står upp mot mäktiga ekonomiska intressen och säger: Bort! Ni har inte i välfärden att göra.

Ikväll firar vi en grön rörelse som lever och växer. Imorgon ger vi oss ut i världen igen för att kämpa för verklig förändring.

fredag 24 maj 2013

Bäddat för gröna idéer - tal till kongressen

I morse drog Milljöpartiets kongress igång i Västerås. Jag har åkt hit för att kämpa för främst två saker: generell arbetstidsförkortning och stopp mot vinster i välfärden. Det här tänker jag säga i debatten om arbetstiden:

Miljöpartister, vi kan bättre än så här!

När verkligheten ger den gröna rörelsen rätt är det inte tid att backa. Då är det tid att ta ett stort kliv framåt. När finanskrisen med all önskvärd tydlighet visar på omöjligheten med evig tillväxt är det inte tid att klappa systemet medhårs med tal om nya arbetslinjer. Då är det tid att kräva kortare arbetstid och delade jobb.

För när hundratusentals européer förlorar sina arbeten och sin framtidstro på grund av ett ohållbart ekonomiskt system, är det inte tid för utslätning. Då är det tid att elda under vreden som växer och visa att det finns alternativ till konsumtionsjakt, vinstdriven välfärd och växande klyftor.
I en tid med stor otrygghet kan vi i den gröna rörelsen vara ett tydligt alternativ som lyssnar och som ger missnöjet en röst.

Det vill jag åka hem på söndag och känna. Att vi bygger ett alternativ till en misslyckad samhällsmodell. Att vi inte låter en unken järnrörshöger som ställer grupp mot grupp framstå som alternativet till den förhärskande politiken. Utan att alternativet tvärtom är en frihetlig och framåtblickande rörelse som kämpar för solidariet, det vill säga: VI.

Det har aldrig varit mer bäddat för gröna idéer. Idag kräver Göran Persson arbetstidsförkortning - smaka på det! - och kolumnister i Svenska Dagbladet beskriver tillväxten som en tvångströja. Kom igen nu, miljöpartister! Nu är vår historiska möjlighet! Ingenting kan ligga mer rätt i tiden än en modig och tydlig grön politik.

Barnlek i trafiken

När alla pratar om bilbränder och kongressdebatter tänkte jag istället skriva några rader om en rutchkana. En trivial fråga kan tyckas, men i den döljer sig något viktigt om perspektiv. Som miljöpartist är det för mig en självklarhet att all kommunal fysisk planering ska utgå från ett barnperspektiv. Rutchkanan som upptar mina tankar idag visar att det inte är en självklarhet för alla.

Att ha med sig ett barnperspektiv i den fysiska planeringen. Vad betyder det? I ett rättighetsperspektiv kan vi hänvisa till FNs Barnkonvention, och när det gäller kommunens fysiska planering kanske speciellt artikel 3 som i korthet säger att barnens bästa ska sättas i första rummet i alla beslut som rör barn. Men även utan konventionen kan vi hänvisa till lite vanligt sunt förnuft - tänk på hur beslut påverkar barn, och anpassa besluten så att de påverkar barn på bästa möjliga sätt.

Jag bor i Visättra, ett utomordentligt bra område för småbarnsföräldrar. Vi flyttade hit i stor utsträckning på grund av närheten till naturen. Förutom det finns en bra grundskola, flera bra förskolor, och något som är viktigt för småbarnsföräldrar - det finns många andra småbarnsfamiljer. Det är ingen brist på lekplatser, och de är placerade på tryggt avstånd från trafik som de borde vara.

Visättra centrum, däremot, är ingen rolig plats. Där finns ett par små butiker, en frisör och två restauranger i en ganska trist, grå miljö. För de allra flesta är det framför allt en plats vi åker förbi i bil, eller går till för att hoppa på en buss. Detta ville Huddinge kommun åtgärda och rusta upp. Planerarna på kommunen kom fram till att det som skulle lyfta centrumet var om det fanns mer att göra på platsen. Eftersom det inte fanns planer på ny service eller liknande, så bestämde sig  kommunen för att omvandla cirkulationsplatsen till Visättra Torg. Med hjälp av blomrabatter, bänkar och nya trappor ner från bostadshusen skulle platsen blir mer attraktiv att uppehålla sig på. Än så länge, allt väl.

Men någonstans här i planeringen föddes en tanke, som säkert hade goda intentioner, men ändå blev så vansinnigt fel. Planerarna tänkte att platsen skulle bli tryggare och trevligare om även barn hade något att göra här. En spektakulär rutchkana från Sågstuvägen 2 ner mot torget blev svaret. Barn i alla åldrar skulle därmed lockas från de vanliga lekplatserna i grönområdena för att istället förgylla det nya torget med sin närvaro. Kommunens planerare har säkert helt rätt i att barn är bra för torget - men om de hade haft med sig ett barnperspektiv skulle de först ställa sig frågan om torget är bra för barn!

Alla småbarnsföräldrar jag och min fru har pratat med i Visättra säger samma sak. Varför ska våra barn leka i en trafikmiljö, där alla bilar, bussar och lastbilar till och från Visättra måste passera, när vi har ett överflöd av grönområden utan trafik? Ska inte Visättras föräldrar våga släppa ut sina barn för att leka? Kommunen svarar att det bara är lokal trafik och att kommunen har haft en medborgardialog med boende i Visättra, där vi ska ha önskat oss mer att göra på torget. Den andra saken som kommer fram av våra samtal med föräldrar är att ingen känner till medborgardialogen. Den har ägt rum, men har uppenbart inte nått särskilt många småbarnsföräldrar. "Om de frågat mig, varför vet jag inte om det?", säger någon.

Missnöjet bubblar bland småbarnsföräldrarna, och även bland andra som har någorlunda inlevelseförmåga för hur det här projektet upplevs av föräldrar. Kommunen har fått frågan från föräldrar via kommunens hemsida, från oss via facebooksidan, och även genom Miljöpartiets främste lokala politiker Marica Lindblad, oppositionsråd. Svaret till alla har varit detsamma. Rutchkanan är en del av upprustningen och den ska vara kvar. De skriver också att de tänker sig att rutchkanan ska nyttjas av barn som är stora nog att vistas i en trafikmiljö. I den meningen avslöjas verkligen hur feltänkt hela idén är från början. En lekplats mitt i en trafikmiljö. De skriver ingenting om hur de barn som är stora nog att leka självständigt på en trygg lekplats, men ännu inte är stora nog för att vistas själva i trafiken ska hållas borta. De får helt enkelt hållas inne eller ha sina föräldrar med sig upp i högre åldrar än i andra bostadsområden.

Jag hoppas att kommunen vågar tänka om, ta föräldrarnas oro på allvar och inse att trafikmiljö och lekplats för barn är två saker som inte ska förenas. Sätt barnens bästa i främsta rummet. Och gör det innan vi behöver dra lärdomen att även lokal trafik kan köra över små barn.

torsdag 23 maj 2013

MP gör upp med regeringen - men kongressen bestämmer

Miljöpartiet gör upp med regeringen och Socialdemokraterna om friskolorna. Överenskommelsen lämnar i praktiken fältet fritt för vinstutdelningar. Att uppgörelsen presenteras dagen före Miljöpartikongressen väcker nya frågor om MP-ledningens syn på interndemokrati. Samtidigt är det viktigt att poängtera att kongressen är partiets högsta beslutande organ och om ombuden i helgen röstar för ett stopp för vinstutdelningarna så är detta den linje som gäller. Det är bäddat för en spännande diskussion i helgen – må bästa argument vinna!

Jag tror att chansen finns att ombuden skärper partiets linje betydligt i helgen. Det har blivit allt mer uppenbart vilket enormt slöseri med skattepengar det är att låta storbolagen plocka ut vinster. Dessutom har det blivit allt svårare för vinstkramarna att odla myten om att vinst är en förutsättning för valfrihet. Detta i takt med att de stora koncernerna expanderar och de små idéburna får allt svårare att hävda sig. Fler och fler inser att verklig valfrihet och mångfald förutsätter ett stopp för vinstutdelning.

Bra i alla fall att partistyrelsen lyssnat och nu ger ombuden chansen att diskutera frågan i helgen, efter att vi reagerat förra helgen.

lördag 18 maj 2013

Vinstlobbyn får argumentera - inte kongressombuden

Håller Miljöpartiets interndemokrati på att kollapsa? Den frågan ställer jag mig efter att ha läst tidsprogrammet för kongressen nästa helg. Där framgår att det helt saknas forum där kongressombuden kan diskutera kongressens mest infekterade fråga – den om vinster i välfärden. Däremot kommer resursstarka lobbyorganisationer med Vårdföretagarna och Friskolornas riksförbund i spetsen ha gått om utrymme att nå ut med sitt budskap. Jag hoppas innerligt socialdemokratin ringer och kräver sina beslutsprocesser tillbaka så att vi gröna kan fatta beslut under demokratiska former såsom vi har för vana att göra.

Den mycket komplexa frågan om vinster i välfärden är hänvisad till en halvtimmes debatt med en debattör från vardera sidan. Den kommer att inte tas upp i plenumdebatt där alla ombud kan begära ordet och kommer inte heller att diskuteras på de så kallade påverkanstorg där alla kongressdeltagare kan gå omkring och diskutera olika frågor med varandra. Förmodligen inser en allt mer desperat partiledning att oron och ilskan är stor bland gröna gräsrötter över att skattepengar hamnar i aktieägares fickor. Troligen tänker man sig kunna ge sken av att man i grunden är överens med vinstmotståndarna under en kort debatt med små möjligheter att tränga in i de ganska tekniska och svårtolkade skrivningarna.

Det finns flera många skäl till att partistyrelsens formuleringar som ”eventuell vinst ska som huvudregel återinvesteras i verksamheten” är otillräckliga om man vill få stopp på storkoncernernas vinstjakt. Ett är naturligtvis att ordet ”huvudregel” öppnar upp för undantag. Ett annat är att ”verksamheten” av välfärdsbolagen ses som hela koncernens verksamhet. Exempelvis använder Kunskapsskolan och andra bjässar den vinst de gjort på skolpengen på en skola till att expandera på marknaden med nya etableringar.

Friskolornas riksförbund och Vårdföretagarna har redan beretts stort utrymme i Miljöpartiets process för att ta fram ett nytt partiprogram. Efter Kommundagarna i höstas bloggade jag i vredesmod efter att de tillsammans med andra resursstarka intresseorganisationer fått lägga ut texten i en rad olika sammanhang. Detta hade de betalt tiotusentals kronor för, vilket förklarade varför exempelvis röster från små idéburna välfärdsaktörer (som idag trängs ut av storkoncernerna) lyste med sin frånvaro. På fredag lär vi miljöpartister omdelbart mötas av budskap från storkoncernernas företrädare när vi anländer till kongresscentret i Västerås. De har troligen återigen betalat dyrt för monterplatser i entrén och broschyrer i påsar. Vinstlobbyn får alltså argumentera i frågan, men inte partiets egna kongressombud. Är detta en interndemokrati vi finner oss i?

måndag 13 maj 2013

Förverkliga de vackra orden – bryt bil-normen

Sitter i kommunfullmäktige där jag just öst beröm över den borgliga majoriteten för vackra ord. Och framfört mina tvivel över att de vackra orden nu kommer omsättas i handling.

Det handlar om kommunens trafikstrategi som ikväll antogs av ett enigt kommunfullmäktige. Jag har sällan läst ett mer fantastiskt kommunalt dokument. Där står i princip allt det som mitt gröna parti tjatat om i årtionden när det gäller samhällsplanering. Att all samhällsplanering ska utgå från gång- cykel och kollektivtrafik. Att bilen ska sluta vara norm. Att bostäder i första hand ska byggas tätt och nära kollektivtrafik.

Jag kan bara jubla över formuleringarna i trafikstrategin. Men jag hörde ingenting under kvällens debatt som får mig att tro att den borgliga majoriteten förstår vilken radikal omsvängning av politiken som trafikstrategin skulle innebära om den förverkligades. Tvärtom slog samhällsbyggnadsnämndens ordförande Tomas Hansson (KD) fast att Södertörnsleden ska byggas. Trots att Trafikverket nu avbrytit processen efter att man bedömt att de planer som fanns stred mot miljölagstiftningen och att det nu finns ett gyllene tillfälle att göra om och göra rätt. Och trots att Södertörnsleden så uppenbart går på tvärs på andan i Trafikstrategin. För inte kan det vara att prioritera kollektivtrafik att lägga miljarder (erfarenheterna från Förbifartsprojektet som nu riskerar bli minst 17 miljarder dyrare än planerat förskräcker) på en motorled som bygger fast människor i bilberoende och dessutom riskerar att dra bort resandeunderlaget för den av Huddingeborna hett efterlängtade Spårväg syd?

lördag 11 maj 2013

Koldioxidhalten stiger – MP måste dra slutsatser

Hallå igen. Jag vet att jag tjatar. Men det här funkar inte längre. Nya alarmerande rapporter om klimatet – halten koldioxid i atmosfären har nu nått 400 miljondelar, vilket får forskare att tala om att vi är på väg mot ett förhistoriskt klimat om inte omdedelbara och drastiska åtgärder. Men ingen politiker ställs mot väggen den här gången heller. Ingen centerpartistisk miljöminister helt tom på åtgärder, ingen moderat statsminister som hellre pekar finger mot Kina och USA än tar politiskt ansvar. Nu hyser jag inte heller något hopp om att en dokumenterat miljöfientlig Alliansregering plötsligt ska förstå allvaret. Men av Miljöpartiet förväntar jag mig mer.

Ett trovärdigt Miljöparti måste dra slutsatser av de allt mer alarmerande rapporterna om tillståndet för planeten. Jag förväntar mig en insikt om att det inte räcker med nya vindsnurror och fiffiga tekniska lösningar. Jag vill höra klarspråk om behovet av en ny livsstil. Jag vill se en politik som minskar vår konusmtion, men ger oss mer tid för varandra. Jag vill se krafttag mot köttkonsumtionen. Jag vill kort sagt se ett modigt grönt parti som förstår vad som krävs för en framtid på jorden.

söndag 5 maj 2013

Slakta myterna om gott svenskt kött

I veckan kom ännu en rapport sombekräftade det vi redan visste: Vi måste minska vår köttkonsumtion. Tre Chalmersforskare konstaterar att om inte konsumtionen av kött i allmänhet och nötkött i synnerhet minskar drastiskt kommer allt utrymme för växthusgasutsläpp som finns år 2050 ätas upp av matproduktionen. Med andra ord – antingen ändrar vi matvanor eller glömmer bilar, flygplan och industriproduktion helt och hållet. Från köttlobbyn kommer nu det vanliga svaret: Om bara köttet är svenskt är det fritt fram att frossa. Det är hög tid att ta död på denna seglivade myt om vi ska ha en chans att ställa om till en hållbar livsstil.

När LRF och andra köttkramare beskriver svensk köttproduktion målar man upp bilder av betande kossor som håller landskapet öppet och bevarar den ekologiska mångfalden. Men frågan är om det ens är relevant att prata om svenskt kött. De svenska korna lever inte främst av gräs på gröna ängar. De proppas fulla på importerat soja, inte sällan från skövlad regnskogsmark i Brasilien. Visserligen är det sant att svenskslaktat nötkött ger upphov till något lägre utsläpp än importerade brasilianska biffar, främst beroende på att brasilianska kreatur lever längre och därför hinner generera mer utsläpp. Men att den ”svenska” köttproduktionen på dagens nivå eller högre skulle vara förenlig med hållbarhet är helt enkelt rent nonsens.

Det är utmärkt att forskningssamhället nu ger oss allt djupare kunskaper om köttets klimatpåverkan. Nu väntar jag bara på modiga politiker som vågar tala klarspråk om minskad köttkonsumtion.

torsdag 2 maj 2013

Heja Sjöstedt!

I gårdagens första maj-tal deklararerade vänsterledaren Jonas Sjöstedt att kravet på en välfärd utan vinstintresse kommer vara partiets viktigaste krav för att sitta i en regering efter valet. Jag kan inte göra annat än applådera och tror att det trots allt finns goda möjligheter att han lyckas få sin vilja igenom i en rödgrön regering.

Vänsterpartiet är det enda parti som har såväl folkopinionen som de egna väljarna med sig i frågan om vinster i välfärden. I SOM-undersökningen från Götebrogs universitet ställde sig 62 procent av de tillfrågade sig bakom förslaget att förbjuda vinstutdelning i vård, skola och omsorg. Såväl Miljöpartiet som Socialdemokraterna, som båda vägrat sätta ner foten mot slöseriet med skattepengar, går i så gravt otakt med sina väljare att det torde få Tony Irving i Let´s dance att utbrista: bedrövligt!

Med tanke på hur många inom såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet som är djupt oroade över konsekvenserna av välfärdsföretagens vinstfester borde det finnas goda chanser att göra en ”eftergift” till Vänsterpartiet. På så sätt kan partiledningarna i S och MP ta sig ur den rävsax man satt sig i och göra såväl väljare som gräsrötter nöjda.

Fler som bloggar: Birger Schlaug